Apologeter läser Dawkins – Del 6

Vi når fram till sjätte delen av podden Till trons försvars läsning av Richard Dawkins bok ”Illusionen om Gud”. Detta avsnitt berör kapitel 7 och 8 i boken och de tidigare inläggen om tidigare avsnitt och kapitel hittas här:
Del 1 – Kapitel 1
Del 2 – Kapitel 2
Del 3 – Kapitel 3
Del 4 – Kapitel 4
Del 5 – Kapitel 5 och 6

I detta avsnitt går det undan, det blir inte mycket att kommentera eftersom Dan och Anna viftar bort vad Dawkins skriver utan vidare – och det blir svårt att bemöta motargument om ”motargumentet” inte har något innehåll annat än att man konstaterar att man inte håller med.

‘Exempel-filter’ och Gamla Testamentet

Likt flera tidigare avsnitt så får man ingen redogörelse av vad kapitlet faktiskt handlar om, utan återigen så får man intrycket av podden, att kapitlet endast skulle vara del 7 av ”dumheter i kristendom”. Efter nu 6 avsnitt så är mönstret tydligt: Dan och Anna filtrerar ut de exempel som Dawkins använder för att underbygga ett argument samt när Dawkins citerar andra för dito, men väljer att bortse från själva argumenten som förs eller huvudpoängen av ett kapitel. Därför blir huvuddelen av detta avsnitt kritik mot några av de enskilda exempel som Dawkins använder för att exempelvis påpeka att guden i Gamla Testamentet (GT) har tveksamma moraliska principer. Det är givetvis inget konstigt att kritisera premisser för ett argument – men om argumentet aldrig riktigt presenteras så blir det aningen lösryckt. Intrycket blir att Dawkins inte blir bemött.

Kapitel 7 heter ”The ‘Good’ Book and the changing moral Zeitgeist” och enligt min tolkning så bemöter kapitlet påståendet att bibeln skulle ha haft en viktig och signifikant positiv påverkan på samhällsutvecklingen i moraliskt avseende (exempelvis avskaffning av slaveri, kvinnlig rösträtt etc.). Dawkins motargument är i huvudsak att bibeln inte förmedlar ett exempel på god moral samt att den samhällsutveckling i positiv riktning genom historien har skett oberoende av bibeln.

Anna börjar med att nämna de exempel som Dawkins lyfter från GT nämligen, syndafloden när gud väljer att förinta i princip allt liv på jorden för att gud anser att människan var ond – vilket Till trons försvar ska göra ett avsnitt om senare – och därför inte kommenteras vidare. Det andra exemplet är när gud instruerar Abraham att offra sin son, men i sista stund ändrar sig – för att pröva Abrahams gudsfruktan. Detta försvaras heller inte i detta avsnitt utan man hänvisar till tidigare avsnitt.

Jag har även lyssnat på detta tidigare avsnitt och är inte särskilt imponerad av hur man försvarar budskapet i denna historia. Man menar att historien inte talar för hur guds karaktär är beskaffad, eftersom gud i andra delar av bibeln förbjuder barnoffer. Det är intressant här att lagar i GT hänvisas till som exempel på guds godhet om de förbjuder något man själv anser är ont medan man hänvisar till att de tillhör det gamla förbundet och således inte gäller längre om det gäller lagar som tillåter något som är djupt omoraliskt, som exempelvis slaveri.

Men i slutet av avsnittet kring barnoffer så är det ändå så att gud tycks använda detta som ett slags retoriskt grepp – och det tyder inte på en särskilt hög moral även om det för Abraham må vara vardagsmat med barnoffer – som det är enligt Anna i det tidigare avsnittet. Anna menar också att man ändå får se gud som god då han trots allt inte ville ha ett offer utan befallde Abraham att inte offra i slutet. Detta är för mig endast en förklaring för vad som hände – det är på inget sätt ett försvar av gudens handlande.

Jag tycker snarare detta låter som en maffiaboss som sätter en pistol i handen på en av sina gängmedlemmar och ber honom skjuta ett barn som ett prov på lojalitet. Om maffiabossen i sista sekund ändrar sig och säger att det inte behövs – eftersom han nu kan lita på sin gängmedlems lojalitet – eftersom gängmedlemmen är beredd att döda ett barn för maffiabossen. Är detta på något sätt ett moraliskt försvarbart beteende? Knappast, särskilt inte om man tar barnets psykiska hälsa i beaktande – vilket tycks totalt ignoreras i berättelsen om Abraham. I Isaks fall ska han just bli mördad och uppeldad av sin egna far i ett offermord – tämligen traumatiskt.

Annas försvar skulle likväl kunna användas för maffiabossen – att våld är vanligt förekommande i gängkultur och det är således ett språk de förstår, samt att maffiabossen trots allt inte ville ha barnet dödats – är ett bevis på maffiabossens moraliska förträfflighet.

Generellt sett så dravlar han ju på om alla de här klassiska argumenten som är så meningslösa. […] Tolkning måste finnas, tolkning och en viss förståelse måste finnas hur ska vi annars förhålla oss till de här grejerna nu vi som lever flera tusen år senare.

Anna

På ett sätt så är detta något talande för hur apologeter menar att bibeln ska tolkas. Om man läser bibeln och får bilden av en gud som inte är särskilt trevlig, ja då måste man enligt apologeter ha tolkat bibeln fel. Det är nästan som att man har – baserat på något annat – redan innan bestämt sig för att en allgod gud måste existera – helt oberoende av bibeln. Man frågar sig hur man annars skulle förhålla sig till detta – som att en aning skepsis kring huruvida detta verkligen är ord inspirerade av en allsmäktig, allgod och allvetande gudomligt – inte finns som ett alternativ.

Gamla Testamentet måste tolkas utifrån det förbund som Israel ingick med gud vid Sinai berg. De hade själva sagt ja, och ingått förbundet med gud.

Anna

Det är för mig högst oklart hur detta på något sätt kan rättfärdiga de lagar som ingår i detta ‘gamla förbund’. Apologeter tycks inte vilja acceptera att de flesta ateister som kritiserar guds karaktär i Gamla testamentet ser det som helt irrelevant huruvida det är ett gammalt förbund eller inte. Dessa lagar är omoraliska idag, de var omoraliska då, oavsett om man lyckats få någon att samtycka till att leva efter dessa lagar. Hur det nu ens går till när ett helt folk ”säger ja” till detta. Har alla enskilda individer samtyckt till detta? Till och med de hedniska slavar som lever som ärvbara ägodelar hos Israels folk, som man får slå hur mycket man vill så länge de inte dör inom en dag eller två?

Dessa standardmässiga svepande försvar av gud i GT med hänvisning till tidens kultur och gamla förbund, som inte längre gäller, håller inte riktigt. Men även om så vore fallet, så är Dawkins poäng i denna delen av kapitlet att det inte fungerar som inspiration för positiv samhällsutveckling – det borde således även dessa apologeter egentligen hålla med om då de gamla lagarna tycks vara icke-gällande och inte säga något om guds karaktär – (om de inte råkar framställa gud i positiv dager).

Jag får dock intrycket av att det samlade försvaret inte riktigt är koherent. Man ger motsägande förklaringar beroende på vad som ligger närmst till hands, vilket gör att det blir otydligt vad man egentligen tror på och vad som endast är retorik. Ena sidan så försvarar man att gud framstår som en omoralisk narcissist i GT med gamla förbund och tidens anda, men samtidigt så vill man använda hemskheterna i ett argument för autenticitet:

För mig så tycker jag att de här grejerna, speciellt Gamla Testamentet som är ganska grovt, talar för Bibelns trovärdighet eftersom ingen skulle hitta på de här grejerna. Ingen skulle skriva såhär mörk historia. De är alltid segrarna som skriver historia, historian är ju alltid förskönad.

Anna

Det är för mig högst oklart varför hemskheter och liknande inte skulle kunna vara påhittade. Det torde vara tämligen uppenbart att fiktion innehåller massvis med hemskheter och grymheter. Jag skulle kunna köpa att en extremt ensidigt positiv historia kan göra en skeptisk – är det exempelvis propaganda eller liknande? Skulle exempelvis en karaktär framställa sig som att den vet allt, kan allt och är själva definitionen av godhet – ja då blir man synnerligen skeptisk, eller vänta nu lite…?

Israels historia så som den är i bibeln, den är inte vacker. Det talar ju för sanningen faktiskt i det här. Man har berättat så som det var – rätt upp och ner.

Anna

Det är uppenbart att bara för att en mytologisk samling litteratur innehåller grymheter så betyder det inte att den är sann. Jag kan nog inte komma till minnes någon mytologi som inte innehåller grymheter och hemskheter. Frågan är om Anna skulle bli konverterad till en annan religion om man grävde fram en mytologisk berättelse om ett folk som var ännu hemskare än GT. Men och andra sidan skulle man kunna argumentera för att bibeln skulle vara betydligt mer trovärdig att vara inspirerad av en allgod, allvetande och allsmäktig gud om samtliga påbud från denne gud faktiskt uppfattades som moraliskt goda även i modern tid – det vore anmärkningsvärt åtminstone. Att skriva fiktiva eller mytologiska berättelser som innehåller grymheter är uppenbarligen möjligt och sannerligen vanligt. Jag respekterar mina läsares allmänbildning mer än att ge exempel på fiktiva historier som innehåller grymheter.

Skillnaden med koranen [jämfört med bibelns trovärdighet], jag blev förvånad när jag läste koranen hur ofta koranen säger om sig själv hela tiden att den är sann. Bibeln – ah det finns lite i bibeln som handlar om bibeln själv. Men förhållandevis – inte alls mycket. För mig blir det såhär, ja koranen den håller på och säger att den är sann hela tiden. […] För mig talar det mycket mer för trovärdighet än någonting annat som typ måste göra reklam för sig själv.

Anna

För mig är detta inte särskilt förvånande med tanke på bibelns historia. Bibeln skrevs inte ner som en bok utan är en samling skrifter som skrev av olika – ibland anonyma personer – vid olika tidpunkter. Detta är jag helt säker på att Anna är mycket väl bekant med. Att bestämma vad som skulle ingå i den kristna bibeln var en process som tog flera sekel och författarna till bibelns böcker var sedan länge döda. Att de skulle skriva om bibelns övergripande trovärdighet förefaller hemskt orimligt. Att peka på andra böcker som mindre trovärdiga skänker ingen som helst trovärdighet för ens egna religiösa text – man kan alltid hitta mindre trovärdiga texter. Är religiösa traditioner som helt och hållet saknar texter ännu mer trovärdiga – då de verkligen inte gör reklam för sin egna trovärdighet?

Dawkins han stör sig på att folk menar att bibeln är källan till vår moral. På så sätt som han menar så håller jag med honom, för bibeln är inte en moralbok så där bara. Jag vet inte vem som hävdar det – inte bibeln själv i alla fall.

Anna

Anna tycks då egentligen trots allt hålla med Dawkins i huvudpoängen av detta kapitel. Bibeln är inte den positiva drivkraft som förändrat samhället till det positiva genom historien. Om man aldrig hört påståendet att ‘moraliskt förfall följer av att ta bort bibelstudier eller bibelläsning’ så kan man inte hängt med i debatten i USA, det är ständigt återkommande påståenden hur man kan skylla allsköns samhällsproblem på att man plockat bort gud, bibeln och böner ifrån offentliga skolor och liknande – här är ett exempel. Denna typen av påståenden om bibelns påstådda väsentlighet för en sund moral och ett sunt samhälle är vad Dawkins bemöter med detta kapitel.

Däremot är det ju uppenbart att mycket av våra konstitutioner och grejer faktiskt fortfarande bygger på till exempel tio guds bud.

Anna

Detta kanske skulle utvecklas något. Jag har mycket svårt att se hur budorden är en del av våra (vilkas?) konstitutioner. Det är definitivt inte så i USA som är från början en sekulär stat. Sverige har givetvis likt i andra europeiska länder en historia av religiöst tvång vilket var aktuellt när vi levde under en teokratisk diktatur. Tre av budorden är rent religiösa och hör inte hemma i en sekulär stat över huvud taget. Girighet och begär tycks knappast vara förbjudet i någon del av västvärlden. Mord, falskt vittnesbörd och stöld brukar vara förbjudet i de flesta länder helt oberoende av religiös bakgrund. Jag är också nyfiken på om Anna ser även denna delen av GT som en del av det gamla förbund som inte längre gäller.

Bergspredikan som Jesus håller eller som finns samlad i Matteusevangeliet […] den menar ju folk, det är den bästa moral som har uttryckts – och den efterföljs fortfarande även av folk som inte är kristna.

Anna

Menar nu Anna att bibeln trots allt är lite av en moralbok? Jag vet inte riktigt om jag kan hålla med om att det är den bästa moral som har uttryckts. Det är definitivt ett steg framåt från GT, men i bergspredikan ingår exempelvis – vilket också Anna citerar i avsnittet:

Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett. Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket.

Matt 5:17-19

Anna säger att tillåtande av exempelvis slaveri i bibeln är det gamla förbundet, men här säger Jesus att han inte kommit för att upphäva lagen, inte en enda bokstav ska förgå. Kanske kan Anna reda ut detta, om det är någon annan lag som Jesus talar om.

Andra saker som jag anser talar emot att detta skulle vara ”den bästa moral som uttryckts” är bland annat – men inte uteslutande:

  • Rådet om att skära av kroppsdelar om de leder en bort från gud
  • Tankebrott – att ens se på en kvinna med begär (inte män?) är äktenskapsbrott
  • Förbud mot att gifta sig med skilda kvinnor (inte män?)
  • Stå inte emot den som är ond

Huvudbudskapet som jag tolkar bergspredikan är: ‘bry dig inte så värst mycket om det som händer på jorden, det är livet efter döden som är viktigt och därför är det viktigast att du ser till att gud är nöjd’, ett otroligt dåligt råd – särskilt om gud inte över huvud taget existerar. Vill man ha fler perspektiv på bergspredikan rekommenderar jag denna video.

Jag tänker mig att den första invändningen för en apologet är att – ”jo, men det var god moral relativt den omgivande kulturen och samhället”. Det är en invändning som möjligtvis håller om ens påstående vore att Jesus var en vanlig människa som förespråkade med tidens mått relativt goda värderingar. Men om ens påstående – vilket kristendomen anför – att Jesus är gud själv, en allgod, allvetande, allsmäktig gud som predikar eviga sanningar – ja då håller det inte. Särskilt inte om man – som apologeter oftast gör – argumenterar för att moral är absolut och objektiv. Då bör man förvänta sig att moraliska påbud bör vara av god moral rent objektivt – inte endast relativt sin omgivning.

Dawkins säger också då i det läget att Jesus moral är cool och före sin tid men att han avvek från gamla testamentets moral.

Anna

Anna bemöter detta genom att säga att Dawkins är selektiv när han citerar Jesus och citerar Matteus 5:17-19 (ovan) som förklarar att gamla testamentets moraliska lagar är något som Jesus står bakom. Detta är sammantaget motsägelsefullt – argumentationen är inte konsekvent. Man kan inte dels förklara bort gamla testamentets fruktansvärt omoraliska lagar med att hänvisa till gamla förbund och ”en annan tid” och samtidigt förkasta påståendet att Jesus avviker från den moral som presenteras i gamla testamentet eftersom han inte har upphävt den och står bakom den. Detta eftersom enligt den tolkningen så bekräftar Jesus att den moral som ligger till grund för de inhumana och grymma påbud som finns i gamla testamentet fortfarande är aktuella i nya testamentet. Således är gamla testamentets guds förkastliga moral även moralen hos guden i nya testamentet.

Arvsynden

Anna nämner sedan hur Dawkins tar upp arvsynden – att gud håller människor ansvariga för vad någon annan har gjort. Detta ska det tydligen också göras ett eget avsnitt om – så eventuellt kommenteras detta avsnitt om ett sådant dyker upp.

Det finns flera bibelord som säger att man inte döms för sina fäders synder så jag vet inte riktigt hur Dawkins får ihop det med det han menar att vi anklagas för det vi inte har gjort. Jag tänker såhär, frågan är mer vad Dawkins hade gjort om han varit i lustgården med ormen och vad hade du och jag gjort Dan?

Anna

Nu framställer Anna det som att hon är helt främmande inför konceptet av arvsynd inom teologi. Även om hon inte delar den tron, så bör hon väl rimligen stött på den läran? Att vi ärver synden från Adam i generation efter generation vilket gör att vi redan från födseln förtjänar eviga plågor – vilket vad jag förstår är varför Jesus över huvud taget behöver offra sig själv till sig själv för att genom ett kryphål i den lag som gud själv stiftat kunna förlåta oss för detta hemska brott vi begått – att existera.

Man tycks, istället för att rent ut hävda arvsynd, hänvisa till att – ja, vi hade i vilket fall gjort samma brott mot guds lag. I tidigare avsnitt menar Dan att vi inte ens förtjänar en chans eftersom han redan vet att alla människor gjort exakt samma val. Förutom att detta är helt inkompatibelt med konceptet av fri vilja (sann fri vilja får ej vara förutsägbar) vilket hela försvaret kring de ondas problem bygger på – så vet jag inte riktigt om jag tycker det är bättre.

Man får komma ihåg att enligt den kristna läran är gud skapare av människan vilket gör det hela ännu värre. Gud har medvetet skapat en människa som enligt Dan och Anna från grunden är skadad på så sätt att människan oundvikligen väljer bort gud – och därför gjort sig förtjänt av straff – eller åtminstone räddning (från sig själv). Gud straffar alltså människan för något gud själv har gjort. Det är som att gud skapar en blind människa utan ögon och sedan straffar människan med en oändlighet av tortyr för att människan inte kan se. I ett försök att försvara det omoraliska i arvsynd har man skapat ett ännu större problem.

Man avslutar segmentet kring kapitel 7 med att snabbt avfärda fler påståenden som Dawkins gör om bibelns moraliska budskap. Men man knyter fortfarande inte ihop det till själva argumentet i boken – att bibeln inte är, eller har varit drivande faktor i en positiv samhällsutveckling. Det är fortfarande alldeles tillräckligt med många exempel på omoraliska påbud i bibeln för att driva argumentet i mål – ett argument som Anna redan tidigt i avsnittet tycks hålla med om. Så vi får se detta som att Dan och Anna har problem med några specifika exempel på omoraliska påbud och budskap i bibeln som Dawkins tar upp.

Den skadliga religionen, abort och såklart – associationsskuld

Hade Dan och Anna valt att dela upp avsnittet så hade de faktiskt klarat av hela kapitel 7 utan att anklaga Dawkins för ”guilt-by-association”. I kapitel 8 redogör Dawkins vilka skadliga aspekter religion har på samhället och människan, hur religion driver goda människor att göra onda handlingar. Dawkins tar bland annat upp fundamentalism, att man lär barn att ”tro” är en dygd i sig, militant abortmotstånd, jihadism och förtryck och mord på homosexuella. Dan är besviken över att Dawkins inte gör det tydligt nog att alla religiösa inte nödvändigtvis hyser dessa åsikter – något Dawkins och andra sidan inte hävdar är fallet.

Han häcklar ju då hur vissa kristna med nästan militanta medel försöker hindra andra människor från aborter. Han går så långt att han jämför aborter med avrättningar. Lyssna nu vad jag säger, han jämför aborter av oskyldiga människobarn med avrättningar av vuxna människor.

Nu har vi pratat lite om dödsstraffet tidigare, för egen del så är jag emot dödsstraff. […] Det finns vissa som till och med kopplar det till bibliskt och tycker sig kunna motivera dödsstraff. Jag lägger ingen värdering i det.

Dan

Att vissa kristna ”tycker sig kunna motivera dödsstraff” med bibeln kanske inte är oerhört oväntat då bibeln förordar dödsstraff för åtminstone 36 olika handlingar. Dan tycks blivit mycket upprörd över att Dawkins tar upp dödsstraff i samband med abort. Dawkins poäng är att religiösa absolutister ser abort som mord eftersom mänskligt liv är heligt fredat – en okränkbar rätt till liv. Kopplingen till avrättningar som Dawkins gör handlar om att vissa kristna – ofta de som är emot abort – samtidigt stödjer dödsstraff. Det är helt enkelt en demonstration av dubbelmoral. Om man är av åsikten att ett embryo – som inte ens är en färdigutvecklad människa – ännu har en okränkbar rättighet till liv, hur kan man då samtidigt rättfärdiga att ta någons liv oavsett anledning – då har man uppenbarligen kränkt det okränkbara? Att vara kristen i USA tycks knappast göra en mer benägen att vara emot dödsstraff – snarare tvärt om i många fall.

Jag anar i Dans upprördhet att han själv är mot abort, också för att han kallar embryon för ”oskyldiga människobarn”. Vad Dawkins position i respektive fråga förtäljer vad jag kan se inte delkapitlet. Dan tycks tycka att Dawkins resonemang inte håller för att Dan menar på att den väsentliga skillnaden ligger i att embryon och foster är oskyldiga, medan dödsdömda brottslingar är dömda skyldiga till något allvarligt brott. Men Dawkins här argumenterar i sammanhanget av kristen moralisk absolutism – att en handling är inneboende fel oavsett omständigheter. Att personen har begått ett brott får definitivt anses vara en omständighet. På grund av detta blir det något av en halmgubbe att prata om omständigheter när diskussionen handlar om dubbelmoral i ett absolutistiskt sammanhang.

Dan avslutar med att retoriskt fråga om man ‘när själv skulle velat bli aborterad’ och sedan hänvisar till ‘fostrets rätt’ vilket får avsluta segmentet. Detta får det att låta som att delkapitlet i boken skulle handla om aborträtt – det gör det inte, det handlar om dubbelmoral och hur det religiösa bagaget påverkar resonemangen i den typen av frågor. Denna typen av resonemang är vad som ligger bakom de religiöst motiverade strikta abortlagar som resulterar i att kvinnor dör som följd. Dan vederlägger således ingenting av det Dawkins skriver, utan redogör egentligen endast över sina egna åsikter i abortfrågan.

Dawkins han talar ju illa om extrema fundamentalister och jag tänker åter igen bara, alltså den tron som han talar om i ‘illusionen om gud’ – det är ju inte den tron jag har.

Anna

Här har vi ännu ett exempel på ‘exempel-filtret’ ovan. Dawkins skriver om problematiken med fundamentalism, extremism och fanatism, men hans budskap i kapitlet är att det inte är extremismen i sig som är problemet – det är religionen; att ‘måttlig’ religion föder fanatism. Att bemöta denna tes med ”jag är ingen fundamentalist” är irrelevant för vad han argumenterar för i kapitlet och tyder på att man inte riktigt uppfattat vad argumentet är.

Han menar sig tro på evolutionen för att bevismaterial stödjer den, det är också varför jag tror på bibeln, för bibelns eget bevismaterial stödjer bibeln

Anna

Detta är ett klockrent exempel på ‘false equivalence‘, bevismaterial för evolution är av en fundamentalt annan natur än vad ”bevismaterialet” i bibeln till stöd för sig själv. När vi pratar om evidens (vilket är den mer korrekta termen) för evolution så handlar det om empiriska observationer, fossil, DNA, prediktioner, testbara hypoteser som håller för prövning, replikerade studier, experimentellt stöd och ett helt teoretiskt ramverk för att förutspå förändringar – som också håller experimentellt. Att bibeln innehåller triviala historiska detaljer är en sak, men vad gäller de övernaturliga påståenden som ligger till grund för religionen – så finns inget av detta ovan nämnt. Bibeln är själva påståendet, att endast använda bibeln för att bevisa sin egna precision är inte möjligt. Att jämföra bibeln och evolutionsteorin på detta sätt i avseende på evidens är fullständigt absurt.

Han säger också att kristna barn lär sig att inte ifrågasätta saker. Jag har aldrig blivit tillsagd att jag inte får ifrågasätta saker under min kristna uppväxt

Anna

Som vi redan sett i tidigare inlägg så ligger Dawkins primära fokus på USA och Storbritannien och religion i allmänhet – särskilt kristendom. Jag antar att Anna syftar på när Dawkins skriver:

Fundamentalist religion is hell-bent on ruining the scientific education of countless thousands of innocent, well-meaning, eager young minds. Non-fundamentalist, ‘sensible’ religion may not be doing that. But it is making the world safe for fundamentalism by teaching children, from their earliest years, that unquestioning faith is a virtue.

Richard Dawkins, The God Delusion (2006), Kap 8, s. 323

I så fall så har jag ett par kommentarer, dels säger inte Dawkins att religiöst uppfostrade barn lär sig att inte ifrågasätta något, men att ‘tro utan tvivel’ är en dygd – det är en subtil skillnad, dock samma problem. Om Anna inte haft en sådan uppfostran så kan jag bara gratulera, men ett enskilt exempel kan inte förkasta Dawkins generella påstående som falskt. Möjligen om Dawkins påstått att varenda enskilt barn med religiösa föräldrar får lära sig detta – men det säger han inte. Här är ett exempel på en (i USA vanlig) kristen gren som gärna stigmatiserar ifrågasättande av religionen.

Sammafattning

Detta avsnitt av Till trons försvar (TTF) blev i princip uteslutande kommentarer av perifera exempel ur boken. Ett konkret exempel på detta är Kapitel 8 där Dawkins radar upp exempel på olika yttringar av religiös extremism och fanatism för att sedan argumentera för att icke-extrem religion föder denna typen av problematik. TTF väljer att kommentera ett par av exemplen på extremism som om Dawkins skulle påstå att detta är hur alla religiösa är – och fullständigt ignorerar huvudargumentet. Även om Dawkins tar exempel på extremism i en underrubrik som tydligt klargör att detta är ”Fundamentalism” så är TTF så ivriga att koppla detta till den ständiga anklagelsen om associationsskuld att de framställer det som att Dawkins påstår att detta är representativa exempel på religiösa i allmänhet – när han tydligt klargör motsatsen.

Man skulle kunna , av apologeter, förvänta sig exempelvis ett försvar till varför bibeln (och kanske även kristen tro) har drivit positiv samhällsutveckling över historien, då motsatsen är vad kapitel 7 handlar om – något sådant uteblir totalt. Istället får vi enstaka kommentarer – som inte är särskilt övertygande – om Dawkins bibeltolkning när han framför exempel på omoraliska påbud och budskap i bibeln.

Man skulle kunna, av apologeter, förvänta sig ett försvar av hur kristenheten kan motverka extremism, fanatism och fundamentalism. Hur kristenheten aktivt skulle motarbeta kunskapsförakt och våldsdåd i religionens namn. Då detta är vad kapitel 8 handlar om – en tes kring hur religiösa föreställningar fostrar extremism, absolutism och vetenskapsförakt/kunskapsförakt och hur religionen på detta sätt påverkar samhället och individen negativt. Detta uteblir totalt och istället framställs det som att exempel på extremism är ett försök till ‘guilt-by-association’ vilket försöker vederläggas med individuella anekdoter. Man bemöter istället halmgubben att alla religiösa är fundamentalistiska extremister.

FORTSÄTT TILL DEL 7

Publicerad av veganbiologist

Vegan with a PhD in Molecular Genetics

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: