Gud definierad till existens

Vi återbesöker podden Trovärdigt? och tittar lite närmre på avsnittet om det ontologiska gudsbeviset. Detta är i min mening ett av de mer bisarra argumenten för gud. Istället för att faktiskt påvisa någon form av evidens för guds existens så definierar man gud som något som existerar och menar på att detta är någon form av bevis.

Argumentet härrör från tidig medeltid, från en helgonförklarad munk – Anselm. Argumentet har sedan dess gått igenom diverse moderniseringar där olika filosofer har formulerat argumentet i olika tappningar, men i grunden är det samma argument som formulerades för tusen år sedan. Inte oväntat finns det också 1000 år av invändningar mot Anselms argument.

I podden blir vi presenterade av Plantingas (från vem det naturalistiska argumentet vi stötte på i första inlägget kommer) version.

Argumentet

Låt oss börja med Anselms klassiska Ontologiska gudsargument:

  1. Gud är den största möjliga varelse som över huvud taget går att tänka sig
  2. Gud existerar som en idé
  3. En varelse som existerar som en idé och i verkligheten är större än en varelse som endast existerar som en idé
  4. Om gud endast är en varelse som existerar som en idé så kan vi föreställa oss något större än gud – nämligen en varelse som existerar.
  5. Men vi kan inte tänka oss något större än gud (vilket vi bestämt oss för i punkt 1)
  6. Alltså, finns gud.

För en modern människa förefaller detta som ett ytterst befängt argument och det genomsyras av ett slags grundantagande där det tycks vara svårt att över huvud taget föreställa sig att gud inte skulle kunna existera.

Plantinga krånglar till detta argument genom att introducera ett begrepp av ”möjliga världar” – vilket vi också hör i avsnittet inte skall förväxlas med parallella universum – det är endast alla teoretiskt logiskt möjliga alternativ till den verklighet vi upplever.

Poddavsnittet presenterar Plantingas argument enligt följande:

  1. Det är logiskt möjligt att ett högsta tänkbara väsen existerar i en möjlig värld
  2. Det är högre att existera i alla möjliga världar än i en möjlig värld
  3. Alltså finns det ett högsta tänkbara väsen i en möjlig värld – existerar det i alla möjliga världar
  4. Alltså finns det ett högsta tänkbara väsen i vår värld – då vår värld nödvändigtvis är en möjlig värld

Detta är en något annorlunda version än det som exempelvis presenteras på exempelvis wikipedia.

Logiskt möjligt eller möjligt?

Ett viktigt koncept för detta argument är logisk möjlighet. Vi har redan varit inne i dessa tassemarker tidigare med betydelsen av logiskt möjligt, faktiskt möjligt och möjligt – hur dessa koncept skiljer sig åt. Men låt oss snabbt gå igenom detta igen för att vara klara med vad vi menar med dessa ord.

Logisk möjligt är förmodligen det enklaste konceptet att definiera – det är helt enkelt ett koncept som inte är självmotsägande eller paradoxalt. Exempelvis är en ‘böjd kurva’ logiskt möjlig, men en ‘rak kurva’ är inte logiskt möjligt då det ligger i själva definitionen av en kurva att inte vara rak. Likaså kan vi säga att det är logiskt omöjligt för en gift ungkarl att existera då om man är ungkarl så är man ogift och vice versa. Bryter det inte mot ‘logikens lagar‘ så är det logiskt möjligt.

Faktiskt möjligt (vad som inom filosofin kallas nomologiskt möjligt). Detta är saker som är logiskt möjliga, men utöver det också är möjliga enligt de naturlagar som existerar. Det är alltså något som inte är omöjligt givet det universum vi befinner oss i och hur det är beskaffat. Det är ingen logisk självmotsägelse att färdas snabbare än ljusets hastighet – men det tycks strida mot naturlagarna och tycks alltså inte vara faktiskt möjligt. Det är alltså något högre krav för att hävda att något är faktiskt möjligt än logiskt möjligt då det kräver någon form av belägg. Både faktisk omöjlighet och möjlighet kommer med en bevisbörda.

Språkligt möjligt. Ytterligare en variant av möjlighet är hur vi använder ”möjligt” i vardagen. Där antar vi i princip att allt är möjligt tills dess att vi får reda på att det de facto inte är sant. Detta handlar i princip om ett grundantagande att allt är möjligt (vilket i faktisk mening inte är sant) fram tills dess att motsatsen är bevisad. Det är alltså möjligt att något som påstås vara möjligt inte är faktiskt möjligt – men att vi ännu inte vet om att det inte är faktiskt möjligt – men ser det som en möjlighet.

Ett exempel skulle kunna tänkas vara påståendet att ”det är möjligt att vi i framtiden med hjälp av teknik kan bli 200 år gamla”. Detta är påstående är ett uttryck för språklig möjlighet – det är också logiskt möjligt då det inte är en självmotsägelse – men huruvida det är faktiskt möjligt är okänt. Alltså vet vi inte om det är möjligt ur ett perspektiv av faktisk möjlighet.

Möjlighet som alternativ. En snarlik användning av möjligt till språkligt möjligt som möjlighet i betydelsen ”alternativ”. Tänk ett mordfall där vi har tre misstänkta: A, B och C. Detta är då tre möjligheter av skuld när vi använder möjlig i betydelsen alternativ. Det är tre möjligheter – men om A är faktiskt skyldig är det faktiskt omöjligt att det är B eller C. Här vill jag också passa på att det är tämligen vanligt att folk blandar ihop alternativ med sannolikhet. Om jag har köpt en trisslott och skrapar den så finns det två möjligheter – alternativ – nämligen att jag antingen blivit miljonär – eller inte blivit miljonär. Men att jag blivit miljonär är 50% av alternativen betyder det inte att det är 50% sannolikhet att jag blir miljonär – den är betydligt lägre (annars hade lotteri sannolikt varit betydligt mer populärt).

Faktiskt existerande. Om något är faktiskt möjligt är det sedan en separat fråga om detta något också faktiskt finns. Det är fullt möjligt att tänka sig något faktiskt möjligt som inte existerar. Att något är möjligt säger bara om det kan finnas, men det betyder inte automatiskt att det faktiskt finns.

Relationen mellan logiskt möjligt – och det som faktiskt finns. Det som är faktiskt möjligt är en delmängd av det som är logiskt möjligt, och det som faktiskt finns är en delmängd av det som är faktiskt möjligt.

Möjligheter och verklighet

Det är alltså fullt möjligt att tänka oss logiskt möjliga ting som inte är faktiskt möjliga. Det är också möjligt att tänka oss logiskt möjliga ting som är faktiskt möjliga – men som inte finns.

Låt oss tydliggöra med ett par exempel:

Perfekt cirkel

Det är logiskt möjligt att tänka sig en perfekt cirkel. Men det är faktiskt omöjligt att förverkliga en perfekt cirkel – då om man zoomar in tillräckligt långt så kommer inga cirklar vara helt cirkulära i verkligheten. Idén om en perfekt cirkel är alltså endast en idé som inte kan realiseras. Perfekta cirklar existerar endast som abstrakta objekt i matematiken. En perfekt cirkel är ingen självmotsägelse som en rak kurva är – alltså logisk möjlig – men den kan inte finnas i verkligheten – alltså faktisk omöjlig.

Ett unikt träbord

Jag kan visualisera ett träbord som jag planerat att bygga. Detta träbord bryter inte mot naturlagarna på något sätt och är faktiskt möjligt att existera. Detta kan också beläggas genom att visa på att andra träbord finns – detta är blott en variant på ett träbord. Men eftersom jag inte byggt träbordet ännu – så finns det inte. Det har möjligheten att existera – men gör det inte.

Kan det möjligen finnas?

För att något ska möjligen existera så måste det vara faktiskt möjligt. Det räcker inte med bara logiskt möjligt då vi sett ovan att logiskt möjliga saker kan vara faktiskt omöjliga. När man påstår att något är möjligt har man alltså en bevisbörda att belägga att det är faktiskt möjligt. Men likaså – påstår man att det är faktiskt omöjligt har man också en bevisbörda att belägga att det är faktiskt omöjligt. Om man inte kan detta – då kan man inte veta om det är faktiskt möjligt. Ska man sedan hävda att det också existerar så har man en bevisbörda att också belägga att det faktiskt existerar, då vi sett att något kan vara faktiskt möjligt – men inte faktiskt existera.

Det skavande argumentet

Det är något märkligt med det ontologiska argumentet. Första gången jag hörde det så var min reaktion att det är totalt befängt – ett helt orimligt argument. Hur kan ett så uppenbart befängt argument från 1000 år tillbaka inte dött ut ännu? Även om det instinktivt upplevs som ett befängt argument kan det vara lite klurigt att precist reda ut vad det är för fel på argumentet egentligen. Jag tror delvis det är en del av förklaringen att argumentet lever kvar – särskilt de versioner som är utsmyckade med terminologin från formell logik. Så vad är det egentligen som skaver? Kan vi sätta ord på det uppenbara?

Existensen som attribut

Ett av problemen som lyftes tidigt kring argumentet är att man behandlar existens som ett attribut. Detta är något problematiskt då icke-existerande ting knappast kan ha attribut. På detta sätt så definierar man redan i premissen ett högsta väsen där existens är ett attribut av detta väsen.

Det ligger också en form av värdering i existens som en egenskap för idéer. Implicit i premissen att ”det är högre att existera i alla världar” ingår att existens är något positivt. Men kan man verkligen säga detta i ett rent objektivt sammanhang? Är idén av en perfekt cirkel som existerar bättre eller högre än en idé av en cirkel som inte existerar ur en objektiv synpunkt? I så fall är väl rimligen en icke-perfekt cirkel högre än en perfekt cirkel då den icke-perfekta cirkeln faktiskt kan existera. Detta koncept tycks stå i rak motsats till det ontologiska argumentet. Jag saknar en motivering till varför detta kan göras utan vidare.

Om gud existerar endast som en idé och inte i verkligheten så har denna gud inga attribut alls – det är endast en helt och hållet en idé-konstruktion. Men är det verkligen logiskt rimligt att säga att existens är ett attribut jag har? Hade jag inte existerat så hade jag givetvis inte funnits över huvud taget för att kunna ha attribut.

Denna invändning är, vad jag förstår, varför Plantinga formulerade om argumentet med modal logik för att undvika att använda existens som attribut – dock är det inte den versionen vi får höra i avsnittet.

Det är här själva kärnan av problemet ligger som jag ser det – man definierar varelsen till existens i premissen. Man kan på liknande sätt ”bevisa” enhörningar eller vad som helst med samma konstruktion. Det ligger alltså i antagandet att alla idéer vi kan formulera där existens är en egenskap existerar – åtminstone i någon möjlig värld. Men finns det någon rationell grund att tänka sig att något existerar i en möjlig värld endast för att vi kan tänka oss det? Är då denna tankevärld dels begränsad av vår tankevärld? Köper man dessa premisser så är man tvungen att erkänna att allt som någon kan tänka sig skulle kunna finnas – också finns – i en möjlig värld.

Logiskt möjligt betyder inte att det är faktiskt möjligt

Argumentet bygger på att det är logiskt möjligt att ett maximalt tänkbart väsen existerar. Men att det är logiskt möjligt betyder som vi sett ovan inte att det är faktiskt möjligt – och än mindre att det faktiskt finns. Man skulle kunna korta ner det ontologiska argumentet till:

  1. Det är logiskt möjligt att ett maximalt tänkbart väsen existerar.
  2. Alltså existerar faktiskt ett maximalt tänkbart väsen.

Men som vi sett innan – det ena leder inte till det andra i detta fallet. Det är endast att man smugit in att maximalt tänkbart också betyder att det faktiskt existerar. Om det är möjligt är fortfarande okänt – vi har dock inget som tyder på att det skulle vara faktiskt möjligt.

Är perfektion möjligt?

Ett ytterligare problem jag har med argumentet är att perfektion tycks i de flesta fall (alla?) endast existera i idévärlden – som abstrakta ting. Desto närmre perfektion vi drar ett koncept desto mindre tycks det vara möjligt för konceptet att kunna finnas i verkligheten. En ungefärlig cirkel är fullt möjligt – en perfekt cirkel är omöjlig. Likaså är stor makt möjligt, men allsmäktighet tycks implodera i en paradox. Således, är det enligt mig oklart om man kan driva existens till perfektion utan vidare genom att hävda att detta är det största tänkbara (perfekt). Om man börjar nagga i kanterna som försvar på det högsta tänkbara – som t ex att gå från allsmäktig till maximalt kapabel, då börjar man också öppna upp för att denna tänkbara varelse inte nödvändigtvis existerar i alla av möjliga världar.

Ontologiska motbeviset av gud

Douglas Gaskin föreslog ett ontologiskt argument för att ”motbevisa” guds existens. Nåväl, det var inte tänkt som ett seriöst argument emot gud – men tänkt att illustrera absurditeten i det ontologiska gudsbeviset. Min uppfattning är att man inte skall acceptera någon av dessa argument – vilket tycks varit Gaskins poäng också, men accepterar man det ontologiska gudsbeviset så borde man acceptera Gaskins argument för guds icke-existens. Problemet är väl att någon av dessa slutsatser måste vara falsk. Argumentet lyder:

  • Skapelsen av universum är den största tänkbara bedrift
  • Hur imponerande en bedrift är beror på skaparens förmåga och inneboende storhet
  • Desto mer begränsad en skapare är, desto mer imponerande är bedriften
  • Desto mer imponerande bedriften är, desto större är skaparen
  • Den största möjliga tänkbara begränsningen är att inte existera
  • Således, en skapare av universum som är begränsad är större än en skapare av universum som inte är begränsad
  • Alltså är den största tänkbara skaparen av universum icke-existerande
  • Alltså existerar inte gud (skaparen)

Problemet med detta argument är givetvis samma som det ontologiska gudsbeviset, nämligen att existens används som attribut och att man helt enkelt definierar en skapare som inte existerar redan från början. Skillnaden är bara att väsendet i detta argument är definierad till icke-existens – och i det ontologiska argumentet för guds existens – till existens.

Argumentet som ingen blir övertygad av

Detta stycke är inte tänkt att försöka göra någon poäng av att ett arguments giltighet beror på vem som förmedlar det – det vore ett argumentationsfel. Inte heller är det tänkt att angripa personen som levererar det – det vore ad hominen. Det är alltid idéerna eller argumenten i sig som är viktiga – personen bakom spelar mindre roll.

I detta stycke vill jag istället belysa det märkliga i att inte ens de som använder argumentet tycks tycka att det är särskilt övertygande. Så frågan är egentligen – varför använder man argumentet över huvud taget? Om vi ser till vad Plantinga själv säger om sitt argument:

”Hence our verdict on these reformulated versions of St. Anselm’s argument must be as follows. They cannot, perhaps, be said to prove or establish their conclusion. But since it is rational to accept their central premiss, they do show that it is rational to accept that conclusion. And perhaps that is all that can be expected of any such argument.”

Alvin Plantinga – The Nature of Necessity (1974), pp.221, doi:10.1093/0198244142.001.0001

Detta fritt översatt till svenska:

”Således måste vår dom av dessa omformulerade versioner av St.Anselms argument vara följande. De kan ej, möjligen, sägas bevisa eller slå fast sin slutsats. Men eftersom det är rationellt att acceptera argumentens centrala premiss, så visar de att det är rationellt att acceptera slutstsen. Kanske är det vad man kan förvänta sig av sådana argument”. – Alvin Plantinga

Plantinga själv ser alltså inte att argumentet varken kan bevisa eller slå fast sin slutsats – att ett högsta tänkbara väsen existerar. Argumentet visar endast att om man accepterar premissen att ett högsta tänkbara väsen måste existera – så existerar det (slutsatsen). Men behövs verkligen ett formellt logiskt argument för att förtydliga att om man definierar ett högsta tänkbara väsen till existens – så accepterar man slutsatsen att det existerar?

Frågan blir då, vad är egentligen syftet med detta argument? För mig är det högst oklart då det tycks varken övertygande för den icke-troende eller för den redan troende. Det är nästan som att man skulle vilja oärligt snärja folk till att acceptera slutsatsen genom otillgänglig filosofisk terminologi. Den som faktiskt greppar argumentet kan väl lika gärna förenkla påståendet till – ”jag definierar en gud till något som måste existera”. Men kanske är det för att det blir mer uppenbart att ett sådant påstående inte alls betyder att en sådan gud skulle faktiskt existera.

Inte heller våra värdar i poddavsnittet tycks tycka att detta kanske är det mest övertygande av argument. Snarare tycks attraktionskraften ligga i att argumentet spelar på de attribut man tillskrivit en gud man redan tror på, av andra anledningar. Så kanske är främst detta argument till för att stärka övertygelsen bland de som redan är övertygade. Det är således kanske inte främst ett argument för apologetiken – utan inom religionsutövningen i sig.

Ytterligare ett intressant citat från Plantinga i sammanhanget är när han argumenterar emot en halmgubbe efter att Plantinga har läst Richard Dawkins. Han säger att Dawkins argumenterar enligt följande kring förklaringen av livets mångfald:

”Premise: We know of no irrefutable objections to its being biologically possible that all of life has come to be by way of unguided Darwinian evolution processes. The conclusion is all of life has come to be by way of unguided Darwinian processes. […] The argument really is ‘it’s possible so it must have happened'”

Alvin Plantinga – https://www.youtube.com/watch?v=GMihLluCbYo (ca 4:55)

Vilket på svenska kan översättas till: ”Premiss: Vi känner inte till någon obestridlig invändning mot att det skulle vara biologiskt möjligt att allt liv har formats genom ostyrda Darwinistiska processer. Slutsatsen är att allt liv har formats genom ostyrda Darwinistiska processer. […] Argumentet är verkligen ‘det är möjligt, så det måste ha hänt'”

Problemet här är först och främst att varken Dawkins eller någon annan evolutionsbiolog argumenterar för att livet evolverat av ostyrda evolutionära processer bara för att det skulle vara möjligt. Vi har mängder av faktiska evidens att det är så, det finns hyllmeter av konkreta empiriska evidens som styrker påståendet att liv evolverat genom ostyrd evolution vilket vi delvis pratat om i tidigare inlägg.

Men Plantingas missförstånd av Dawkins är inte huvudfokus här – utan huvudfokus är att även om vi skulle leka med tanken att hans halmgubbe är legitim – så är det hans invändning som är intressant. Plantingas invändning mot halmgubben är att ”det är möjligt, alltså har det hänt” är ett dåligt argument. Han tycker det är så uppenbart dåligt att han inte förklarar det mer i detalj än att med en analogi förklara att ‘om det inte är omöjligt att han har fått en medalj så betyder det inte att han fått den’.

Problemet är väl bara det att det är precis det som är den centrala delen i Plantingas version av det ontologiska gudsbeviset – ”det är möjligt – alltså nödvändigt”.

Avslutningsvis

Jag har försökt förklara att jag inte ser någon skillnad mellan det ontologiska gudsbeviset och påståendet ”jag definierar en gud till något som måste existera”. Detta tydliggör varför ingen rationell människa borde bli övertygad av slutsatsen att någon gud existerar av det ontologiska argumentet för guds existens.

Utöver detta så lider argumentet också av att det man försöker ”bevisa” är att det kan finnas ett högsta tänkbara väsen, vilket således är ett argument som kan användas av alla teistiska riktningar som innehåller någon form av ”högsta tänkbara väsen”. Alla monoteister hade säkert tyckt att ”det låter precis som min gud”.

Jag föreslår att vi inte ser det ontologiska argumentet för guds existens som något argument eller bevis över huvud taget. Utan det vore mer ärligt och passande att kalla detta för det ‘ontologiska påståendet kring existens’. Då vi tydligen måste göra oss påminda om att definitioner inte definierar verkligheten. Definitioner är endast våra abstrakta språkliga etiketter vi använder. Att vi definierar något till något är helt oberoende av den faktiska objektiva verkligheten.

Vill man ha ytterligare fördjupning kring det ontologiska gudsbeviset så kan jag rekommendera detta, detta och detta.

Publicerad av veganbiologist

Vegan with a PhD in Molecular Genetics

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
<span>%d</span> bloggare gillar detta: