Apologeter läser Dawkins – Del 1

Podden Till Trons Försvar är tillbaka med en poddserie som handlar om Richard Dawkins bok ”Illusionen om gud”, det första avsnittet i serien hittas här. Det finns en del saker som jag skulle vilja kommentera angående Dan och Annas tankar kring boken. Detta är alltså inte en förvarande replik å Dawkins vägnar på något sätt, utan jag kommenterar de resonemangs som Dan och Anna för i avsnitten.

Dan och Anna verkar haft en så stark förväntan att boken skulle leverera filosofiska motargument mot guds existens rakt igenom, att de tolkar de delar av boken som är samhällskritik eller handlar om sekularism som om det vore en direkt attack mot religiösa människor. Detta kände jag behövde redas ut.

En generell observation jag gör är att Till Trons Försvar i tidigare avsnitt sagt sig inte alls vara motståndare till vetenskap, men intressant nog så tycks man i detta avsnitt vid ett flertal tillfällen kontrastera sin egna religiösa tro – till vetenskap som den andra sidan.

Min syn på boken

Rakt emot vad Dan och Anna tycks ha förväntat sig så är Illusionen om gud inte en akademiskt filosofisk bok med invecklade filosofiska resonemang emot guds existens eller liknande. Det är snarare en ganska lättläst kritik av av generella teistiska påståenden såsom att man skulle behöva en gud för att ha moral och liknande. Jag tror inte att boken kommer övertyga en filosofiskt påläst apologet – det är känns inte riktigt som målgruppen för denna typ av bok. Det är givetvis inget fel i att skriva böcker som har den breda massan som målgrupp.

För min del var det ganska längesedan jag läste den, men jag minns den som en ganska rolig och uppfriskande bok, men trots allt inte speciellt inflytelserik på min relation till ateism kontra teism. Jag blev nog varken mer eller mindre övertygad om någon guds existens. Det finns säkerligen endel välgrundade invändningar mot vissa saker i boken, dessa inlägg kommer dock inte på något sätt vara en bokrecension.

Syftet här är som sagt inte att försvara boken – det får stå för Dawkins, utan mitt fokus här är att kommentera vad Dan och Anna säger om boken. Den här bloggen handlar om att granska och bemöta apologetik – så det är deras argument som ligger i fokus. Men jag kommer givetvis hänvisa till boken när det passar.

Låt oss lyssna till vad som sägs i första avsnittet:

Att övertyga andra är tydligen osympatiskt

Dawkins uttrycker tydligt flera gånger att han önskar att fler ska bli ateister av att läsa hans bok […] han har ett omvänt missionsuppdrag.

Anna

Jag tycker det är något väldigt osympatiskt att vilja ta ifrån någon, någons tro oavsett vad det är.

Dan

Detta är ganska intressant. Jag kan inte annat än att tolka detta som att Dan och Anna är rungande överens om att mission, evangelisation, debatt och dörrknackande som något djupt osympatiskt. För inte kan det väl vara ‘väldigt osympatiskt’ att ”ta ifrån” en kristen sin tro, men inte en hednings tro som blir övertygad till kristendom? Är det osympatiskt att med goda evidens övertyga en människa som använder homeopatiska preparat att det är verkningslöst? Självklart inte, det kan snarare rädda liv.

Jag tror förvisso inte riktigt det går att ta ifrån någons tro, man kan bli övertygad eller inte övertygad – men det är bara personen själv som kan göra detta. Det är omöjligt att tvinga sig till att göra någon till ateist eller kristen för den delen.

Ateism är i grunden att man inte anser att det finns en rationell grund till att acceptera påståendet om någon guds existens som sant. Om någon läser en bok och inser att man saknar rationell grund för sin övertygelse – är detta osympatiskt? Är inte detta positivt oavsett vad det gäller? Om man är på riktigt övertygad om att ens övertygelse stämmer överens med med verkligheten så bör man inte frukta mer information. ‘Sanningen har inget att frukta från undersökning’.

Jag tvekar på att Dan skulle resonera på liknande sätt kring saker han inte har en religiös tro om. Är det osympatiskt om man skulle bistå med information och argument till någon som är övertygad om att jorden är platt, som gör att personen omvärderar sin uppfattning och blir övertygad om att jorden är rund (vilket den är)? Är inte detta bra? Jag tror det i grunden är sunt att försöka sträva efter att vara övertygad av så många sanna saker som möjligt och så få falska saker som möjligt. Jag tror att det är hälsosamt att debattera och ifrågasätta alla påståenden för att vrida och vända på argument och syna de evidens som finns för allt. Hela det vetenskapliga projektet går ut på att ifrågasätta och försöka förkasta hypoteser.

De flesta ateister som varit kristna som jag har hört har blivit det genom att studera logik, filosofi, vetenskap och bibeln. Detta är absolut inte nödvändigtvis representativt, men om det ligger något i det, så kan det rimligen inte vara negativt att veta mer om dessa ämnen oavsett om man tappar sin religiösa tro eller inte? Det finns – förmodligen av denna anledning – en del religiösa samfund som motsätter sig högre utbildning, man ska helt enkelt förbli något ignorant inför sin omvärld – det är bra för den religiösa tron. Men det är förhoppningsvis en ovanlig inställning bland kristna, katoliker delar den exempelvis inte.

Ur ett ateistiskt perspektiv så är teism ett en irrationell övertygelse som inte kan underbyggas med goda evidens. Det finns alltså ingen rationell grund för att tro att påståendet att någon gud existerar. Ur ett ateistiskt perspektiv så förefaller religion som ett hejdlöst slöseri med tid. Att befria människor ifrån detta skulle ur det perspektivet kunna tyckas vara sympatiskt eftersom man får mer tid över till annat och har en irrationell övertygelse mindre.

Om kristendomen skulle vara sann, så är det å andra sidan sympatiskt att bistå med evidens och argument för att den kristna tron är sann – men detta har ännu inte skett. Kanske kan i så fall Dawkins bok bidra med att förklara för apologeter varför ateister inte finner apologeternas argument särskilt övertygande och slipa på dessa, producera någon form av evidens och därigenom övertyga andra om vad man tror är sant.

Nej, jag tycker det är en oerhört märklig inställning att det skulle vara osympatiskt att genom argument och evidens få någon att överge sin religiösa tro. Att beröva någons tro är rimligen inte möjligt så det borde Dan och Anna inte oroa sig för.

Dawkins missar att hans vetenskap också är en tro, […] han väljer att tro på saker han inte kan vara säker på. […] Jag väljer och tro, han väljer att tro på det som är bevisat – i hans värld.

Dan

Detta citat är fullspäckat med fel och missförstånd, låt oss bryta ner det bit för bit. Vetenskap är en metod, eller en process rättare sagt, för att anskaffa sig pålitlig kunskap. Man väljer inte att tro på saker, man blir övertygad av mer eller mindre goda skäl. Det är exempelvis omöjligt för mig att med nuvarande tillgängliga evidens välja att tro att jorden är platt – jag kan inte medvetet bara sluta bli övertygad om att den är rund. Jag anser att Dan i så fall får argumentera för att det går att helt enkelt välja vad man är övertygad om är sant.

Vi får också återigen en upprepning av påståendet ‘vetenskap är också en tro’ där man menar att man inte kan vara absolut säker på det som man vet genom vetenskap och således tror på all kunskap som är vetenskapligt underbyggd. Detta är en halmgubbe då vetenskapen inte gör anspråk på bidra med absoluta sanningar – det är något som endast matematik och religion sysslar med. Om man definierar ”vetande” som något man vet med absolut säkerhet, så skulle nog de flesta personer som sysslar med vetenskap motsäga sig att man kan veta något över huvud taget. Det är dock inte så de allra flesta definierar vetande utan det är något vi är övertygade om, men med väldigt hög säkerhet.

Vetenskap producerar modeller som för tillfället bäst förklarar vår omvärld, de är underbyggda av evidens och kan förutspå verkligheten. Att vetenskapliga modeller kan förutsäga något innan man har gjort det är hur vi vet att vetenskap fungerar. Man försöker här skapa en medveten förväxling mellan religiös tro och epistemologisk tro där vi tror något vi håller för sant – oftast på goda grunder, där ”vet” är en delmängd av det vi tror som vi är mer övertygade om. Jag tror exempelvis att jorden är rund baserat på vad jag menar är goda grunder – evidens, men min tro på att jorden är rund är inte det samma som vad man menar med tro i religiösa sammanhang.

Många kristna brukar se till följande bibelord för att definiera vad man inom kristendom menar att tro är:

Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser.

Hebreerbrevet 11:1

Det torde vara uppenbart att detta är en ”tro” som är skild från vad man menar när man säger att man tror/vet att jorden är rund. Det är knappast något man endast hoppas är sant, man har goda evidens för att tro att jorden är rund – inte en förhoppning.

En rationell människa väljer alltså inte vad man tror på eller är övertygad om, man justerar sina övertygelser efter var evidensen leder. Så i detta korta stycke så har vi dels en missrepresentation av vad vetenskap är, ett påstående att man kan välja sina övertygelser om hur omvärlden är beskaffad samt förväxlingen mellan epistemologisk tro och religiös tro. Detta har vi redan granskat mer på djupet i ett tidigare inlägg angående samma podd.

Om någon gud är liten, så är det vetenskapens gud

Dan

Detta var sannerligen ett märkligt påstående. Vetenskapen har då ingen gud. Återigen försöker Dan av någon anledning försöka falskeligen likna vetenskap med religion. Om detta är för att försöka minska förtroendet för vetenskap – då måste Dan underförstått mena att religion är något dåligt.

Einstein – inget föremål för appeal to authority

Av någon anledning tolkar Dan och Anna avsnittet om Einstein som ett försök till ”guilt by association” för att svartmåla religiösa människor. Jag ser inte riktigt hur de gör den tolkningen. När jag läste detta avsnitt så var det uppenbart att Dawkins poäng är att Einstein inte alls var så religiös som många apologeter vill hävda i något slags ‘appeal to authority‘-argument. Men huruvida Einstein är övertygad av att en gud existerar eller inte är helt irrelevant för huruvida en gud existerar eller inte.

Många apologeter vill ofta hävda att det är rationellt att tro på gud eftersom människor som annars är rationella tror på gud. Detta är givetvis inte sant då man dels kan vara rationell i en fråga och inte särskilt i en annan, det är utöver detta en form av appeal to authority då Einstein eller andra människor som oftast citeras i sådana sammanhang oftast inte är experter på frågan om guds existens.

Det finns en lång wikipedia-artikel – som förmodligen existerar endast på grund av detta argument – om Einsteins syn på religion. Men för en kristen apologet kanske någon som tycks tycka att bibelns berättelser är ”primitiva och barnsliga legender” och att ”religioner är inkarnationer av de mest barnsliga av vidskepligheter” – inte är direkt världens bästa maskot för kristen tro. Trots detta så vill ofta apologeter framhäva Einstein som om han skulle trott på en gud – och att det således skulle vara rationellt att tro på gud. Poängen med detta kapitel som jag tolkar det är att Dawkins försöker göra det klart att Einstein inte alls var så religiös som många velat framhålla.

Religiöst privilegium – oförtjänad respekt

Han klagar över att samhället har en överskuggande respekt för troende. […] Är det inte bristen av respekt i vår värld som är roten till allt ont? […] Ska vi då bli arga för att de som tror på vetenskap respekteras?

Dan

Dan tar sedan upp att Dawkins nämner att en kyrka i USA fått tillstånd att använda hallucinogen droger i religiöst syfte, men att cancerpatienter inte tillåts använda medicinsk cannabis trots att det enligt Dawkins finns evidens för att det kan lindra symptom. Dan tolkar detta som att Dawkins menar att det skulle vara de religiösas fel att cancerpatienter inte skulle vara tillåtna att använda medicinsk cannabis. Men denna tolkning känns oerhört krystad och att man tycks ha bestämt sig för att vi ska fortsätta på spåret ”guilt by association” trots att det inte alls passar in. Jag tror inte alls detta var poängen med dessa exempel.

Så som jag tolkar denna del är att Dawkins menar på att samhället (högsta domstolen i detta fallet) inte avkräver några evidens för att tillåta droganvändande om det är religiöst motiverat. Men är det ett medicinskt motiverat förfrågande så avkrävs evidens – men som ändå förbjuds. Poängen är alltså, så som jag tolkar det, inte alls att det är de religiösas fel, eller att samhället inte borde avkräva evidens för att tillåta droger i medicinskt syfte. Poängen är snarare – precis som titeln på kapitlet insinuerar – att samhället är mycket mer tillåtande i detta fall, så länge man motiverar sitt användande av droger med en tro på gud, snarare än att människor mår illa av sin dödliga cancersjukdom.

Om vi får hitta på en liknelse försöker alltså Dawkins påvisa orättvisan i att om exempelvis katoliker skulle få en grundlagsskyddad rätt att köra för fort på vägarna för att de har bråttom till nattvarden, men att folk som rusar in till sjukhus för att föda barn inte skulle få göra det. I ett sådant fiktivt fall skulle alltså inte Dawkins beskylla katoliker för att det skulle vara deras fel att gravida kvinnor inte får köra för fort, utan att det är en kritik mot att samhället ger ett omotiverat privilegium till en religion över andra.

Ett exempel ifrån verkligheten är en pastor som våldtar ett barn under flera år får ett mildare straff (från 72 år till 14 år) endast för att han är ”en man av gud”. Hans religion gör alltså att hans brott är värt nästan 60 år mindre fängelsetid. Det är alltså inte religionen som är boven i detta dramat, utan uppenbarligen våldtäktsmannen men också domstolen som ser religionen som en förmildrande omständighet. Detta är vad som menas med ”oförtjänt respekt”, att påstå att detta delkapitel handlar om ‘guilt by association’ där Dawkins skulle mena att ‘religiösa använder droger, och därför fel’ blir en absurd halmgubbe.

Vissa kristna har vunnit rättegångar där de får rätten att uttrycka att homosexualitet är en synd, och det här är ju helt tokigt enligt Dawkins. Han uttrycker sig i stil med att: ‘Varför ska kristna få peta i andras liv’.

Dan

Här diskuterar Dawkins ett fall i USA där kristna fått rätt i domstol att använda tröjor där de menar att homosexualitet är en ”synd” – och att skolan innan förbjudit dessa tröjor med hänvisning av diskriminering (vilket är fullt rimligt). Men domstolen gav rätt till de kristna att bära tröjorna med hänvisning till religionsfrihet (inte yttrandefrihet).

Här uppstår en ganska märklig situation där Dan och Anna egentligen verkar hålla med Dawkins om att detta är fel, Anna säger:

Kristna borde inte lägga sig i folk liv, som inte tror som vi. Vi kan inte gå omkring och vara några moralpoliser.

Anna

Dawkins kritik är uppenbarligen här emot samhället – mot att domstolen dömer till de religiösas fördel i detta fall. Men Dan och Anna är så inställda på att kritisera Dawkins att de tycks missa detta och tolkar detta istället som att Dawkins kritik igen skulle vara ett simpelt ‘guilt by association’. De nämner inte alls huruvida domstolen agerade rätt eller inte – utan fokuserar istället på kristna individerna – att de gjort fel och att alla kristna inte delar den synen på homosexualitet (men t ex accepterad av SvK). Men Dawkins poäng här är hur samhället agerade – alltså domstolen – och hade man uppfattat detta så är det irrelevant om det så skulle vara en enda person i hela världen som på religiös grund ansåg att homosexualitet var syndigt.

Anna säger att det är så mycket som Dawkins tar upp här som hör till kristen tro som Anna skulle vilja ta absolut avstånd ifrån. Men det förefaller då synnerligen märkligt att Dan och Anna motsätter sig Dawkins i detta kapitel då det handlar om att samhället, på grund av oförtjänt respekt och privilegium, ger religiösa rätt att utöva detta som Anna vill ta avstånd ifrån, som ibland går ut över andra. Kapitlet bör alltså läsas som kritik mot samhället och inte som ett slags argument emot gud via ‘guilt by association’ – det hade självfallet varit ett ytterst svagt argument emot gud.

Anna tycks sedan mena att Islam får en massa privilegium men inte kristna, och syftar på Mohammed-bilderna kontra Ecce Homo och undrar var Dawkins får detta ifrån med religiöst privilegium. Anna säger att:

Han [Dawkins] säger att västvärlden hyser en stor respekt för religion, men än för andra ting. Men jag tycker inte att det är så i Sverige. Vi kristna är ju i minoritet.

Anna

Här väljer Dan och Anna att se det som om Dawkins skulle prata om Sverige i detta kapitel, trots att inget av de exempel som Dawkins tar upp i boken handlar om Sverige. Mitt intryck är att Dawkins pratar om västvärlden generellt, och i synnerhet den engelskspråkiga delen – Nordamerika och Storbritannien. Om man ska leta efter omotiverade privilegier som ges till religion så är det kanske inte Sverige som man ska utgå ifrån om man vill få en generell bild av hela västvärlden, Anna kallar själv Sverige för ‘världens mest sekulariserade land’.

Ser vi på hela världen så religion norm, den absoluta majoriteten tillhör någon religion. I 13 länder är ateism belagt med dödsstraff och majoriteten av världens länder har problem med diskriminering mot ateister. Åtta delstater i USA har inskrivet i sin konstitution att ateister inte får ha offentliga poster (dock går konstitutionen på federal nivå över detta, så det är i praktiken inte applicerbart). Även om det inte är juridiskt applicerbart så är lagar normgivande – det är en signal att ateism i USA inte är sett med särskilt positiva ögon. Exempelvis står det i Arkansas konstitution:

”No person who denies the being of a God shall hold any office in the civil departments of this State, nor be competent to testify as a witness in any Court”

Källa

I USA (vilket är mer relevant för Dawkins bok än Sverige) så finns det studier som indikerar att folk tycker att ateister är lika opålitliga som våldtäktsmän. Undersökningar visar också att ateister är den livsåskådning tillsammans med Islam som man har minst varma känslor kring i USA. Vill man ha fler exempel på hur ateister diskrimineras i världen så kan man ta en titt på denna sammanställning.

Jag håller dock med Anna och Dan att ateism verkligen inte är kontroversiellt i Sverige, och religion tycks vara i minoritet beroende på hur man mäter. Det är säkert så att det är mer socialt accepterat att vara ateist än kristen eller i synnerhet muslim i Sverige. Men Dawkins pratar som sagt inte om Sverige. I USA är det mycket kontroversiellt att vara öppet ateist på många håll, där människor riskerar att bli utkastade från sina familjer när de ”kommer ut” som ateister. Jag vet inte hur många gånger unga minderåriga ateister bosatta i USA ringer in för att fråga om råd i programmet AxP för att de är oroliga att deras föräldrar ska kasta ut dem så de inte har varken husrum eller pengar till mat.

Anna efterfrågar här några exempel på när religiösa får omotiverade privilegier i samhället, som exempelvis skattefrihet, rättsliga påföljder och konstitutionell rätt. Men när Dawkins ger exempel på detta så tolkar Dan och Anna detta som ‘guilt by association’ istället och inte just för vad det är – inte konstigt att man då upplever att det inte finns några sådana exempel.

Anna fortsätter sedan att prata om den svenska skolan:

Man respekterar och upphöjer hela tiden evolutionsteorin och HTBQ-rörelsen. […] Det är inte objektivt att säga att religion respekteras i Sverige. […] Eftersom den rådande utgångspunkten är allmänvetenskaplig.

Anna

För att tidigare ta avstånd från homofobi och moralpolisande så låter det nu som att respektera HTBQ-rörelsen är att inte respektera religion. Detta går inte riktigt ihop, så Anna kanske skulle kunna förtydliga detta. Angående evolutionsteorin så är det en del av den biologiska vetenskapen och det är inte konstigare att denna lärs ut i skolan än atomteori på kemilektionerna. Är det inte rimligt att naturvetenskap lärs ut i NO i skolan? Men i Sverige är det faktiskt så att lärare ibland inte riktigt vågar framställa evolutionsteori som vetenskap, utan som en slags religiös tro – efter reaktioner från religiösa föräldrar. Detta är givetvis totalt oacceptabelt, att man inte ska kunna undervisa om naturvetenskap för att det är obekvämt från religiöst håll. Men om man på grund av sin religion blir upprörd av att bli exponerad för vetenskap så kanske man borde fundera på hur rationell ens livsåskådning egentligen är.

Sammanfattning

Det första avsnittet präglas av vad som i grunden verkar vara ett missförstånd av kapitel 1 i Illusionen om gud. När Dawkins refuterar påståenden att exempelvis Einstein skulle varit religiös (i bemärkelsen av en personlig gud med agens), eller när Dawkins ger exempel på när samhället tar för stark hänsyn till religion – så tolkar Dan och Anna detta som ett simpelt ‘guilt by association’-argument. Vilket jag har mycket svårt att se hur man kan få det till att det är vad Dawkins menar i kapitel 1.

Efter detta ägnas tid åt Dawkins ton och sätt att argumentera på. Jag personligen tycker inte att hån är särskilt produktivt, men Dawkins ton är i sig inget argument för eller emot gud – så jag finner det irrelevant att invända emot diskussionen kring tonen.

Podden avslutas med att utgå ifrån Sverige – vilket Dawkins inte gör, vilket gör hela analysen något haltande.

‘[Som] Fan läser bibeln’ brukar det heta, men här känns det som – ‘Apologeter läser Dawkins’ är mer passande.

FORTSÄTT TILL DEL 2

Publicerad av veganbiologist

Vegan with a PhD in Molecular Genetics

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: