Replik: ”Dokumenterade mirakler” som anekdotsamling

Micael Grenholm har reagerat på kritiken kring de fem inte så goda anledningar att tro på gud vilken man kan läsa som Del 1, Del 2 och Del 3.

I detta inlägget tänkte jag ge några kommentarer och reflektioner på de svar på anledningarna varför Micaels argument inte övertygar mig. Micael väljer i detta inlägg att fokusera på Del 3 vilket behandlar argumentet om mirakler för guds existens.

Naturalismen

”Detta är första gången jag ser någon använda ‘metodologisk naturalist’ som en identitet eller övertygelse, vanligtvis används metodologisk naturalism enbart för att beskriva vetenskaplig metod som forskare kan använda oberoende om de ansluter sig till filosofisk eller ontologisk naturalism eller ej.

En vetenskap som använder sig av metodologisk naturalism kommer inte kunna hitta mirakler, per definition. Metodologisk naturalism innebär att som metodologiskt verktyg utgå ifrån att enbart naturliga fenomen kan studeras för att på så sätt kartlägga verkligheten.”

Jag lägger ingen större vikt vid ”metodologisk naturalism” som en identitet eller övertygelse. För mig är det mer ett konstaterande att den naturliga världen existerar – och således en nollhypotes – ett neutralt utgångsläge inför påståendet att något utöver det naturliga existerar. Det är enligt mig ett passande begrepp för en sådan hållning då jag inte gör det positiva påståendet att endast det naturliga existerar – ontologisk naturalism, men ser det som en nödvändig nollhypotes.

Om Micael hellre vill använda en annan term för detta så får han gärna göra det – inget mig emot. För mig spelar termer mindre roll om man ändå förklarat vad man menar med ordet. Men jag ”ägnar” mig också metodologisk naturalism i vardagen då jag är forskare, på det sättet ligger det nära till hands.

Jag vill däremot poängtera en sak kring det andra stycket – nämligen att det faktum att vetenskap inte kan nå fram till en ”övernaturlig” förklaring givet metodologisk naturalism inte kan hållas emot en sådan vetenskap. Micael är fullt välkommen att presentera en meningsfull definition och metod att studera något övernaturligt och skilja det från något naturligt.

Min poäng är att Micael lite vill få det att låta som att vetenskapen redan bestämt sig för att det övernaturliga inte existerar – men så är det inte, för det vore ett positivt utlåtande i ontologisk naturalistisk riktning. Det är snarare så att det inte finns en vetenskaplig åsikt i frågan – det övernaturliga är på ett sätt helt irrelevant för vetenskapen då det varken finns en tydlig definition, behov eller metod att studera något sådant. Att endast använda ”övernaturligt” för något som inte ännu kan förklaras är i sig ingen förklaring – och således ointressant för ett vetenskapligt förhållningssätt då själva poängen är att förklara hur världen fungerar.

Micael menar sedan att jag misstolkar metodologisk naturalism och jag kan tycka att min formulering var något otydlig. Det stycke som citeras är inte en definition av metodologisk naturalism – snarare en motivation.

”Det är lika förvånande som att 100 % av alla bakterier vi har observerat har skett i mikroskop och liknande teknologier medan 0 % av alla galaxer vi har observerat upptäcktes i mikroskop. Vetenskap som använder sig av metodologisk naturalism kommer beskriva alla övernaturliga fenomen och förklaringar som vetenskapligt oförklarliga.”

Återigen vill jag påpeka att det är den som vill påstå att det vetenskapligt går att påvisa att mirakel existerar som bär bördan av att presentera en metod för att studera det övernaturliga. Om Micael menar att de övernaturliga förklaringarna gömmer sig bland de saker som ännu inte kunnat förklaras med vetenskap så måste Micael ha en metod för att kunna skilja på det som är oförklarat men skulle kunna förklaras i framtiden med en naturlig förklaring och det som rent principiellt inte kan förklaras med en naturlig förklaring för att kunna hävda att detta på något sätt är evidens för något övernaturligt. Utan en sådan metod är en rationell människa tvingad att förkasta påståendet att något övernaturligt existerar tills vidare.

Att det finns fenomen som vetenskapen ännu inte kan förklara är varken konstigt, oväntat eller på något sätt ett tecken på att fenomenet förklaras med något övernaturligt. Min poäng var att alla gånger vi hittat en förklaring så visade den sig vara naturlig – vi vet alltså att det finns fenomen som för tillfället är oförklarliga men sannolikt har en naturlig förklaring då det är vad som hänt tidigare. Alltså, vi har fog för att hävda att många – om inte alla – för tillfället oförklarade fenomen kan förklaras naturligt, då ligger det på Micael att visa att det finns anledning att tro att det skulle vara annorlunda. Det behövs något mer för att påstå att en delmängd av dessa oförklarade fenomen har en övernaturlig förklaring då vi aldrig någonsin kunnat påvisa detta.

”AA vill inte kalla sig naturalist, i och med att vi inte med absolut säkerhet kan hävda att inget övernaturligt existerar. Men AA tycks samtidigt vara väldigt resistent gentemot möjligheten att undersöka det övernaturliga och ens ha övernaturliga förklaringar med som alternativ i våra försök att förstå omvärlden – även om det övernaturliga faktiskt finns:”

Jag är inte ovillig att undersöka det övernaturliga om något kan presentera någon form av metod att undersöka det övernaturliga på ett pålitligt sätt. Jag vet nämligen inte hur detta skulle gå till. Vad jag försökte beskriva i inlägget var att för att något skall användas som ett alternativ för att förstå omvärlden så måste man kunna belägga en möjlighet. Både möjlighet och omöjlighet är påståenden med bevisbörda. Alltså, när vi presenterar kandidater till förklaringar så krävs det att vi kan påvisa att en given kandidat är möjlig.

Detta skapar förstås ett moment 22: vi kan inte låta oss studera det övernaturliga vetenskapligt för vi förstår det inte, och vi förstår det inte för vi kan inte låta oss studera det vetenskapligt. Den metodologiska naturalismen förhindrar oss att se världen objektivt eftersom den filtrerar bort allt som är potentiellt övernaturligt, och AA tycker det är OK för att det övernaturliga skapar så många frågor. Det känns som en otillräcklig anledning att blunda för det som finns på riktigt.

Här syftar Micael till att jag menar att man inom vetenskapen inte har något begrepp för ”övernaturligt”. Återigen, vi har ingen meningsfull definition av ”övernaturligt”, ingen metod att undersöka detta och inget egentligt behov av det. Att lägga detta på vetenskapen är att skifta bevisbördan. Det är Micael som försöker bygga ett case för det övernaturliga då kan inte Micael skylla vetenskapen för att inte ha de metoder Micael skulle önska funnits på plats.

Micael utgår här från att det övernaturliga de facto existerar och att vetenskapen inte bara inte skulle kunna upptäcka det – utan att den aktivt ignorerar det. Anmärkningsvärt.

Micael misstolkar mig här något – jag menar inte att det är ”OK” med att det övernaturliga ignoreras för att det ändå skapar mycket frågor. Jag menar att även om vi skulle tillåtas att använda ”övernaturligt” som förklaring på ett oförklarat fenomen så skapar det mer problem än vad det löser. Säg att vi ännu inte förstår åska och blixtar – vi har ingen aning om hur de uppstår – vi konstaterar då enligt Micaels metod att det är ”övernaturligt”. Att vi kallar det ”övernaturligt” ger oss ingen som helst förståelse, det förklarar ingenting – vi vet lika lite och lika mycket som om vi hade stannat vid att kalla fenomenet för ”oförklarat” – vi har bara bytt etikett på ”oförklarat”. Det skapar dock mer frågor i form av – ”vad är övernaturligt?”, ”vad för övernaturliga processer är det som driver detta?” osv. Alltså, vi förklarar saker i termer av vad vi förstår – inte vaga mystiska koncept som ingen riktigt ens säger sig förstå.

”Men plötsligt skriver han något som får det att låta som att han i själva verket inte tror att det är möjligt för det övernaturliga att existera: [citat från bloggen]
Om AA verkligen menar att naturen och allt som finns är exakt samma sak, då är han naturalist och anser sig veta att det övernaturliga inte existerar. Men just detta förnekar han ovan. Jag ville lyfta denna paradox i AA:s tänkande för att det belyser hur han sedan bemöter min argumentation för mirakler i sitt tredje blogginlägg.”

Här citerar Micael min reflektion på vad övernaturligt betyder. Jag påstår inte här att övernaturligt inte finns – men att det är så man skulle naivt kunna tolka ordet. Detta är snarare en vidareutveckling på att vi saknar en tydlig meningsfull definition av ”övernaturligt” som inte är en synonym med ”oförklarligt”. Detta är ingen paradox i mitt tänkande eftersom jag flera gånger sagt att jag inte vet vad ”övernaturligt” egentligen betyder.

Detta är inte en korrekt representation av det som sägs i föredraget (från 43:35 och framåt), där jag under tidspress kortfattat argumenterar för miraklers existens – och hoppar över hur jag sedan går från mirakler till Guds existens! På grund av frågor från publiken under föredragets gång hade jag betydligt mindre tid åt denna punkt än vad jag hade planerat för, så jag fick hänvisa till det jag skrivit och sagt om mirakelargumentet annorstädes och att jag kunde prata mer om detta vid fikat (vilket vi sedan gjorde).

AA är medveten om att jag har skrivit mycket mer om detta argument – en hel bok till och med – men ”utgår ifrån att Micael i denna video lyfter fram sina starkaste argument ifrån boken.” Dock säger jag explicit i videon/föreläsningen vid flera tillfällen att min presentation är orimligt kortfattad på grund av tidsbristen. Det belyses av att AA på många punkter fundamentalt missförstår min argumentation, något jag tror hade kunnat undvikas om han hade tagit del av annat material jag har producerat där jag har mer än åtta minuter på mig.

Här reagerar Micael på hur jag destillerat fram en tolkning av Micaels argument, han håller inte med om vad jag tolkar är andemeningen. Jag skrev att: ”Mirakel existerar, alltså måste det finnas en gud.”. Jag gjorde denna tolkning då Micael valt att kalla föredraget för ”Fem anledningar till att tro på gud” och använder ”Dokumenterade Mirakler” som en av dessa fem anledningar. Menar Micael istället att mirakel inte existerar (föga troligt), eller att detta inte leder till en gud (varför tas det då upp?)? Kanske kan Micael reda ut detta.

Jag förstod att Micael inte hade tid nog att helt lägga fram argumentationen ur sin bok på de få minuter som återstod. Däremot har jag lyssnat till flera tillfällen där Micael pratar om boken i olika sammanhang både på Sveriges Radio och i sin podcast – så jag har inte endast vad som sägs i föredraget som bakgrund – även om jag håller mig till det i inlägget.

Dock så tänkte jag att det var ett bra sätt att låta Micael själv krama ur essensen av argumentet som man brukar göra när man har ett begränsat tidsutrymme och att detta lämpade sig väl som bakgrund till att bemötas i bloggform. Ska jag bemöta boken i sin helhet blir det nog sannolikt mer än bara ett blogginlägg.

Miraklerna – eller..?

När AA skriver ”mirakel” syftar han på det jag kallar vetenskapligt oförklarliga tillfrisknanden efter bön (VOTEB), vilket är fenomen som jag använder i min argumentation för mirakler.

Micael ogillar att jag beskrev det som Micael menar att VOTEB = Mirakel. Men för att vara mer nyanserad påstår Micael att ett subset av VOTEB är mirakel om jag förstått saken rätt. Annars är det synnerligen märkligt att kalla boken för ”Dokumenterade mirakler”. De VOTEB som Micael istället tror kan förklaras med naturliga förklaringar är givetvis inga mirakler enligt Micael och jag bortsåg från dessa då jag inte såg hur de var relevanta för mitt bemötande. Jag har helt enkelt inga invändningar mot att folk spontant blir friska som råkar sammanfalla med att någon ber en bön. Det är först när man menar att det finns ett orsakssamband som mina invändningar kommer in. Det är alltså de VOTEB där Micael (eller någon annan) påstår att det finns ett orsakssamband mellan bön och tillfrisknande som jag kallar ”[påstådda] mirakel”.

Han menar att de är anekdoter. Alla baseras dock på läkares och forskares bedömningar om vad medicinsk vetenskap i dagsläget kan förklara. AA påpekar att läkare inte nödvändigtvis forskare. Det är förvisso sant, men åtminstone i västvärlden baserar de sina bedömningar på bästa tillgängliga vetenskap.

Jag står fast vid att det är anekdoter. Anekdoter betyder att det är enstaka fall. Alltså, i kontrast till ett fall i en kontrollerad miljö där man har kontroll på statistiska parametrar såsom populationsstorlek, felfrekvens osv. Om jag som forskare i mikrobiologi ser en bakterie göra något märkligt i ett mikroskop vid ett enstaka tillfälle och redogör för detta för en kollega, en vän eller i en bok så är detta en anekdot även om jag har adekvat utbildning. Det är först när jag ställer upp en studie och gör försök i en kontrollerad miljö där jag har kontroller och replikat som det slutar vara anekdoter.

AA:s invändning kokar i grund och botten ned till ”läkarna kanske har gjort fel”, vilket jag bemöter i kapitel 8 av Dokumenterade mirakler:

Naturligtvis kan vi inte utesluta att enskilda VOTEB beror på feldiagnostisering. Men att bortförklara alla VOTEB på detta sätt blir orimligt. Om vi själva tyr oss till sjukvården när vi blir sjuka – vilket du, ädle läsare, med stor sannolikhet gör – betyder det att vi har stort förtroende för den. Vi låter inte människor spruta in vätska i våra blodådror, skära upp våra magar efter att ha gasat oss till sömns eller stoppa in katetrar i våra urinvägar om vi inte har mycket stort förtroende för dem. Likaså har vi mycket stort förtroende för den medicinska forskning som ligger till grund för vad sjukvårdspersonalen utsätter oss för. Vi är medvetna om att misstag sker ibland, men överlag utgår vi från att läkare vet vad de gör och är duktiga på sitt jobb – annars skulle vi springa för livet om en ambulans försökte fånga upp oss efter en bilolycka. […]

Jag menar inte nödvändigtvis att en läkare gjort fel i att konstatera att läkaren inte har en förklaring till ett givet tillfrisknande. Men jag anser att Micael misstar sig när han likställer detta med att det inte går att förklara vetenskapligt. Det är också svårt för Micael att kunna förkasta alternativet att samtliga VOTEBs beror på feldiagnosticeringar eftersom att man utifrån anekdoter inte har någon kontroll över hur stor sannolikheten är för ett givet fel. Micael bortser helt från min kritik här kring att man inom vetenskap tar hänsyn till felfrekvenser etc. och kontrollerar för att resultatet är signifikant i bakgrund till slumpfördelningen av fel. I och med att det är anekdoter är det inte alls osannolikt att samtliga fall är feldiagnosticeringar – det hade varit en annan situation om detta var en kontrollerad studie – men det är det inte. I en kontrollerad studie skulle man kunna göra ett uttalande om hur många falska positiver man förväntat sig av slump, och sedan jämfört hur många man hittat i sin studie. Eftersom det inte är det, så har vi alltså bara ena halvan av ett sådant seriöst resonemang och det bygger istället på en lekmans intuition snarare än en statistisk analys. Micaels argument här bygger vidare på förväxlingen mellan små sannolikheter på stora populationer och sannolikhet för den enskilde vilket jag tyckte att jag förklarade ganska ingående i inlägget.

Detta har tyvärr dystert nog illustrerats väl i den senaste coronavirus-pandemin. För den enskilde individen är kanske inte en 0.2% dödlighet (hur pricksäker denna uppskattning är, är inte relevant för detta resonemang) särskilt skrämmande – men det ställs bortom all tydlighet att detta ändå leder till en fullständig katastrof och tragedi. Om vi istället tänker oss en situation där Coronaviruset har en dödlighet på 1/1000000000 dvs 1 på 1 miljard. Då skulle vi förvänta oss 10 dödsfall på jorden om alla blev smittade. Om jag sedan samlar ihop dessa 10 på en lista, så borde Micael med detta resonemang säga att det är ytterst osannolikt att dessa 10 dödsfall beror på coronaviruset – det är ju endast 1 på miljarden som dör, när det de facto är fallet. Micael baserar då detta på att en läkare kan vid ett konstaterat fall av den fiktiva coronoavarianten lugna patienten och säga att patienten inte kommer att dö av sjukdomen vilket i 999999999 gånger av 1 miljard kommer vara sant. Det är därför som Micael inte kan avfärda detta alternativ förens han uppgraderat från en anekdotsamling till en faktiskt studie under kontrollerade former. Alternativet är att Micael skulle kunna påvisa att läkare helt enkelt inte kan ställa fel diagnos – vilket uppenbarligen inte är sant.

Jag anser alltså inte att detta skulle förkasta mitt motargument. Snarare är det en bra sammanfattning för vad jag tänkte mig bemöta i mitt inlägg på denna punkt.

Att landa i slutsatsen ”oförklarligt” kräver att man är säker på att den ursprungliga diagnosen var korrekt samt att tillgängliga förklaringsmodeller inte passar. På så sätt har VOTEB sannolikt mer grundliga undersökningar bakom sig än de flesta andra vardagsdiagnoser. Vi har även sett hur många fall involverar flera olika läkare, och jag har i samband med detta bokprojekt låtit andra läkare ge second opinion på det tillgängliga materialet. Att envist hävda att alla dessa läkare har fel går knappast att betrakta som något annat än ovetenskaplig dogmatism. (ss. 146-147).

Jag hävdar inte att det är så att alla VOTEBs är feldiagnosticeringar, jag hävdar att Micael inte kan förkasta detta, särskilt inte till fördel för en icke-naturlig förklaring – eftersom vi vet att detta – alltså det naturliga – är ett möjligt alternativ. Det är också en möjlighet att diagnosen i fråga är rätt, men att en spontan remission har skett. Jag tror tyvärr inte Micael insett svagheterna i denna typen av datamängd – att Micael underskattar vikten av kontrollerade studier för att dra pålitliga slutsatser. Micael tycks heller inte hantera svårigheterna kring att utröna orsakssamband i enstaka fall, något som illustreras i senare i inlägget:

AA skriver: ”att en läkare inte kan förklara ett enskilt fall betyder inte på något sätt att vetenskapen som sådan inte kan förklara detta givet att det undersöks vetenskapligt. En läkarundersökning är inte en vetenskaplig studie.” En läkarundersökning som finner något som ingen tillgänglig vetenskap kan förklara är dock vetenskapligt oförklarligt. Det kanske inte förblir det, men det är det just nu. Annats skulle det finnas en vetenskaplig förklaring som läkaren kunde använda sig av.

Här försökte jag tydliggöra att det finns en skillnad mellan kliniskt arbete – själva hantverket av läkaryrket – och medicinsk forskning eller vetenskap. Jag får försöka förtydliga ytterligare något. Om man tänker sig att man lär sig allt som finns att lära om körkortsteori – man har perfekt kunskap om hela teoriboken från pärm till pärm. När man sedan omsätter detta i praktik så tycks det i princip alltid gå enligt boken. Man kan förutspå många situationer i bakgrund av teorin och av erfarenheten. Men ibland kan det uppstå trafiksituationer som man inte föll ut hur man förutsåg, kanske var det en rad tämligen osannolika situationer som gav upphov till just denna situation.

Även om läkares utlåtanden givetvis grundas i vetenskap så kan inte teoretiska prediktioner alltid träffa rätt – det finns oftast en variation – extremfall och individuella variationer som gör att saker inte går enligt den teoretiska förståelsen av hur en sjukdom i regel manifesterar sig i praktiken. Vetenskapens roll är att förstå världen – och då är det mer intressant att förstå hur människokroppen generellt fungerar, eftersom det kommer applicera på flest antal människor. Men ibland så reagerar inte Kretis kropp på samma sätt som Pletis kropp även om Pleti reagerar som en människokropp generellt reagerar.

Alltså, det kliniska arbetet har inte som uppgift eller syfte att förstå hur saker och ting fungerar – den primära uppgiften är att hjälpa patienter. Det gör man bäst genom att basera sina terapier på vetenskapen – vilken har som uppgift att förstå hur saker och ting fungerar. En enstaka patient är som vi redan gått igenom tidigare – en form av en anekdot. Vill man veta hur och varför så är det en vetenskaplig studie man bör göra. Men läkarundersökningar kan definitivt ha en roll genom att fungera som inledande observationer för hypotesbyggande. Men man kan inte bara konstatera att om ett enskilt fall inte går att förstå i sin ensamhet – så är det helt enkelt omöjligt att förklara det med hjälp av vetenskap. Det är fullt möjligt att man skulle kunna det om man ställde upp en systematisk studie för att undersöka fenomenet i fråga – alltså även med hjälp av rådande kunskap. Men oftast investerar man inte så mycket tid och resurser för att förstå hur det kommer sig att en enskild patient skiljer sig från den generella trenden – eftersom det inte är målet för en läkarundersökning.

Det är också som sagt så att en enskild läkare omöjligen kan besitta en total kunskap om hela den medicinska vetenskapen – då underskattar man grovt hur enorm den informationsmängden är. Desto mer expert man blir på ett område – desto mer specialiserad och snäv blir man i sitt kunnande. Därför är det något långt att påstå att det är vetenskapligt oförklarligt enligt mig. Det är oförklarligt av den enskilde läkaren möjligen.

AA ger en illustration med lungcancer: ”På en populationsnivå så vet vi att rökning ökar risken för lungcancer. Det betyder inte att man som individ garanterat kommer att få lungcancer om man röker, eller att någon som inte röker inte kan få lungcancer.” VOTEB är dock annorlunda. Att någon får lungcancer utan att röka må vara ovanligt, med det är inte vetenskapligt oförklarligt. Det alla VOTEB har gemensamt är att experter saknar vetenskapliga förklaringar till dem.

Här missar nog tyvärr Micael poängen något. Det jag menar är just skillnaden mellan att förstå ett fenomen på ett generellt plan – och att förstå ett fenomen i varje enskilt fall. Det går inte att etablera ett orsakssamband mellan rökning och lungcancer i en enskild patient – även om man vet att det ökar risken. Det är en helt annan nivå på svårigheten att utröna orsakssamband i ett enskilt fall – det är förmodligen omöjligt ens med en oändlig budget. Poängen är att VOTEB är en samling av enskilda fall (anekdoter) och inte en vetenskaplig studie där man kan utröna orsakssamband.

Tänk på skillnaden i att besvara frågan ”Varför får människor Typ-2 Diabetes?” – vi kan t ex peka på generella riskfaktorer såsom livsstil, brist på motion, kost etc. och associera dem med större och mindre risker. Vi kan också titta på genetiska faktorer som också kanske bidrar med risk. Men om vi ska svara på frågan ”Varför fick Lennart Typ-2 Diabetes?” Ja, då blir det en helt annan historia – var det den där pizzan för 3 år sedan som var droppen? Var det motionen? Hade Lennart fått sjukdomen även om han motionerade 2 gånger i månaden? Ja vi vet inte – men vi vet vad som påverkar risken generellt. Men Micael har samlat ihop olika individuella utsagor där man inte förstår det enskilde fallet likt Lennart och gör utsagan att vi inte kan förklara det. Problemet är som sagt att det är ohyggligt svårt att härleda ett orsakssamband i enskilda fall – återigen är lösningen att göra en vetenskaplig studie.

Av bokens över 50 exempel på VOTEB baseras alla på flera läkares bedömningar, och åtminstone hälften av dem har filtrerats genom en forskare innan de nått mig. Nu baserar AA inte sina invändningar på boken, men majoriteten av de fall jag pratar om i föredraget kommer från en vetenskaplig studie. Även dessa verkar ingå i AA:s kategori ”samling anekdoter”. Det är en alltför bred definition av anekdoter. Att något är anekdotiskt för AA även fast det granskas av en expert och journalförs är i sig en ganska stor uttänjning av ordet som han förmodligen inte behåller utanför denna diskussion. Vi skulle ju lika gärna kunna hävda att inga läkarbedömningar angående coronaviruset är värda att lyssna på för att de är ”anekdotiska”.

Är osäker här på om Micael menar att de filtrerats genom en forskare med kompetens inom medicinsk vetenskap och förståelse för empiriska studier eller om forskare här är generellt och syftar till forskare inom religionsvetenskap som vi sett tidigare att det syftas till. I det senare fallet så bidrar det snarare med ännu mer skepsis än någon slags kvalitetsgranskning – då vi möjligen har två nivåer av konfirmationsbias och selektionsbias.

De fall som ingår i den medicinska studien är inte anekdoter – men den studien har synnerligen allvarliga brister som vi gått igenom i inlägget. Jag skulle hävda att det är en ganska så allmänt vedertagen användning av ordet anekdot i sådana här sammanhang. Det är som sagt i kontrast till datapunkter i en vetenskaplig studie. Micael har rätt i att jag klassificerar läkarbedömningar om enskilda patienter i Covid-19 som anekdotiska, det är därför det krävs forskning för att utröna faktiska orsakssamband och användbara riktlinjer. Det är precis därför man inte heller tar läkares utsagor kring nya observationer av erfarenheten att behandla Covid-19 som fakta direkt. Det är däremot ett gott underlag för vilka hypoteser man bör vetenskapligt pröva, precis som jag redan föreslagit att Micael använder sin samling av anekdoter för att utforma en vetenskaplig studie och prövar denna hypotes.

Publicerad av veganbiologist

Vegan with a PhD in Molecular Genetics

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en ny webbplats på WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: