Apologeter läser Dawkins – Del 4

Podden Till trons försvar har nu kommit till Kapitel 4(avsnitt 4) i boken ‘Illusionen av Gud’ av Richard Dawkins, givetvis kommer vi lyssna även till detta avsnitt.

Har ni missat de tidigare delarna så hittar ni dem här: Del 1, Del 2 och Del 3. Som vi sett hittills har de första kapitlen inte riktigt innehållit argument för varför gud förmodligen inte finns – trots att det framställts så i podden. Men nu når vi äntligen fram till den delen, spännande. Dock är detta avsnitt betydligt kortare än de tidigare avsnitten.

Vetenskap och pseudovetenskap – Evolution och Intelligent Design.

Anna börjar med att konstatera:

I det fjärde kapitlet försöker Dawkins krossa den här sista lilla tron han förväntar sig att någon läsare har kvar. […] Det här försöker han göra genom att förklara för läsaren hur korkat det är med Intelligent Design – det vill säga att det är en intelligent skapare står bakom livet på jorden och arternas tillkomst – i kontrast till Darwins evolutionsteori.

Anna

En vederläggning av kreationism och intelligent design är förvisso en del av detta kapitel – men det är inte Dawkins enda argument. Att förkasta intelligent design är inte ett bevis för att gud inte existerar, men det diskvalificerar argumentet från design, eller det teleologiska argumentet som bevis för guds existens. Något som Dawkins – korrekt – menar är på grund av vår förståelse av evolution vilket Darwin introducerar på 1800-talet men som idag är en grundpelare inom biologi.

Man förväntar ju sig väldigt mycket av ett kapitel som har rubriken ‘varför det med största sannolikhet inte finns någon gud, eller hur? […]Det är ett ganska starkt påstående tycker jag då.

Dan

Jag får nog säga att jag tycker detta är ett ganska ödmjukt påstående. Religiösa människor har försökt hävda i tusentals år att en gud existerar – men har aldrig någonsin lyckats producera någon form av hållbart argument som vilar på pålitliga evidens. Har man letat i över 1000 år och inte lyckats så känns det tämligen återhållsamt att hävda att det ”med största sannolikhet inte finns någon gud” – kan man tycka. Det är definitivt ett starkare påstående att hävda att ‘det finns en gud’ – rent objektivt.

I vanlig ordning så bygger Dawkins upp sin poäng på att i många långa resonemang berätta hur korkat det är att tro på till exempel intelligent design. Vi som tror så har helt enkelt inte förstått evolutionsläran. […]

Dan

Min erfarenhet är att folk som tror på Intelligent Design (ID) är ofta inte bara ignoranta kring evolutionsteori – utan de har ofta en helt felaktig bild av evolution och evolutionsteori. Intelligent design är en pseudovetenskaplig idé – medan evolutionsteori är en vetenskaplig teori. Denna delen av boken handlar om att vederlägga vanliga argument för intelligent design och Dawkins förklarar varför dessa argument inte håller på ett mycket pedagogiskt sätt. Det torde inte komma som en överraskning att Dawkins tar upp detta först eftersom han är evolutionsbiolog.

Dawkins vederlägger ”irreducerbar komplexitet” vilket är en pseudovetenskaplig term inom Intelligent Design. Idén går ut på att vissa biologiska system har en komplexitet som inte går att reducera i mindre beståndsdelar eller funktioner. Som exempel tar man ofta ögat och menar att alla delar måste vara på plats från början för att ögat ska fungera – detta skulle då göra det omöjligt att evolvera något så komplext som det mänskliga ögat genom en stegvis process. Vi har redan diskuterat och länkat till förklaringar av ögats evolution i ett tidigare inlägg. Problemet med ”irreducerbar komplexitet” är att man inte kunnat lyfta fram något exempel på något sådant, alla exempel som ID-troende har pekat på har kunnat vederläggas. Det är således inget koncept som över huvud taget diskuteras inom evolutionsbiologi utan endast bland kreationister.

Dan nämner över huvud taget inte att sammanhanget här är just ”irreducerbar komplextet” vilket gör att argumenten tolkas något ur kontext. Dawkins tar också upp sin liknelse av hur naturlig selektion bryter ner sannolikheter i mindre steg genom att likna det vid att bestiga ett stup i ett steg eller gå långsamt upp för en backe som är lika hög.

De har förstått att ögats evolution har skett med massor av pyttesmå steg uppför den här stora backen med liten lutning, inte några mirakulösa hopp utan små små steg upp för slänten. Det här kan vara det dummaste i hela boken tycker jag. […] Dawkins har ju fortfarande inte svarat på varför i hela världen skulle evolutionen ha gynnat av att skapa något så komplext som ögat – även om det sker genom små små steg.

Dan

Jag skulle vara nyfiken på varför Dan tycker detta är dumt. Det är en ganska enkel förklaring av ett koncept som används inom evolutionsteori – nämligen fitness- landskap. Dan verkar inte kunna föreställa sig en adaptiv funktion av ett öga – och tycker således att det är orimligt – ännu ett fall av argument from incredulity. När Dan säger att han inte kan tänka sig varför ”evolutionen skulle gynnat något så komplext som ett öga” så är det oklart om Dan menar att ögat i sig inte skulle ha något överlevnad- eller reproduktionsvärde. Alternativt, om Dan tänker sig att ögat lika gärna kunde varit enkelt – som den enklaste formen av ögon och ha lika högt överlevnad- eller reproduktionsvärde som ett komplext öga.

Ögon kan vara användbara till mycket, bland annat undvika faror, upptäcka hot, hitta mat, skilja på giftig och ätlig mat, hitta en partner, veta om det är natt eller dag (ser andra mig?), hjälpa oss att bygga jaktredskap eller andra sätt att få mat. Ögon uppstod för väldigt länge sedan och evolverat flera gånger – finns i vitt skilda grupper av djur. Att många djur har användning av ögon torde stå bortom alla rimliga tvivel.

Den andra poängen skulle då vara varför ögat skulle vara så komplext – kan det inte vara enkelt istället? Den enklaste formen av ögon är ljuskänsliga celler – vilket självklart kan vara mer användbart än att inte kunna registrera ljus över huvud taget. Men varför skulle man då ha mer komplexa ögon? Ett mer komplext öga kan avgöra var ifrån ljuset kommer, ytterligare ett mer komplext öga kan fånga in en riktig bild, ytterligare ett mer komplext öga kan fokusera på objekt som är på olika avstånd samt ge djupseende. Att ett sådant öga skulle öka sannolikheten för överlevnad och reproduktion än en samling ljuskänsliga celler är inte särskilt svårt att föreställa sig. Om man fortfarande är tveksam över ögats evolution så finns en fin sammanfattning här och här.

Dawkins argumenterar här emot ”Irreducerbar komplexitet” vilket är varför fokus ligger på att förklara hur ögat kan evolvera genom små steg, eftersom detta förkastar idén av ”irreducerbar komplexitet” genom att denna idé postulerar att ögat inte kan evolvera genom små steg. Om Dan har blivit övertygad av detta så har Dawkins lyckats förmedla denna poäng, men Dan tycks missa detta eftersom han tycks missförstå vad Dawkins argumenterar emot.

Dawkins har inte förklarat varför evolutionen tar så extremt obegripliga vägar, det är verkligen konstiga vägar.

Dan

Förutsättningen för ögon, och även ögon har evolverat flera gånger. Naturlig selektion har resulterat i ögon som bygger på olika principer, som har olika egenskaper och fungerar olika bra i olika miljöer och sammanhang. Genom adaptiv evolution förväntar man sig hitta ögon som är anpassade till olika miljöer – exempelvis ögon som är bra på att hitta små saker från hög höjd – såsom rovfåglars ögon, eller extremt ljuskänsliga ögon såsom vissa djuphavslevande rovfiskar har.

Att evolutionen tar för Dan obegripliga vägar är heller inte särskilt oväntat. Evolutionen kan bara ”arbeta” med det som finns. Som exempel, skulle växter evolvera ögon av någon anledning, så saknar de några av grundförutsättningarna som människans öga har – nämligen nervceller. Skulle ögat evolvera inom växterna precis så som det gjort för människan så skulle det således sannolikt ta en helt annan väg, eftersom man inte kan gå tillbaka i den evolutionära historien, eller så skulle de först behöva evolvera nervceller.

Detta är just vad man förväntar sig med en icke-styrd naturlig evolution. Att vi observerar ”obegripliga” – eller rättare sagt komplexa vägar är något som starkt talar emot en intelligent designer. En designer eller medvetet styrd utveckling av en intelligens kan planera för framtiden, kan ha en målmedvetenhet (teleologi) – detta saknar naturlig selektion och resulterar därför i olika vägar genom det evolutionära landskapet. Evolutionen kan inte planera i förväg att evolvera nervceller utifrån slutmålet att evolvera ögon – detta är dock vad man skulle förvänta sig av en intelligent designer. Detta är helt enkelt ett argument emot Intelligent Design som Dan lyfter, men han tycks tro att det talar för Intelligent Design.

Om Dan hade satt sig in i fitness-landskap som Dawkins hintar om tidigare, så är det i denna modell mycket tydligt hur evolution kan leda in på vägar som är svåra att komma ifrån och hur i stället andra vägar öppnas upp. På ett molekylärgenetiskt plan skulle man enkelt kunna tänka sig detta när adaptiv evolution i en miljö premierar förlusten av en särskild gen, men i senare i historien så ändras miljön och en teoretisk mutation av denna gen skulle vara mycket fördelaktig (om genen fanns kvar) – vilket hade legat nära till hands. Men nu när genen är förlorad på grund av tidigare evolution i just denna linjen så är den inte tillgänglig längre – att evolvera genen på nytt från scratch är ett oerhört högt kliv (likt stupet i Dawkins liknelse) att det är i princip otillgängligt.

Detta är tydligt i exemplet av konvergent evolution där evolutionen i liknande eller samma miljöer har gett upphov till analoga egenskaper men som har olika evolutionära historier. Detta är alltså en del av evolutionsteori och är således både förväntat och förutspått av evolutionsteori, men inte alls vad man skulle vänta sig av en intelligent planerad evolution. Att Dan inte tycks känna till detta är inte ett argument emot evolutionsteori på något sätt. Men om Dan och Anna skulle vilja diskutera funderingar kring evolutionsbiologi så kan jag hjälpa till – det är bara att kontakta mig.

Dessutom är ju den här så kallade makroevolutionen starkt ifrågasatt. Enligt Dawkins handlar det inte av en slump att ögat har utvecklats, men han ger ingen vettig förklaring till varför ögat skulle ha gynnats i den här processen.

Dan

Det skulle jag inte säga. Makroevolution är mest(i princip uteslutande) ifrågasatt ifrån religiöst och pseudovetenskapligt håll, inte från vetenskapligt håll. För mig och förmodligen de flesta evolutionsbiologer är makro-evolution egentligen bara ‘mycket’ evolution. Det är alltså stora förändringar som sker över lång tid, summan av många små förändringar. En anledning till att det görs en sådan tydlig distinktion bland ID-troende, trots att det inte görs en så stark skillnad inom vetenskap, är helt enkelt för att mikro-evolution är direkt observerbart i realtid, medan makroevolution generellt involverar tidsrymder som är betydligt längre än människans livslängd och är således svåra att direkt observera i realtid, utan det är indirekta observationer såsom fossil, DNA och naturhistoria. Det helt enkelt ännu svårare att förneka existensen av mikroevolution, men makroevolution går att förneka på samma sätt som att det går att förneka att Winston Churchill har existerat eftersom att jag inte kan direkt observera honom i realtid.

Ska man förneka makroevolution med hänvisning till att man förkastar all indirekt bevisning, ja då är det inte mycket av dåtiden man kan veta över huvud taget. Särskilt inte existensen av en viss Jesus som historisk figur – vilket vilar på betydligt svagare evidens än makroevolution. Förnekar man fossil och DNA så får man väl rimligen förneka arkeologi också – och således faller hela fältet av historia äldre än någon generation bakåt.

Dan gör det dock inte helt tydligt om han menar att evolution som fenomen är ”ifrågasatt” eller om det är den teoretiska förklaringsmodellen (evolutionsteorin) som är ifrågasatt.

Intelligent Design – gör denna överdrivet hårda skillnad mellan mikro- och makroevolution utan att egentligen förklara hur dessa koncept skulle skilja sig mekanistiskt. Jag har inte sett någon förklaring till att hur lång tid av mikroevolution inte skulle kunna leda till makroevolution – vilket vi har väldigt mycket evidens för att det kan. Så att hävda att detta är ”starkt ifrågasatt” kanske gäller inom apologetiska kretsar, men inte inom vetenskapliga kretsar.

I den andra meningen tycks också Dan förvirra begreppen något. Det är givetvis inte ögat som gynnas av evolution, utan det är innehavaren av ögat som gynnas – själva organismen. Som vi sett ovan bör det vara uppenbart varför ett öga kan vara användbart för att överleva. Detta leder till en testbar hypotes, om ögat inte har något adaptivt värde så bör inte fitness påverkas av att ögat tas bort. Dock kan vi observera en förhöjd mortalitet (vilket kan argumenteras för är en rimlig proxy för fitness) hos blinda människor (trots att samhället gör insatser för att underlätta för blinda). Detta blir svårt att förklara om ögat inte skulle vara adaptivt.

Jag tror det är ytterst få människor som hävdar att ögat skulle evolverat genom genetisk drift.

Lite roande är det också att han till exempel inte nämner, i alla fall inte vad jag minns, den kambriska explosionen, den tycker jag våra läsare ska kolla upp, googla gärna.

Dan

Vi har tagit upp den Kambriska explosionen (‘explosion’ här är i relation till geologisk tidsålder, tiotals miljoner år) innan när Till trons försvar sist diskuterade evolution. Det är något oklart vad Dan vill säga med den kambriska explosionen – han tycks ha en föreställning om att det skulle tala för intelligent design på något sätt får man anta – frågan är hur.

Dawkins nämner dock visst Kambriska explosionen i samband med att blivit citerad utan sammanhang av ivriga ‘god-of-the-gaps’-troende, i just detta kapitel – på sidan 153:

I once introduced a chapter on the so-called Cambrian Explosion with the sentence, ‘It is as though the fossils where planted there without any evolutionary history’. Again, this was a rhetorical overture, intended to whet the reader’s appetite for the full explanation that was to follow. Sad hindsight tells me now how predictable it was that my patient explanation would be excised and my overture itself gleefully quoted out of context.

Richard Dawkins, The God Delusion (2006), Kap 4, s. 153

Ignorans är salighet

En av anledningarna är att det krävs en bättre förklaring för att förklara gud än att förklara evolutionen. Det är möjligt, men vad är det som säger att vi måste kunna greppa allt? Det är som att vi försöker göra människan till gud […] Det är bara att kolla på mänsklighetens historia i stort och se hur det går när människan försöker vara gud.

Dan

Att evolutionsteorin har varit, och är fantastiskt framgångsrik att förklara evolution och diversiteten av liv på jorden spelar tydligen inte roll. Om man mot förmodan skulle förkasta denna evidensbaserade modell till fördel för en helt ogrundad modell baserad på religiösa idéer som inte levererar några modeller som kan förutsäga någonting alls – så skapar det bara mer frågor än det besvarar. Vem är designern? Varför ser designen ut som något som kan förklaras med icke-intelligenta naturliga processer? Varför gör designern misstag? Varför ändras designen? Varför lämnar inte designern några spår?

Men det intressanta här är att Dan inte argumenterar utifrån att evolutionsteorin skulle vara bristfällig, fel eller att Intelligent Design-‘idén’ skulle vara riktig – utan Dans argument går ut på att ”varför måste vi veta allt?”. Det låter som att ‘ja, visst evolutionsteorin kanske stämmer – men kan vi inte bara vara nöjda med att vara ignoranta?’ Vem försöker för den delen göra någon till gud? Varken jag eller Richard Dawkins är övertygade om att någon gud existerar.

Frågan är vad som exakt menas när ”människan försöker vara gud”. När jag ser på den mänskliga historien så ser jag en uppenbar nytta av kunskap, vetenskap och information. Det är mycket svårt att argumentera för att världen blivit sämre för oss människor genom all den utveckling som kan härledas till vetenskapliga upptäckter såsom mediciner och annan teknisk utveckling. Dan kanske kan förtydliga vad han menar skulle vara bättre av att människan skulle sluta upptäcka hur universum fungerar och förbli ignorant. På alla mätbara sätt har människor det bättre desto senare i historien vi är.

Detta ser jag som en ytterst vetenskaps- och kunskapsfientlig hållning, att det skulle vara något negativt att förstå mer om hur universum fungerar. Inte alls i linje med vad podden tidigare hävdat, att man inte är emot vetenskap.

Universums finjustering

Den senare delen av podden har ledordet ‘begreppsförvirring’, något som förekommit tidigare i liknande sammanhang. Anna inleder detta med:

[Dawkins] menar att vi har ett problem vi kristna med hur gud har kommit till, det är ju det klassiska argumentet som evolutionister för.

Anna

Anna menar förmodligen ‘ateister’, eller åtminstone de ateister som använder det argumentet – ”vem skapade gud?”. Hade det stannat här så hade jag inte tagit upp en simpel felsägning, men det är ett förebud för mer djupgående förväxling av begreppen. Själva begreppet ‘evolutionist’ är dessutom en term som jag aldrig någonsin hört användas utanför kreationistiska kretsar.

Jag tycker ju att finjusteringen av skapelsen verkligen talar för Intelligent Design mer än slumpartad evolution.

Anna

I denna mening är det ganska mycket att anmärka på. Fanns inte nyckelordet ‘finjustering’ med i denna mening så skulle man trott att detta handlade om livet på jorden, men är faktiskt början på finjusterings argumentet – vilket vi kommer märka senare. Till att börja med så ligger det ett laddat begrepp att benämna universum som ‘skapelsen’ då det redan antar en skapare. Intelligent design är den pseudovetenskapliga idén om att livet är designat av en intelligent designer, inte universum. ‘Finjusterings argumentet’ går endast att använda på universum som helhet idag, då universums uppkomst är det hål som återstår att fylla med ‘god of the gaps’. Dessutom är ‘slumpartad evolution’ en ganska missvisande term, slump är en komponent av evolution – men evolution är inte dominerad av slump i många (om inte de flesta) avseenden.

Om jag hade varit teist och uttryckt detta så hade jag istället skrivit: ”Jag tycker ju att finjusteringen av universum talar för en justerare snarare än någon av alla vetenskapliga modeller”.

Evolutions-spåret här ligger endast i att en (av flera, vilka ignoreras totalt i avsnittet) av de förklaringar som Dawkins presenterar till den skenbara finjusteringen är Lee Smolins idé om en slags naturlig selektion av universum i ett multiversum.

Anna hänvisar, efter ytterligare ett upprepande av ”Dawkins väljer att tro på vetenskap” (vilket bemötts i de tidigare delarna), sedan till Apologia poddens avsnitt om universums skenbara finjustering som argument för gud.

De [Apologia podden] talar om varför vi människor tror på saker över lag, man menar att vi människor tror mycket saker som vi i vanliga fall inte har några argument för. Men när det gäller just religion så bemöter vi det på ett helt annat sätt. Då behöver vi ha helt andra argument.

Anna

Detta finner jag också intressant, det talar lite för hur ovan man tycks vara att behöva försvara ens hållning eller påståenden. Jag kan inte komma på någon övertygelse om den objektiva verklighetens beskaffenhet jag har, som jag inte skulle kunna försvara på något sätt. Detta uttalande står helt enkelt helt i strid mot min livserfarenhet.

Universum är finjusterat såpass mycket för liv att Big Bang inte skulle kunnat fixa det här. Chansen att Big Bang skulle kunnat fixa det här är 1 på 10^10^124.

Anna

För det första är inte argumentet från finjustering oftast formulerat på detta vis, utan man brukar ändå förena det med Big Bang. Big Bang är inte – i alla fall inte vad jag förstår – inkompatibel med en eventuell finjustering.

Att räkna ut en sådan sannolikhet är i absolut bästa fall en gissning, man kan omöjligen veta vad sannolikheten är eftersom vi endast har ett universum att jämföra med. Denna uträkning bygger på att man säger sig veta:

  1. Att universums naturkonstanter definitivt kunde varit annorlunda
  2. Att man känner till distributionen av dessa hypotetiskt annorlunda naturkonstanter, både frihetsgrad och gränser.
  3. Att alla naturkonstanter är oberoende från varandra och helt slumpmässiga
  4. Att liv inte skulle kunnat uppstå med några andra värden alls (vilket åtminstone sannolikt oftast tycks vara sant)
  5. Att samtliga multiversum-modeller kan förkastas

För att först använda finjusterings-argumentet så behöver man på något sätt belägga att universum de facto är finjusterat. Om man spolar tillbaka tiden och låter Big Bang ske så måste universums naturkonstanter slumpas helt oberoende av varandra samt att påvisa att Big Bang inte är en i serie av Big Bangs eller ett av många universum.

Dawkins lyfter ett antal motargument, bland annat den antropiska principen, huruvida universum naturkonstater över huvud taget kunde varit annorlunda (något han inte tycks själv vara särskilt starkt övertygad av) samt olika aspekter av multiversum.

Eftersom det enda korrekta svaret på huruvida och i så fall varför universum är finjusterat är: ”vi vet inte”, så är detta argument per definition ett mycket svagt argument för en gud. Om man inte redan gjort det kan man också kolla in det tidigare inlägget om de kosmologiska argumenten för gud.

Detta segment övergår sedan i en diskussion kring olika författares religiösa eller icke-religiösa övertygelser vilket jag finner totalt irrelevant för denna blogg.

Tillbaka till evolutionen – men ändå inte

Hur Dawkins kan hävda att det här med det naturliga urvalet är det enda alternativet till slumpen som lagts fram det är för mig oförståeligt.

Anna

Detta tror jag ska förstås i kontrast till innan Darwin. Det torde vara till synes mycket svårt att förklara den oerhörda komplexitet som finns i livets diversitet utan ledning innan man förstått evolutionens principer. Men med hjälp av evolutionsteori så kan till synes osannolika händelser brytas ner till mindre osannolika händelser tills att de blir ganska så sannolika. Det vill säga, att i ett enda steg göra alla förändringar som skiljer sig mellan två arters arvsmassa i ett steg blir ohyggligt osannolikt, men genom evolution över tid blir det inte alls särskilt osannolikt. Hela början av kapitlet handlar om detta, men om detta fortfarande är oklart så kanske en läsning av ‘Climbing Mount Improbable’ från Dawkins skulle hjälpa. Men sedan går vi av någon anledning raskt till abiogenes – vilket inte är en del av evolutionsteori:

Han menar att design-synen fördubblar problemet med frågan kring livets tillkomst på grund av att man då måste bevisa guds tillkomst. Att Dawkins som menar sig vara extremt intelligent inte kan se att frågan om designerns egna tillkomst och det första livets tillkomst som satte igång evolutionen spelar på samma planhalva det fattar inte jag. Hur kan han inte se att vi har samma problem?

Anna

Här håller jag med Dawkins. Det finns inget som säger att vi inte skulle kunna förklara livets uppkomst på jorden med helt naturalistiska förklaringar i framtiden. Det finns många intressanta fynd i området och hela fältet med syntetisk biologi är mycket spännande i detta avseende. Men det är helt klart så att vi inte har en helt tydlig bild av hur livet uppstått på jorden. Om vi ”förklarar” livets uppkomst med en allsmäktig, allgod, allvetande, osynlig, övernaturlig gud så vet vi fortfarande precis lika lite om hur livet uppstod på jorden som vi gör nu, men nu måste vi också förklara hur denna gud uppstått och kan interagera med universum utan att på något sätt märkas eller kunna mätas. Det blir helt enkelt två mysterium istället för ett, men problemet slutar inte bara där. Tänkbara förklaringar av livets uppkomst involverar komponenter vi redan känner till, såsom molekyler, och atomer. Men gud och andra sidan är totalt okänt, det involverar i så fall komponenter som vi aldrig kunnat mäta, observera eller pålitligt dokumentera – någonsin. Det baseras istället helt och hållet på ”personliga erfarenheter” (hörsägen) och antika – mestadels anonyma – skrifter.

Var kommer atomerna ifrån som satte igång evolutionen blir ju en lika stor fråga som var gud kommer ifrån.

Anna

Detta stämmer inte över huvud taget. Enligt nuvarande modeller så kommer atomerna ifrån strax efter Big Bang och från fusion i stjärnor. Gud och andra sidan har vi inte ens några övertygande evidens existerar, så hur en eventuell gud uppstod är potentiellt en icke-fråga.

Dan vill här inflika:

Jag kan ju ta här en grej som jag sagt förut i den här podden det här med att man har så svårt att förstå att gud skulle existera utanför där (det?) vi är.[…] Om människor tillverkar datorer är vi då bara begränsade till att själva vara datorer – är det bara datorer som kan skapa datorer?

Dan

Jag skulle inte säga att vi är begränsade till att vara datorer, men att vi måste befinna oss i samma rumtid – eller samma universum för att kunna skapa datorer. Gud och andra sidan påstås vara utanför tid, utanför universum, utanför rummet. Om gud varken interagerar med universum eller existerar inom universum eller tid och rum – kan vi då skilja detta från en gud som inte existerar? Vad betyder det ens att existera utanför tid och rum? Det är eventuellt en logisk motsägelse då när vi menar att något existerar så brukar vi mena att något finns i någon tid i universum. Att då säga att något existerar utanför tid och utanför universum är inte nödvändigtvis skiljt från att säga att något existerar som icke-existerande.

Om gud inte går att upptäcka i universum så kan man per definition inte ha några rationella skäl att tro att gud existerar – det är då per definition en irrationell tro.

Vi tänker ju att gud finns utanför våra fysiska dimensioner, och det gör ju att det är möjligt liksom.

Anna

För att detta går att formulera rent språkligt så betyder det inte att det är möjligt. Ska man tro att detta är sant, så behöver man belägga detta med någon form av evidens. Detta är ett påstående som kommer med bevisbörda.

Dessutom menar han också att det naturliga urvalet inte är lika med slumpen. Och med det menar han troligen att saker inte bara sker hur som helst av slump eftersom det ju följer en viss ordning. Men problemet blir ju för honom att förklara själva starten av allting.

Anna

Detta förklarar Dawkins ganska utförligt i boken. Det naturliga urvalet är inte samma sak som slumpen. Det naturliga urvalet är den skillnad i överlevnad och reproduktion mellan individer till följd av variation i egenskaper. Det är knappast slump att en resistent bakterie överlever en antibiotikakur i högre grad än en känslig bakterie, eller att en snabb fisk överlever bättre än en långsam fisk när den blir jagad av en rovfisk. Detta är inte det samma som slump. Detta kan inte tolkas på något annat sätt än att man inte riktigt förstår vad naturligt urval är.

Vi återvänder återigen till begreppsförväxling där man menar på att evolutionsteorin skulle förklara livets uppkomst med naturligt urval. Abiogenes är som vi sett tidigare inte att förväxla med evolutionsteori, detta är två olika frågor. Abiogenes hanterar livets uppkomst och evolutionsteori hanterar förändring av liv över tid.

Om det bara började sätta igång vilket är ju vad han menar, utan syfte, så är väl det precis vad vi annars menar är slumpen

Anna

Detta missförstånd beror på förväxlingen mellan evolutionsteori och frågan om livets uppkomst. Att påstå att naturligt urval inte är slump betyder inte att man menar att livet inte uppstått av slump.

Vi återgår igen till Dawkins poäng om det naturliga urvalet som delar upp osannolika händelser i mindre bitar och Anna säger:

För mig blir de här argumenten lika ihåliga som han tycker det ontologiska argumentet är, när han talar om det här osannolikhetsproblemet. Det kräver en viss tro från början för att argumentet ska hålla – det är ett filosofiskt rund-resonemang.

Anna

Problemet här är att det naturliga urvalet går att påvisa experimentellt. Det understöds av hyllmeter av empiriska evidens och har en tämligen central del av evolutionsteorin. Men anledningen till att Anna har problem med detta resonemang är att hon fortfarande förväxlat frågan om naturligt urval med livets uppkomst på jorden.

Han menar att folk är ytliga i sina resonemang när man talar om att intelligent design måste ha hänt för att man inte kan komma på ett sätt eller förstå hur något skulle kunna ha uppstått så successivt.

Anna

Ja, detta är helt enkelt för att ett sådant resonemang är ett skolexempel på ‘argument from incredulity‘, det är helt enkelt ett bevisligen dåligt sätt att resonera på. Man följer upp detta med att svara med ytterligare ett logiskt felslut nämligen ett falskt dilemma där man insinuerar att ”hål” i evolutionsteorin på något sätt skulle vara bevis för Intelligent Design. Så är det givetvis inte – skulle man förkasta hela evolutionsteorin så är det inte ett argument för vare sig Intelligent Design eller gud, det betyder endast i så fall endast att vi inte längre kan förklara hur liv förändras över tid. Vi har fortfarande kvar det faktum att livet på jorden evolverat (fenomenet) även om evolutionsteorin (förklaringen av fenomenet) förkastas.

Avsnittet avslutas med ett citat från Dawkins där han tycker att människor är dårar som direkt utan vidare antar en övernaturlig förklaring till alla naturfenomen som förefaller oförklarligt för den enskilde individen. Dock får man väl säga att det genom historien har visat sig vara en ytterst opålitligt metod – vi bör veta bättre än så idag. Alla gånger vi hittat en förklaring på naturfenomen så har det aldrig någonsin visat sig vara något övernaturligt.

Sammanfatting

Det skulle visa sig att Dawkins trots allt hade rätt även i detta fall, Dan sa tidigt i podden:

I vanlig ordning så bygger Dawkins upp sin poäng på att i många långa resonemang berätta hur korkat det är att tro på till exempel intelligent design. Vi som tror så har helt enkelt inte förstått evolutionsläran. […]

Dan

Vilket visade sig verka stämma ganska bra i detta fall med. Eftersom att ganska stor del av detta kapitel handlar om evolution så blir en efterföljande analys av kapitlet aningen bristande om man inte riktigt förstår vad evolution handlar om, och kanske framför allt vad evolution inte handlar om.

Kapitlet i boken kan summeras till att vederlägga argumentet från design. Ett argument som säkert föreföll starkt på medeltiden, men som idag är ytterst svagt då vi idag kan förklara livets komplexitet med evolutionsteori. Andra apologeter brukar oftast istället fokusera på universums uppkomst för att placera in ‘god of the gaps’. Men, istället för att komma med några motargument eller evidens för en gud så försvarar man Intelligent Design utifrån argument from ignorance och argument from incredulity – föga övertygande.

FORTSÄTT TILL DEL 5

Publicerad av veganbiologist

Vegan with a PhD in Molecular Genetics

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: