Apologeter läser Dawkins – Del 5

Avsnitt 5 av podden Till trons försvar handlar om kapitel 5 och 6 i Richard Dawkins bok ”Illusionen om Gud”.

De tidigare delarna finnes här: Del 1, Del 2, Del 3 och Del 4 som behandlar kapitel 1-4 av boken.

Religionens rötter

I kapitel 5 så redogör Dawkins för olika förklaringsmodeller för religionens ursprung, inte ur ett religionshistoriskt perspektiv, utan antropologiskt/biologiskt perspektiv. Frågeställningen är alltså varför är människan religiös? Var kommer vår benägenhet till religion ifrån? Dawkins presenterar ett antal förklaringsmodeller som kan summeras till:

  • Evolutionära förklaringar, som kan delas in i:
    • Direkt nytta
    • Sexuell selektion
    • Evolutionär ”biprodukt”
    • Gruppselektion
  • Psykologiska förklaringar (som ultimat är en konsekvens av evolution)
  • Reproduktion av idéer – memer

Här kan man redan innan man lyssnat på podden ana en kommande inkompatibilitet mellan en teistisk förklaringsmodell och dessa naturalistiska förklaringsmodeller då dessa förklaringsmodeller är oberoende av huruvida den själva religiösa övertygelsen i sig är sann eller inte. Skillnaden är att en teistisk förklaringsmodell (till varför religion finns hos människan) inte kan hantera att själva övertygelsen är falsk, utan utgår ifrån att den är sann per nödvändighet. Om man hamnar i ett läge där man konstaterat att den teistiska världsbilden är falsk så behöver man fortfarande förklara varför religion existerar hos människan utan att hänvisa till några gudar – vilket är vad Dawkins gör i kapitel 5. Men det finns, i detta resonemang, inte någon direkt motsättning att förklara människans benägenhet till religion genom evolution och fortfarande hålla en religiös idé för sann.

Man får komma ihåg här att i bokens upplägg så har Dawkins i föregående kapitel argumenterat för ‘varför det högst sannolikt inte existerar någon gud’. Om man inte köper det resonemanget (eller inte på andra sätt inte är övertygad om att någon gud existerar) så är det givetvis så att man inte heller har något behov av att förklara varför religion existerar genom naturalistiska förklaringar.

I ljuset av de fyra tidigare delarna i denna serien så kommer det vid det här laget inte som en överraskning att detta resonemanget helt och hållet ignoreras och istället tolkas detta som ‘varför den tänkande människan tror på något så dumt som religion’:

Huvuddragen i kapitlet är att människan som är intelligent, som han ändå tycker att vi är, ändå faller för religiösa dumheter – och där har vi en grej som kommer igen.

Dan

Detta är en tämligen laddad tolkning som inte jag alls läser in i Dawkins kapitel. Hur tydligt laddat detta är framgår kanske om man byter ut sammanhanget men gör samma analys. Om man läser en bok av en forskare som sakligt redogör för olika förklaringsmodeller för varför olika fobier existerar hos människan och sedan tolkar en läsare detta som en bok om ”hur intelligenta människor bli rädda för löjliga saker”, så kanske läsarens försvarsställning hamnat något ur proportion.

Dawkins vill ju ganska på en gång här då problematisera religionen, allt med religion är fel – allt är fel.

Dan

Här börjar jag fundera på om vi har läst samma kapitel. Eftersom Dan inte hänvisar till något citat eller någon del av kapitlet vet jag inte riktigt vad han tolkar som att Dawkins menar att ”allt med religion är fel”, men jag får inte denna uppfattning alls av kapitlet. Dawkins inleder kapitlet med att konstatera att olika människor har olika förklaringsmodeller för varför religion har uppstått hos människan och går sedan direkt in i att diskutera evolution.

Här tycker jag att han gör sitt första misstag i det här kapitlet och det största i sin bok. Han väljer gång på gång att get kollektiv skuld till all religion för allt ont som gjorts i dess namn.

Dan

Här blir jag mycket förvirrad – vad refererar Dan till här egentligen? Läser vi samma kapitel? Det hade varit intressant om det kunde vara mer specifika referenser eftersom jag inte hittar något sådant i detta kapitel över huvud taget.

Dan går sedan vidare till att ifrågasätta varför Dawkins inte nämner saker som gjorts ”i vetenskapens namn” och ger exempel på atombomber över Japan, tvångssterilisering och hur ”moderna mobiltelefoner har förslavat en hel mänsklighet”.

Jag har tre reflektioner på detta. Först och främst så är det svårt att främst lägga skulden på vetenskapen för användandet av atombomber och liknande. Vetenskap är en metod för att förstå vår omvärld. Vetenskap genererar förklaringsmodeller av hur saker och ting fungerar. Vetenskapen säger inte vad vi sedan ska göra med den informationen. Att vi förstår hur fission fungerar leder inte logiskt till tanken: ”Aha! Vi måste alltså använda detta i ett krig för att döda människor”. Det behövs någonting mer (något annat) för att hamna i en sådan slutsats. Annars torde rena vetskapen av hur man dödar en människa automatiskt – helt deterministiskt – leda till att man begår ett mord. Det man möjligen kan beskylla vetenskapen för är att möjliggöra en sådan handling, men vilket drivet till sin logiska spets skulle betyda att vi i så fall borde se till att vara så ignoranta som möjligt för att säkerställa att om vi får för oss att göra illdåd, så gör vi dem åtminstone så ineffektivt som möjligt. Vi får också i ett sådant läge tycka det är värt att offra allt positivt vetenskapen gett oss såsom medicin eller teknisk utveckling framför risken att någon skulle använda information till att skada andra.

Den andra reflektionen kanske är mer relevant för kapitlet, nämligen att det finns en ganska naturlig förklaring för att Dawkins inte nämner detta – nämligen att han vad jag kan se inte driver det resonemang som Dan påstår att han gör. Att han inte presenterar andra sidan av myntet är helt enkelt för att han aldrig presenterade den ena sidan – det är helt enkelt inte vad kapitlet handlar om.

Den tredje reflektionen jag gör är att det tycks något märkligt att använda modern IT-teknik för att distribuera en podcast, vilket för många människor är ett format som konsumeras via just moderna mobiltelefoner när man tycks mena på att mobiltelefoner är en fruktansvärd styggelse jämförbar med att atombomba civila städer.

Men – vi har alltså likt föregående avsnitt även denna gång hamnat i en repetition av påståendet av ‘associationsskuld’ – eller ”guilt by association. Det påstås att Dawkins i kapitlet gör en mängd ”guilt-by-association”-argument och sedan skulle detta användas som resonemang ”mot religion”.

Abrupt avbrott till innehåll

När man sedan går över till att referera till vad som faktiskt står i boken så upplevs detta i podden som ett något abrupt hopp till något helt annat, för nu pratar vi helt plötsligt om evolution och inte illdåd i religionens namn. Lite kort nämns Dawkins bakgrundsresonemang om hur evolutionen inte alltid premierar egenskaper som direkt bidrar till den individuella organismens överlevnad – eftersom evolutionen premierar fitness – och använder påfågelns fjädrar som klassiskt exempel.

Dan följer upp detta genom att gå in på ett resonemang om ”ekonomisk evolution” som jag upplever något oklart. Men kontentan tycks vara att företag som har en till synes märklig affärsmodell trots allt ibland klarar sig på marknaden. Vilket man väl kan tänka sig fungerar som en liknelse kring varför naturlig selektion kanske inte alltid är så uppenbart för den naive observatören. Så här långt upplever jag det endast som en redogörelse för hur Dan tolkar Dawkins resonemang.

Samtidigt så säger han ju då att […] det [religionen] är någonting som vi har utvecklat evolutionärt för att vi som art vinner på tro. Men samtidigt säger han att den som fryser inte blir tröstad av att tro att han är varm eller att någon som står mitt emot ett lejon inte blir lugn av övertygelsen av att det här lejonet är en kanin. Jag kan bara hålla med honom om det, men jag undrar i det här läget om det inte är så att folk faktiskt upplever tröst av tron för att det är mer än just bara tro.

Anna

Här tycks Anna fundamentalt missförstå Dawkins resonemang i boken och det förefaller inte som något annat än en tämligen slarvig läsning av kapitlet. I detta delkapitel diskuterar Dawkins direkta evolutionära fördelar av religion – vilket han knappast ger ett intryck av att tycka vara särskilt övertygande. Tvärtom så är exemplen som Anna nämner i ett sammanhang där Dawkins förklarar varför detta inte håller som Darwinistiska förklaringar för religion:

Other theories miss the point of Darwinian explanations altogether. I’m talking about suggestions like ‘religion satisfies our curiosity about the universe and our place in it’, or ‘religions is consoling’. There may be some psychological truth here, as we shall see i Chapter 10, but neither is in itself a Darwinian explanation. As Steven Pinker pointedly said of the consolation theory in How the Mind Works: ‘it only raises the questions of why a mind would evolve to find comfort in beliefs it can plainly see are false. A freezing person finds no comfort in believe he is warm; a person face-to-face with a lion is not put at easy by the conviction that it is a rabbit’. At the very least, the consolation theory needs to be translated into Darwinian terms, and that is harder than you might think.

Richard Dawkins, The God Delusion (2006), Kap 5, s. 196

Dawkins förklarar sedan pedagogiskt skillnaden mellan proximata (psykologi i detta fallet) och ultimata (evolution i detta fallet) förklaringar, vilket slutligen leder in till förklaringen av religion som en ”evolutionär biprodukt” där Dawkins säger:

I am one of an increasing number of biologists who see religion as a by-product of something else. More generally, I believe that we who speculate about Darwinian survival value need to ‘think by-product’.

Richard Dawkins, The God Delusion (2006), Kap 5, s. 200

Exemplen som Anna drar upp om tröst är alltså en del när Dawkins citerar Pinker i en förklaring varför det ensamt inte duger som en Darwinistisk förklaring, utan i bästa fall en eventuell proximat förklaring. Att folk faktiskt upplever tröst är alltså inte relevant för den Darwinistiska förklaringsmodellen och kan således inte användas som argument emot den.

Det är dessutom enligt mig ett något märkligt resonemang att om något är tröstande så skulle det på något sätt tala för sanningshalten i ett påstående. Många upplever kanske det tröstande med tanken på ett liv efter döden, men att det är tröstande säger absolut ingenting om huruvida det faktiskt är så. I ett sådant resonemang så skulle i så fall personen som ställs inför ett lejon och upplever det som en kanin inte ha fel på grund av den direkta observationen av att det är en lejon, utan för att det inte inger tröst och därför är fel.

Genetiskt felslut

Dan refererar sedan till den apologetiske författaren Tobias Sunnerdahl som enligt Dan menar att Dawkins här gör ett ‘genetiskt felslut‘ – det vill säga att man värderar sanningshalten i ett påstående beroende på vem som påstår något. Sunnerdahl – åtminstone enligt Dan:

[Sunnerdahl] påpekar att varför människor tror på gud inte berör frågan om guds existens. Gud kommer varken börja eller sluta existera beroende på varför människor tror eller inte tror på honom. Antingen så finns gud eller så finns gud inte, helt oberoende på vad människor tror

Dan

Detta håller jag med om, huruvida någon gud faktiskt existerar är helt oberoende av vem (eller för den delen hur många) som på det ena eller det andra i frågan. Men jag håller inte riktigt med om att detta kapitel kan reduceras till ett genetiskt felslut. Jag tolkar kapitlet som en redogörelse för varför religion finns hos människan, trots att någon gud med högsta sannolikhet inte existerar.

Ett genetiskt felslut handlar om att försöka ”svartmåla” ett påstående genom sin historia eller genom att det är en bedrövlig person som gör påståendet. Men i grunden ska detta vara irrelevant för påståendet för att det faktiskt ska vara ett genetiskt felslut. Det är dock viktigt att poängtera att det inte är ett genetiskt felslut att inte lita på information från en opålitlig källa – det skulle annars innebära att all form av källkritik är ett genetiskt felslut. Det är när man säger att ett påstående är falskt endast baserat på källan som man begår ett genetiskt felslut, men att säga att vi inte är övertygade av påståendet baserat på källan är inte ett genetiskt felslut.

För att sätta detta i sammanhanget här så påstås Dawkins göra ett genetiskt felslut genom att diskutera den evolutionära historien av religion. Men att förhålla sig skeptisk till religiösa påståenden i sammanhanget av att människan evolverat en psykologisk benägenhet till att dra förhastade slutsatser kring omvärldens beskaffenhet är inte ett genetiskt felslut. Men att säga att de därför är falska vore det. Det finns exempelvis inget som hindrar att man av en totalt bristfällig och opålitlig metod ändå av slump kommer fram till rätt slutsats. Om man som matematikstudent använder sig av metoden att svara ”3,5” på alla uppgifter kommer man sannolikt ofta ha fel, men om frågan någon gång råkar vara ”vad är 7 delat på 2?” så kommer 3,5 vara rätt svar. Det är inget fel i att påstå att matematikstudenten använder en bristfällig metodik som bevisligen ofta leder fel. Men det är däremot ett genetiskt felslut att påstå att 3,5 inte kan vara rätt svar på 7/2 eftersom det kommer från en student som använder en opålitlig metod – i detta fallet råkar svaret vara korrekt. Det är också ett genetiskt felslut att hävda att 3,5 inte är rätt svar eftersom matematikstudenten är nazist (om hen nu skulle vara det) – eftersom det är helt irrelevant för sakfrågan.

Vi kan alltså inte säga att gud definitivt inte existerar genom detta evolutionära resonemang som Dawkins för, men vi kan säga att vi har en potentiell förklaringsmodell för varför människan tycks anamma religiösa föreställningar även om dessa föreställningar är falska och religion förefaller som ett ohyggligt slöseri med tid. Så jag håller för ovanlighetens skull med Dan och Sunnerdahl om resonemanget kring förhållandet till påståendet om guds existens i relation till genetiska felslut – men jag håller inte med om att detta kapitel är ett genetiskt felslut, det får man i så fall utveckla mer tydligt.

”Det är så lätt att riva ner saker”

Den här boken har förstört så många människors tro och den är så bristfällig. Det är så lätt att riva ner saker […] men det är mycket svårare att bygga upp saker.

Dan

Detta är en vanlig kritik mot skepticism och rationalitet. Att det är så tråkigt och negativt att vara kritisk mot idéer eller att ”det är lätt”. Det kanske är lättare att kritisera en idé än att presentera en originell idé, men vad spelar det för roll för sanningshalten av idén? Ingenting. Kritik och prövning av idéer är oerhört viktigt för vår förståelse av verkligheten – det är en grundbult i den vetenskapliga metoden. Om man är intresserad av hållbara förklaringsmodeller och av vad som faktiskt är sant, så bör man välkomna kritik och granskning. Det är en stark varningsflagga, enligt mig, att ha en negativ inställning till kritisk granskning. Som sagts tidigare, sanningen har absolut ingenting att frukta av en kritisk granskning. Endast bristfälliga och felaktiga idéer har något att frukta av kritisk granskning och om man är intresserad av vad som faktiskt är sant, så bör man också vara intresserad av att sortera bort felaktiga och bristfälliga idéer som inte håller för en kritisk granskning.

Åter till kapitel 5?

Han menar ju också det att vi som barn följer det de vuxna och äldre säger till oss och därför så kan vi alla indoktrineras till att tro på ett visst sätt. Han menar att det är förskräckligt hur barn indoktrineras av kristna föräldrar.

Anna

I sammanhanget av kapitlet så diskuterar Dawkins potentiella evolutionära drivkrafter till att acceptera påståenden på mycket svaga grunder – helt enkelt att man som barn tar vuxnas ord för sanning utan att ifrågasätta. Det är en del av uppväxten att inse att ens föräldrar faktiskt inte vet allt och kanske till och med kan ha fel ibland. Dawkins förklarar denna princip genom:

My specific hypothesis is about children. More than any other species, we survive by the accumulated experience of previous generations, and that experience needs to be passed on to children for their protection and well-being. Theoretically, children might learn from personal experiences not to go too near a cliff edge, not to eat untried red berries, not to swim in crocodile-infested waters. But, to say the least, there will be a selective advantage to child brains that posses the rule of thumb: believe, without question, whatever your grown-ups tell you.

Richard Dawkins, The God Delusion (2006), Kap 5, s. 203

Här förklarar alltså Dawkins att hans hypotes är att det finns ett selektionstryck för att tro sina föräldrar utan att ifrågasätta. Barnen som inte tar föräldrarnas råd att inte simma i vatten med vilda krokodiler lever helt enkelt inte länge nog för att föröka sig mer än de som accepterar det utan vidare. Detta är alltså en tänkbar förklaring till varför religiös indoktrinering fungerar – nämligen att barnens hjärnor genom evolution är benägna att acceptera föräldrars påstående som sanningar utan att ifrågasätta. Huvudargumentationen här är alltså inte att kritisera religiös indoktrinering, då tycks man ha missförstått vad Dawkins kapitel handlar om. Huvudpoängen är att mejsla ut en hypotes kring religionens evolutionära ursprung vilket tidigare delkapitel i kapitel 5 agerar bakgrund till.

Jag tänker såhär att om svaret var så enkelt som han framställer det som så skulle aldrig människor byta religion och konvertera åt något håll

Anna

Nej, så enkelt är det faktiskt inte, låt oss undersöka fyra anledningar till varför. Eftersom enligt Dawkins hypotes så är religionen en bieffekt av vad som evolutionen selekterat för så beror det dels på hur ofta denna bieffekt slår igenom. Om man tänker sig att en adaptiv egenskap som är selekterad för finns i 99 av 100 individer av en population så är det är absolut ingenting som säger att bieffekten inte kan maskeras av andra faktorer, exempelvis genetisk bakgrund eller miljö, och således vara mindre vanlig. Detta eftersom bieffekten inte är vad som primärt varit selekterat för i detta fall. Om bieffekten existerar i 50 av 100 så är den fortfarande vanlig på grund av att den adaptiva egenskapen selekterats för, hypotesen faller alltså inte av att man kan påvisa enstaka fall av konvertiter.

En annan anledning är att en adaptiv egenskap behöver inte ha 100% ”effektivitet” på populationsnivå för att vara selekterad för. Det kanske görs tydligast med ett par enkla exempel. Det blir nämligen något bakvänt när man resonerar på detta sätt. Bara för att ett selektionstryck har drivit en adaptiv förändring i en egenskap i en population så betyder inte det att den alltid kommer införliva den funktionella roll som selektionen premierat. Om vi t ex återgår från tidigare delars exempel på ögats evolution; om vi tänker oss en fisk med två ögon som är adaptiva på det sätt att de hjälper fisken att undvika rovfiskar. I ett sådant exempel så skulle man med ett liknande resonemang ovan komma fram till slutsatsen att ögat inte kan vara adaptivt om en enstaka fisk skulle missa en rovfisk och bli uppäten. Ett mer rimligt sätt att se på saken är att ögonen leder till att fiskarna undkommer rovfiskar i högre grad än de fiskar som av någon anledning saknar ögon. Det är tyvärr en rätt så vanlig missuppfattning att man kan förkasta evolutionära förklaringar på detta sätt med enstaka exempel. Man tycks liksom bortse från att även den ståtligaste av påfåglar med de finaste fjädrar en påfågelhona någonsin lagt ögonen på helt enkelt kan råka få ett träd i huvudet och dö innan parning.

Den tredje anledningen är att Dawkins hypotes säger inte att man som vuxen inte kan acceptera påståenden från andra auktoriteter (vars ord man håller för sanning utan ifrågasättande) och således byta ut sina föräldrar som auktoritet till en ny – kanske en religiös ledare.

Den fjärde anledningen är att man bortser ifrån det faktum att variation i egenskaper existerar. En giraffs hals kan vara mer eller mindre lång, inte bara lång. Likaså kan egenskaper som är mindre enkla att kvantifiera – variera. Ett tämligen känt exempel är intelligens hos människa som kanske inte är det lättaste att kvantifiera med precision, men det bör vara tämligen uppenbart att det finns människor som är intelligentare än andra.

Sammantaget så anser jag därför att det är en helt orimlig förväntan att det inte skulle existera några konvertiter alls om Dawkins hypotes håller. En förväntan som blir lika bisarr som att förvänta sig att ingen påfågelhane skulle kunna misslyckas med att para sig – stjärtfjädrar till trots.

Anna refererar sedan till en egen anekdot där hon och hennes syskon fick samma uppväxt men ändå gick olika vägar där hon blev religiös och inte syskonen – eller åtminstone lever helt olika liv i avseende på religionsutövande. Men om detta skulle vara skäl nog att förkasta Dawkins hypotes så behöver Anna utgå ifrån att denna egenskap inte varierar, har 100% effektivitet och att bieffekten alltid slår igenom.

Anna fortsätter sedan på det tidigare spåret att tolka detta som om det handlar primärt om indoktrinering och menar istället att barn i Sverige blir indoktrinerade till en sekulär världsbild – vad det nu innebär, då sekularism i grunden betyder att religion skall vara en privat angelägenhet. Men här säger hon någon intressant, nämligen:

Skulle skolan [i Sverige] vara neutral så skulle ju svenska barn växa upp med all möjliga livsåskådningar. Det gör man ju inte idag.

Anna

Detta tycker jag är lite spännande eftersom det dels tyder på att Anna måste mena att det framför allt är skolan och inte föräldrarna som avgör barnens livsåskådning. Det är också spännande eftersom det tycks insinuera att neutralitet skulle betyda att barnen tar en slumpmässig livsåskådning helt oberoende av vad som faktiskt är sant. Om barnen i skolan blir presenterade för alla evidens kring vår planets geometriska form så skulle man i en neutral skola förvänta sig att barnen fördelade sig ca 50% kring de som tror att jorden är platt och de som tror att jorden är rund? Jag menar inte att religion är likvärdigt med att tro att jorden är platt, men det intressanta tycker jag är att man tycks insinuera att huruvida en livsåskådning korresponderar med verkligheten eller inte tycks vara helt irrelevant för huruvida barnen kommer bli övertygade av den – detta då många livsåskådningar rent logiskt inte kan vara sanna samtidigt. Frågan är om det enligt Annas definition finns någon neutral skola i hela världen där barnen fördelar sig helt slumpmässigt i olika livsåskådningar helt oberoende av det kulturella sammanhanget.

Moral – vara god utan gud

Vi når nu Kapitel 6 som handlar om moralens ursprung. Detta eftersom det finns en relativt vanlig föreställning bland religiösa, att ateister inte kan ha någon moral. Skriver man en bok om ateism i en värld där religion är norm, är det därför brukligt att resonera något kring moral och visa hur en tro på gud inte är nödvändig för att ha moral.

Dawkins inleder kapitlet med denna motivation:

Many religious people find it hard to imagine how, without religion one can be good, or would even want to be good.

Richard Dawkins, The God Delusion (2006), Kap 6, s. 241

Det tycks alltså vara Dawkins avsikt att förklara varför man kan vara god och vilja vara god även utan religion då det tycks finnas människor som inte kan förstå detta.

Kapitel 6 i den här boken gjorde mig faktiskt riktigt arg för första gången. […] Två saker framstår ganska tydligt för mig, […] Dawkins har inte förstått någonting av vad kristen tro är eller så vill han inte förstå. […] Dawkins är ett litet troll

Dan

Vi får se vad Dan syftar på när han menar att Dawkins inte förstår vad kristen tro är, i ett kort kapitel på ca 20 sidor som handlar om moralens ursprung och varför man ska vara god utan gud. Mysteriet får en lösning ganska omgående – det handlar – återigen – om anklagelser kring ‘guilty-by-association’:

Återigen då som i tidigare kapitel så väljer då Dawkins här att – han vill kritisera kristendomen då genom att peka på vad enskilda kristna har gjort

Dan

Jag antar att Dan här syftar på att Dawkins inleder kapitlet kring moral med att visa upp ett antal hatbrev som skickats till människor som likt Dawkins producerar material som inte gillas av många religiösa. Dock skriver Dawkins ingenstans att detta är representativt för kristna i allmänhet eller att detta på något sätt skulle motbevisa kristendomens påståenden. Han tycks endast belysa att vissa människor blir oerhört upprörda av religionskritik. Hade han menat på att detta är representativt för kristna så hade han rimligen påpekat detta – men han säger tvärtom:

[Hatbrev]

The writer at this point seems to come to a belated recognition that his language is not very Christian, for he goes on, more charitably:

[Fortsättning av hatbrev]

Richard Dawkins, The God Delusion (2006), Kap 6, s. 242

Här låter det nästan som att Dawkins menar att det rent av är okristligt att skriva hotbrev. Istället för att läsa denna rad så drar Dan ett resonemang kring hur kristna inte är perfekta men att man kan ifrågasätta hur kristet det är att skicka diverse hotbrev – vilket inte känns som det är riktigt relevant för poängen med detta kapitel.

Därför känns det då väldigt tröttsamt tycker jag när Dawkins ägnar så många sidor i den här boken av ett egentligen potentiellt intressant kapitel till att bara då fortsätta att smutskasta kristna som han har gjort tidigare i boken.

Dan

Återigen kommer känslan till mig – ‘har vi läst samma kapitel?’. Dawkins ägnar hela tre och en halv sida av 20 åt kristna hatbrev inklusive Dawkins kommentarer – som utgör åtminstone hälften av textvolymen – i ett kapitel som i övrigt behandlar moralens ursprung. Även om man skulle misstolka detta som ett ‘guilt-by-association’-argument så är det allt annat än en stor del av kapitlet. Dan och Anna lägger en relativt stor del av analysen av Kapitel 6 på dessa brev vilka egentligen endast är själva introduktionen för kapitlet på ett par sidor.

Han kan ju inte ta de här breven och bygga en argumentation. […] Vad det gäller till exempel korstågen som gjordes i kristendomens namn, det finns mycket som görs av kristna och religionens namn men som nya testamentet aldrig skulle mena är kristet. Poängen är ju att de här brevskrivarna som Dawkins lyfter fram visar ju med sina liv och sin negativa respons mot Dawkins just i hur de attackerar honom att de inte har förstått kristendomen i praktiken.

Anna

Detta får väl ändå tolkas som något av ett ‘No true Scotsman‘-felslut. För en icke-troende som jag så blir det näst intill omöjligt att avgöra vilka som egentligen är ”de riktiga” kristna – eller vilka som faktiskt förstått den enda riktiga tolkningen av bibeln. Vilka av alla tusentals varianter av kristendom kan vi stryka som ”inte riktiga kristna” och vilka är ”riktiga kristna”? Frågar man en kristen så brukar man får svaret att de riktiga kristna är de som tolkar läran korrekt – problemet är väl att alla olika tolkningar anser att just de tolkar läran korrekt. Var påven Urban II en riktig kristen? Om kristna inbördes inte kan finna konsensus kring vad kristendom är och vilken bibeltolkning som är den enda korrekta så är det en orimlig förväntan att ateister ska kunna avgöra vem som är och inte är kristen på riktigt?

När han väl kommer till sak, då blir det dessvärre nästan bisarrt tycker jag, alltså det blir märkligt. Dawkins menar i ett otroligt vagt och luddigt resonemang att man kan härleda våran vilja till att vara snälla till fyra punkter. Genetiskt släktskap – det är kortfattat att gener gör mig vänligt inställd till mina släktingar och det som är nära mig kommer att gynna min egen utveckling och föra mina gener vidare. Sen ömsesidighet och favörer – alltså kliar du min rygg så kliar jag din. Här vimsar ju Dawkins in sig i mycket märkliga resonemang om då att vissa djur byter tjänster med varandra för att båda vinner på det. Den Darwinistiska fördelen ska enligt Dawkins vara en kombination av de två tidigare nämnda. Sedan, iögonfallande generositet. Han citerar andra då att starkt iögonfallande generositet signalerar dominans. […] Detta kan man ju tycka vad man vill om, personligen tycker jag att det här är ren rappakalja.

Dan

Eftersom Dan inte riktigt prickar alla fyra rätt så ser vi hur Dawkins själv sammanfattar detta:

We now have four good Darwinian reasons for individuals to be altruistic, generous or ‘moral’ towards each other. First, there is the special case of genetic kinship. Second, there is reciprocation: the repayment of favours given, and the giving of favours in ‘anticipation’ of payback. Following on from this there is, third, the Darwinian benefit of acquiring a reputation for generosity and kindness. And fourth, if Zahavi is right, there is the particular additional benefit of conspicuous generosity as a way of buying unfakeably authentic advertising.

Richard Dawkins, The God Delusion (2006), Kap 6, s. 251

Jag ser Dawkins resonemang som allt annat än rappakalja. Han redogör för ganska standardmässiga förklaringsmodeller för samarbete och ”vänlighet” i naturen. Nämligen kin-selection, mutualism och handicap-principle (sexuell selektion) (se även avsnittet om altruism). Detta är tämligen genomtänkta och seriösa modeller som folk har skrivit och funderat kring i vetenskapliga sammanhang i decennier. Dan försöker framställa detta som att Dawkins vimsar omkring med snurriga resonemang när han faktiskt redogör för tämligen väletablerade tankar kring altruism och evolution. Djurbeteende är dessutom inom Dawkins expertområde då han disputerat inom etologi.

Jag är helt med på att barn kan lära sig att det ger fördelar om man är snäll mot andra människor […]. Däremot att människan under lång tid skulle utvecklats mot denna godhet känns otroligt osannolikt för mig.

Dan

Dan bemöter detta alltså med ett simpelt ‘argument from incredulity‘. Att Dan tycker att Dawkins resonemang känns osannolikt är föga övertygande.

Han utvecklar detta med en analogi kring företag – av någon anledning:

Om man ser på ekonomi till exempel, som något som utvecklas. Bra företag överlever och dåliga går under. Då kan man fråga sig varför den privata sjukvården inte fungerar i USA. Jag tror alla förstår vad jag menar med att den inte fungerar […]. Är all kommersialism dålig? Är det omöjligt att bedriva rättvis företagsbaserad sjukvård? Det jag försöker förmedla är att ett bra företag […] ett dåligt företag ur ekonomisk överlevnadssynpunkt är ju ett företag som kanske gör saker som inte är ekonomiskt gynnsamt utan rent bara ‘den starkaste överlever’. Vi har ju det där i oss allihop […] man ser ju så tydligt speciellt i företagsvärlden där företag ibland kan ta beslut som man tycker är dåliga […] men ekonomiskt så är besluten helt sunda.

Dan

Även om jag tar till den absolut snällaste tolkningen jag någonsin kan, så kan jag inte reda ut vad Dan menar. Dan anklagade tidigare Dawkins att komma med vimsig, vaga och luddig rappakalja – men jag har då inga problem att förstå Dawkins resonemang, vilket jag inte kan säga om detta. Det är sannerligen ingen vederläggning av Dawkins resonemang – möjligen snarare stöd för det beroende på om ekonomisk framgång här skall översättas till ‘Darwinian fitness’. Dessutom gnager det i mig att felöversättningen av ”survival of the fittest” till ”den starkaste överlever” fortsätter att leva kvar; fitness (som biologisk term) kan inte översättas till ‘styrka’.

Utöver att jag inte kan riktigt urskilja vad Dan vill säga med detta resonemang så får man konstatera att det finns ett par tämligen viktiga skillnader mellan företag och biologiska organismer som har stor betydelse för evolution.

Vara god utan gud

I underkapitlet här ‘varför vara god om det inte finns någon gud’ så frågar sig Dawkins då lite yrvaket då ‘menar du att den enda anledningen till att du försöker vara en god människa är att du vill bli gillad och belönas av gud?’

Dan

Detta är av Dawkins en legitim fråga eftersom att det är ändå en oroväckande andel kristna debattörer och apologeter som menar på att utan tron på gud så finns det ingen anledning till att vara god. Det finns inget som hindrar att man springer runt och mördar folk till höger och vänster av rent nöje om man inte tror på gud- påstås det. Om man vill ha ett konkret exempel på detta så kan man titta kring 1 timme och 23 minuter av denna debatt mellan en ateist och en kristen apologet (som dessutom tydligen är disputerad i filosofi) som rent ut säger att han skulle förmodligen vilja döda och tortera människor om han slutade tro på gud. Vid det läget så konstaterar ateisten att det vore omoraliskt att över huvud taget fortsätta debattera guds existens med honom. Jag säger inte att detta på något sätt gäller majoriteten av kristna, men det är ändå en obekvämt stor andel som har denna syn. Förhoppningsvis är det bara en oärlig desperat retorik.

Poängen här är att detta inte är ett exempel på godhet eller god moral. Att undvika att begå hemska handlingar endast för att man är rädd för konsekvenserna i ett efterliv är inte att vara en god eller moralisk människa – utan snarare motsatsen. En moralisk människa är god oavsett om man tror att det inte spelar någon roll för ett eventuellt efterliv.

Dan förklarar dock att hans tro på gud och påstådda relation med gud gör att han vill vara god för att visa kärlek till denna gud. I så fall så kan man ignorera Dawkins fråga eftersom den inte gäller Dan och det bör då enligt Dan (eller andra religiösa med samma inställning) inte finnas några konstigheter med god moral även bland ateister. Allt gott.

Vi som är kristna tror ju att alla människor är skapade i guds avbild oavsett om man lever i kontakt med gud eller ej. Det innebär ju att människan kapacitet till godhet finns i alla människor redan från början oavsett om man tror att gud finns eller ej.

Anna

Det verkar som att Anna och Dan inte riktigt förstår vad Dawkins syftar på här. Kanske har de inte kommit i kontakt med andra kristna som har den inställningen som Dawkins pratar om. Saken är att det finns kristna som menar på att man måste tro på gud för att vara god. Om Dan och Anna inte tror det, utan skiljer sig från dessa kristna som påstår detta så finns det inget problem i just det avseendet. Men faktum är att det är en relativt vanlig föreställning att en tro på gud behövs för att människor ska vara goda.

Dawkins refererar då till en polisstrejk i Montreal 1969. […] Bara några timmar efter att strejken drog igång så rånades första banken och därefter blev det värre, butiker plundrades och det blev fullständigt kaos på gator och torg. Och då hävdar Dawkins – och håll i er nu – att i Montreal är man ju kristna. […] Han har ju en sådan avig inställning till Nordamerika, USA. Speciellt USA där det är så starkt kristet då. Han har ju lagt ner stor möda på att förklara att USA till exempel inte är en kristen nation bara för att religionen har stor plats där i dag. Men nu passar det då här att dra kristna i smutsen helt plötsligt. […] [Anna:] Vi vet ju att Montreal ligger i Kanada.

Dan

Denna reflektion bygger också på att man tycks missa vad Dawkins argumenterar emot. Detta tolkar jag inte som ett försök att ”dra kristna i smutsen” utan ett exempel som inte riktigt talar för påståendet att ‘gudstro automatiskt ger goda moraliska medborgare’ skulle vara sant. Poängen här är att andelen kristna i Montreal vid tidpunkten var i stor utsträckning kristna, och borde givet att påståendet ‘gudstro leder till goda gärningar’ var sant, inte bete sig på detta vis. Det handlar alltså om att huruvida folk tror på gud är irrelevant för huruvida de beter sig moraliskt. Om man sedan vill förklara detta genom att gud ändå gett alla en moral så är det en halmgubbe – det är inte det som påståendet handlar om.

Sedan vad gäller diskussionen tidigare kring USA så gällde detta att bemöta påståendet kring huruvida USA är en kristen nation i grundlagen eller inte. Påståendet gällde inte huruvida majoriteten av befolkningen är religiösa vilket är vad som är relevant för resonemanget kring moral. Vill man återbesöka detta så finns detta i del 2.

Det jag tycker är konstigt är att han inte riktigt ens tar upp moralens rötter fast han har en rubrik – alltså kapitlet hette ju det. Han tar upp tanken att en troende människa skulle fråga var moralen kommer ifrån om inte religionen fanns, men han går inte in på det på riktigt.

Anna

Det gjorde han väl alldeles precis nyss, ett biologiskt perspektiv på moralens ursprung? Det var bara att Dan försökte vederlägga detta med en något märklig analogi om företag. Men varför nu framställa det som att Dawkins inte ens tagit upp det?

Han utelämnar den brännande punkten i frågan, han säger inget om det jag tycker är det riktigt intressanta i sammanhanget: Hur kan vi som människor veta vad som är god moral, vad som är rätt eller fel om det inte finns något utanför människan som faktiskt har gett oss förmågan att avgöra det?

Anna

Dawkins har gett sin syn på saken – att vår moral har uppstått via evolution som sociala djur. Anna tycks här utgå ifrån att det skulle finnas en absolut (objektiv) moral – vilket långt ifrån alla håller med om. Behovet att förklara varifrån en absolut moral kommer ifrån uppstår först när man har anledning att tro att något sådant existerar. Anna bör i så fall först börja med att belägga existensen av absolut moral. Vi har redan diskuterat moral i ett tidigare inlägg som finnes här. Om något sådant existerar så kan det knappast vara bibelns gud som är källan till en absolut moral eftersom den skiljer sig markant från min moraliska kompass.

Dawkins säger att bibeln är för slaveri

Anna

Anna menar att detta inte är sant och hänvisar till tidigare avsnitt. Dawkins baserar gissningsvis detta på bland annat dessa påbud från GT och NT:

Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att den slagne dör för hans hand, ska han straffas för det. Men han ska inte straffas om den slagne lever en eller två dagar. Det är ju hans egna pengar [egendom].

2 Mos 21:20-21

Ni slavar, underordna er era herrar och visa dem all respekt, inte bara de goda och milda utan även de hårda

1 Petrusbrevet 2:18

Samt som vi tagit upp tidigare när bibeln tipsar om hur man skaffar sig slavar som är egendom för all framtid och till och med gå i arv.

Det faktum att bibeln säger att det är tillåtet att misshandla sina slavar så länge de inte dör – åtminstone inom två dagar, eftersom slaven är ens egendom, tipsar om hur man tar slavar från utlänningar så att de kan gå i arv, samt uppmanar slavar att lyda sina herrar – eftersom det blir bra sedan när man är död. Samt det faktum att bibeln inte någonstans explicit fördömer slaveri. Man skulle kunna förvänta sig att en allvetande allgod gud hade inkluderat en passage av ”du skall icke äga andra människor” om det var det som menades – kanske också utelämnat tips om hur man får människor att bli permanent egendom. Särskilt eftersom det tycks prioriterat att förbjuda att blanda olika textilier och äta skaldjur. En moralisk gud hade också istället uppmanat slavar att göra uppror, bryta sig fri och revoltera mot sina ägare.

I ett annat avsnitt av podden så diskuterar Dan och Anna frågan om slaveriet och där tycks de inte förneka att bibeln inte uttryckligen förbjuder slaveri och att ha människor som ägodelar, men använder de klassiska försvaren av slaveri genom att hänvisa till att det var en annan tid, gammalt förbund och att andra slavar minsann hade det värre.

Ur ett perspektiv där man ser bibeln som ett antikt dokument över människors föreställningar för tusentals år sedan – dikterad av människor – så är det inte en särskilt främmande förklaring till varför det står som det står. Men problemet uppstår när man samtidigt försöker hävda att bibeln innehåller instruktioner och förmaningar som ursprungligen kommer från en evig, allgod, allsmäktig, allvetande gud som dessutom är källan till en absolut objektiv moralisk standard. En gud som tillåter slaveri har inte en sund moral även om man tar hänsyn till samtiden och huruvida det är ett förbund som fortfarande gäller eller inte. Att äga människor som slavar är omoraliskt idag, och det var omoraliskt för 4000 år sedan. Dessutom var Dawkins påstående att bibeln tillåter slaveri – vilket man inte vederlägger genom att hävda att det inte längre gäller – det står ändå där.

Som apologet kan man självklart hävda att gud egentligen tycker slaveri är något negativt, men att bibeln inte är tydlig med att förmedla denna vilja – och skylla detta på mänskliga misstag (bibelns böckers författare). Men då är fortfarande bibeln positiv till slaveri, även om man påstår att gud inte är det.

Sammanfattning

Tyvärr blir det även denna gången inte mycket att argumentera emot då Dan och Anna mestadels tolkar Dawkins som ”guilt-by-association”-argumentation där bokens kapitel endast skulle handla om att ge exempel på skurkaktiga kristna. Detta är tämligen uppenbart för vem som helst som läser boken, att så inte är fallet. De få gånger som det faktiska innehållet behandlas så görs det i regel med att ”argument from incredulity” – vilket kan avfärdas omedelbart. Det ska bli intressant vad som sker framöver när vi närmar oss den delen av boken där innehållet faktiskt är kritik mot religion.

Publicerad av veganbiologist

Vegan with a PhD in Molecular Genetics

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
<span>%d</span> bloggare gillar detta: