Att skrämmas till gudstro

Den här gången tänkte jag granska de argument som lyfts fram i podden ”Trovärdigt?”. Avsnittet i fråga handlar om hur apologeter tänker sig att världen hade sett ut om inte gud fanns. Syftet tycks vara att måla upp en hemsk bild för att sedan erbjuda ett trevligare alternativ. Läser man lite historia så tycks detta vara en vanlig strategi – att skrämmas med konsekvenser för vad som händer om man inte tror på ”den enda sanna guden”.

Låt oss bryta ner avsnittet för att se vad det är för argument som lyfts fram. De säger själva att detta inte på något sätt är något bevis för gud – och det håller jag med om – men jag tycker ändå det är värt att kommentera då jag reagerar på en del saker som sägs.

Att byta perspektiv – nästan

Vi blir först inbjudna att ta del av en berättelse hur kristna apologeter tänker sig att världen ser ut om inte gud finns. Men i farten så gör man samma misstag som i princip alla andra apologeter tidigare som vi besökt i denna bloggen – nämligen att man inte kan lämna sin egna världsbild för en stund för att undersöka sin motparts perspektiv.

För, problemet som jag ser det är att man ska måla upp en värld hur den skulle se ut givet att gud inte fanns. Men, då har man redan a priori antagit att gud finns i det universum som vi för närvarande upplever. För man får komma ihåg att om den kristna världsbilden skulle visa sig stämma så ser universum precis exakt ut som det gör just nu, men det samma gäller för den naturalistiska. Jag är övertygad om att vi alla lever i ett universum utan gud, så enligt den naturalistiska världsbilden så är det inget som förändras. Enligt en naturalistisk världsbild så ser universum ut som det gör.

Jag menar inte direkt att man föreslår detta i podden explicit, men det görs åtminstone inte tillräckligt tydligt att – oavsett vem som visar sig ha rätt i denna fråga så ser universum ut som det gör.

Nihilism och mänskligt värde

Jag har redan avhandlat påståendet om att objektiv moral finns. Läs gärna den för en fördjupning i varför jag anser moral vara i grunden subjektivt.
Från apologeters håll så vill man gärna hävda att en ateist inte kan göra moraliska bedömningar. Att en ateist inte kan säga om något är rätt eller fel, gott eller ont. Möjligen kan inte en naturalist göra det i en kristen världsbild, men i en världsbild där moral är subjektivt så går det alldeles utmärkt.

Dawkins får en känga för att prata om rätt och fel, då man här menar att hans världsbild inte kan innehålla en idé om moral – utan man ”lånar” ifrån den kristna världsbilden. Detta är återigen endast en avspegling att man inte förmår att lämna sin egna världsbild ens som tankeexperiment. Dawkins kan självfallet argumentera utifrån en subjektiv moral och således konstatera att något är rätt eller fel utifrån den.

Mänskligt värde är likt moral subjektivt. Det är något de flesta människor är överens om, vi drar kollektivt och individuellt nytta av att vi skriver under på detta – och det finns möjligen en evolutionär komponent i denna känsla (se återigen avsnittet om moral). Människor har inget objektivt intrinsikalt värde – vi kan inte mäta oss fram till något sådant – den kristna världsbilden helt enkelt antar att det är så. Egentligen spelar det ingen roll – för de flesta lever och agerar utifrån att mänskligt liv har ett slags värde, men värdet som jag ser det är utifrån vårt perspektiv – således subjektivt. En värld där människan aldrig skulle komma att existera i är inte fel eller omoralisk på något sätt.

Även i denna podden hör vi uttryck för en ganska skrämmande tanke. Nämligen att om det inte finns någon gud som straffar omoraliskt leverne – så finns det ingen poäng med att göra rätt och bete väl mot andra människor. Jag hoppas och tror att detta endast är ett retoriskt grepp. För skulle detta vara sant så ser kristna människor sig själva som utan moral, utan en känsla för rätt och fel där det enda som hindrar dem från att göra hemskheter är ett hot om bestraffning av gud.

Då kanske apologeten känner att – nej, vi menar att folk hade gjort omoraliska handlingar till höger och vänster om gud inte fanns. Men då får jag återigen påminna om att ur den naturalistiska världsbilden så ser universum ut precis som det gör idag utan gud. Men om alternativet är rätt, att gud faktiskt finns – ja då ser universum fortfarande exakt lika dant ut som det gör idag. Men om vi skulle leva i ett universum där gud existerar – hur kan vi ens veta hur universum hade sett ut utan gud? Det blir fullständig inception av spekulation.

Objektivitet- och temporalextremism

En annan sak som jag reagerar på är att det sipprar fram en ganska extrem syn på värde i den kristna världsbilden när man spekulerar i hur ateister ser på sin omvärld. Man ger uttryck för en känsla av meningslöshet om gud inte finns. Att ingenting spelar någon roll eftersom allt är övergående. Men detta är en väldigt extrem hållning som jag inte tror att kristna lever efter fullt ut, precis som de ofta påstår att vi ateister inte lever ut vår världsbild fullt ut.

Det man egentligen säger är att allt som inte varar för evigt är värdelöst, allt som inte är objektivt är värdelöst. Saker har bara mening om de är eviga och objektiva. Om detta vore sant så får apologeten verkligen anamma en minimalistisk livsstil.

Min bil kommer inte alltid finnas för evigt, den kommer en dag gå sönder och behöva skrotas. Men för mig fyller min bil ett syfte, den har en funktion och den ger mig värde. För mig är den värdefull. Om man drar denna extremism till sin spets så är bilen för den kristna apologeten totalt meningslös – helt värdelös och det är lika bra att köra den till skroten direkt. Så är det uppenbarligen inte för mig.

Samma sak hör man om objektiviteten, särskilt när det gäller objektiva värden och moral. Om koncept inte är objektiva så är det också då helt meningslösa och värdelösa. En oerhört pessemistisk syn som definitivt inte delas av alla naturalister och ateister – det är snarast en karikatyr av naturalism. Om subjektiva värden är värdelösa för att de inte är subjektiva så är det svårt att tänka sig att man skulle se något värde i kultur eller musik överhuvudtaget. Ett musikstycke kan väl knappast påstås vara objektivt vackert – ett typexempel på något vi menar är subjektivt – är detta då totalt meningslöst och värdelöst enligt apologeten?

Samma resonemang kan man applicera på livet. Man menar att om gud inte finns så är livet ultimat meningslöst – det är lika bra att lägga sig ner och dö direkt. Mitt liv har dock ett oerhört stort värde för mig. Enligt min världsbild är livet det enda livet jag har och kommer ha, därför vill jag definitivt inte att det tar slut snart. Att livet inte varar för evigt är tvärt om det som driver oss människor att uppleva och göra saker. Om livet varade för evigt hade man haft all tid i världen att ta tag i träningen, att jobba med vad man vill, att upptäcka allt som går att upptäcka osv. Det skulle väl sannolikt lett till en oändlig prokrastinering – varför ska jag göra något överhuvudtaget – jag har ju bokstavligen hela evigheten på mig? Jag menar tvärt om att livets ändlighet är en del av vad som gör det värdefullt. Att det är ändligt ger det stort värde för oss.

Jag skrev om det i inlägget om moral men jag upprepar det igen här. Vi får höra i podden att ur en ateistisk världsbild är ett mord bara en omorganisering av materia. Det är förvisso på ett tekniskt plan sant. Men i min världsbild är mord en av de absolut värsta handlingar man kan göra. Du berövar någon de enda livet den har, en annan persons enda chans till att ha upplevelser överhuvudtaget. Det är ohyggligt omoraliskt. Men om man vänder på steken – ur en kristen världsbild är ett mord inte alls lika farligt som i den naturalistiska – döden menas ändå inte vara slutet, man skyndar bara på processen att komma nära gud. Jag skulle hävda att för naturalisten är ett mord snarare en oändligt mer omoralisk handling då konsekvensen är evig icke-existens, vilket inte gäller den kristna världsbilden.

Önsketänkande

Detta avsnitt går ut på att avskräcka, att hävda att tillvaron hade varit hemsk utan gud. Alltså en form av skrämseltaktik till gudstro. Men som redan deklareras i början – detta är inget argument för guds existens. Hur vi önskar att något är, är totalt oberoende av hur det faktiskt är. Jag hade föredragit en värld utan cancer, men det betyder inte att cancer inte finns. Cancer kunde inte bry sig mindre om mina känslor (ja, det är ingen tänkande varelse).

Jag vill bara uppmana att inte ändå falla för denna apologetiska strategi. Om man tycker att den värld som målas upp i detta avsnittet känns tråkig och jobbig så avspeglar det endast ens känslor. Jag menar inte att känslor inte är viktiga för oss, men hur verkligheten är beskaffad är helt oberoende av våra känslor. Jag har dock svårt att se vad som är skrämmande med en värld utan gud. Om gud inte existerar så ser universum ut precis som det gör. Att man tycker det är trevligt att vara skapt med ett syfte betyder inte på något sätt att det faktiskt är så.

Jag har själv aldrig varit troende så jag har ingen personlig erfarenhet av att lämna en tro på gud. Men enligt anekdoter så finns det tvärt om många religiösa som snarare säger att det är en befrielse att lämna tron på gud bakom sig. De säger att de upplever en befrielse att slippa oroa sig för en oändlig bestraffning för ändliga brott där reglerna är oklara. Att slippa oroa sig för ett helvete, att slippa oroa sig för människor man älskar som man tror hamnar i helvetet. Många menar snarare att de är mindre rädda för döden utan gud. Detta är givetvis ingen vetenskaplig undersökning – men personers subjektiva erfarenheter är personers subjektiva erfarenheter, och detta visar att en tro på gud inte är en automatisk universell quick-fix för existentiell ångest.

En annan aspekt som brukar lyftas fram är att det upplevs befriande att inte vara skapt med ett särskilt syfte från en skapare. Att man är skapad precis som en bil är skapt med syftet att köra. Istället är man fri att göra vad man själv finner meningsfullt, utan att söka efter något diffust syfte som någon annan bestämt för en. Jag personligen kan relatera till detta, för mig skulle det kännas begränsande att någon annan har utformat ett syfte och mål med mitt liv.

Men som sagt, det samma gäller för denna aspekt. Att man känner sig friare och att livet är lättare utan gud är på inget sätt ett bevis emot guds existens. Jag personligen har ingen åsikt om guds existens. Jag är inte övertygad om att någon gud existerar, således ateist, men om gud existerar är det ett objektivt faktum, likaså om ingen gud existerar. Objektiva faktum är helt neutrala – de är oberoende av mina känslor. Den vanliga kritiken att ateister helt enkelt inte vill att gud ska finnas är alltså inte riktigt sann.

Publicerad av veganbiologist

Vegan with a PhD in Molecular Genetics

3 reaktioner till “Att skrämmas till gudstro

  1. Apologeterna lägger sin egen uppfattning om världen på ateistens. Att man kan bli straffad, hamna i helvetet. Det blir utgångspunkten för deras argumentation. Ett apologetiskt felgrepp är tro att dessa rädslor är generella, och omfattar alla människor. De är oftast inte medvetna om skillnaden här. Och att deras argumentation därigenom är verkningslös.

    Gilla

  2. I ditt första ”Att byta perspektiv – nästan” ser du ut att hamna i en logisk tankevurpa som sen fortsätter genom blogginlägget.
    Naturligtvis är världen som den är oavsett vem som har mest rätt bild av världen. Det är ju just det som är poängen. Att jämföra hur man totalt sett bör förvänta sig att världen ska se ut givet en viss världsbild med den verkliga upplevelsen av världen.
    Vilket är just vad dom gör i podavsnittet. Om du vill argumentera för att man bör förvänta sig något annat utifrån en naturalistisk världsbild så får du lägga fram dina argument för det inte bara utgå från din världsbild och peka på världen och säga så ser värden ut.
    Tänk dig t.ex att någon om någon har en världsbild som innehåller iden att alla händelser är slumpmässiga och helt enkelt pekar på världen och säger att så ser världen ut utan att alls jämföra med hur man kan förvänta sig att världen skulle se ut om den enbart innehåller slumpmässiga händelser. För att istället anklaga dom som påpekar att dom skulle förvänta sig mer kaos att inte lämna sin världsbild för att undersöka en annan.

    Sen verkar du missuppfatta vad dom menar men moral, värde och mening.
    Generellt talar dom utifrån en yttre referens alltså utöver en idé.
    Med mening t.ex. så tycker jag dom är väldigt tydliga med att dom inte talar om en upplevelse av mening utan en verklig mening i betydelse syfte med existens.

    Sen i avsnittet önsketänkande håller jag med dig i att det inte alls är säkert man tycker att tanken på Guds existens är lockande. Jag tycker snarare att det är tydligt att många snarare är skrämda att ett objektivt syfte och därmed ansvar för hur vi förvaltar våra liv finns. Men som du är inne på, det har inte med sanningen i fråga att göra.

    Gilla

    1. I ditt första “Att byta perspektiv – nästan” ser du ut att hamna i en logisk tankevurpa som sen fortsätter genom blogginlägget.
      Naturligtvis är världen som den är oavsett vem som har mest rätt bild av världen. Det är ju just det som är poängen. Att jämföra hur man totalt sett bör förvänta sig att världen ska se ut givet en viss världsbild med den verkliga upplevelsen av världen.
      Vilket är just vad dom gör i podavsnittet.

      Om du håller med om att världen hade sett ut som den gör enligt en naturalistisk världsbild så har du förstått poängen och ser inte vad du har att invända emot här.

      Om du vill argumentera för att man bör förvänta sig något annat utifrån en naturalistisk världsbild så får du lägga fram dina argument för det inte bara utgå från din världsbild och peka på världen och säga så ser värden ut.

      Det påstår jag inte.

      Tänk dig t.ex att någon om någon har en världsbild som innehåller iden att alla händelser är slumpmässiga och helt enkelt pekar på världen och säger att så ser världen ut utan att alls jämföra med hur man kan förvänta sig att världen skulle se ut om den enbart innehåller slumpmässiga händelser. För att istället anklaga dom som påpekar att dom skulle förvänta sig mer kaos att inte lämna sin världsbild för att undersöka en annan.

      Det är okej om man kan sätta sig in i en världsbild utan att se den utifrån sin nuvarande världsbild.

      Sen verkar du missuppfatta vad dom menar men moral, värde och mening.
      Generellt talar dom utifrån en yttre referens alltså utöver en idé.
      Med mening t.ex. så tycker jag dom är väldigt tydliga med att dom inte talar om en upplevelse av mening utan en verklig mening i betydelse syfte med existens

      Jag förstår det, det är precis det jag kritiserar. Du får förtydliga mer isåfall vad du anser är en missuppfattning – ser inte hur min kritik inte fortfarande håller.

      Sen i avsnittet önsketänkande håller jag med dig i att det inte alls är säkert man tycker att tanken på Guds existens är lockande. Jag tycker snarare att det är tydligt att många snarare är skrämda att ett objektivt syfte och därmed ansvar för hur vi förvaltar våra liv finns. Men som du är inne på, det har inte med sanningen i fråga att göra.

      Japp, jag tycker det är ointressant att diskutera vad som känns mest lockande. Det som spelar roll är vad som är sant.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: