Kroppen som – enligt utsago – försvann

Uppståndelsen av Jesus är en nyckelfråga för kristna apologeter eftersom det är ett fundament för hela den kristna religionen samt att det faktiskt är – åtminstone i teorin – ett falsifierbart påstående. Att i praktiken falsifiera detta är svårt – kanske till och med omöjligt då vi inte kan resa i tiden. Frågan har därför diskuterats mycket och oavsett vilken apologet man lyssnar på så är argumenten ungefär de samma. Apologeter brukar annars vanligen presentera argument som gör påståenden om en gud som passar många olika religioners gudsbilder – och således kan användas likväl för kristna apologeter som muslimska. Men detta argument är något som är unikt för kristendomen.

Kristna apologeter fokuserar även på detta argument eftersom Paulus själv i bibeln säger såhär:

Ty om de döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade. Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor.

1 Kor 15:16-19

Det vill säga, enligt bibeln själv är den kristna tron helt meningslös om det skulle visa sig att Jesus faktiskt inte uppstått från de döda – om man exempelvis skulle hittat hans kropp och på något sätt kunna identifiera att det var Jesus. I en parantes till inlägget, så formulerar sig Paulus något bakvänt än vad apologeter brukar göra. Apologeter brukar säga att eftersom Jesus uppstod från de döda så är mirakulösa återuppståndelser möjliga, men här säger man att om inte folk uppstår från de döda – så har heller inte Jesus uppstått. Vi skulle därför kunna tolka detta som att – ja, vi ser inga döda spontant återuppstå – alltså har inte Jesus uppstått.

Vi återvänder till Micael Grenholm när han presenterar argument för Jesus uppståndelse från de döda. Vi kommer här undersöka huruvida detta är en argumentation som håller – finns det goda skäl att tro att Jesus uppstår ifrån de döda? Argumenten presenteras i Micael Grenholms video ”Fyra historiska fakta som bevisar uppståndelsen”. I detta fall pratar Micael till konfirmander och i sitt förord säger Micael:

Uppståndelsen som en historisk händelse har väldigt gott stöd, de vanligaste sekulära teorierna eller naturalistiska teorierna om vad som hände den där påskhelgen för 2000 år sedan är väldigt krystade och det är ganska fascinerade att se det hur man behöver verkligen böja och bända sig och ta till en enorm mängd otroligt osannolika händelser för att kunna förklara det vi vet rent historiskt hände utan en mirakulös uppståndelse.

Micael

Låt oss komma tillbaka till detta citat när vi synat argumenten.

Påståendet – kroppen som försvann

Först och främst är det behjälpligt att tydligt klargöra vad jag uppfattar som Micaels huvudpåstående vilket är det påstående jag i huvudsak bemöter.

Micaels påstående: Jesus från Nasaret avrättas, dör och begravs i en grotta. Jesus återuppstår sedan från de döda genom någon form av övernaturlig process. Detta är dessutom ett bevis på att Jesus är gud.

Jag påstår inte mig veta med säkerhet vad som ligger till grund för de bibeltexter som Micael syftar på i detta föredrag, jag har inte tillgång till någon tidsmaskin. Det gör dock inte att man inte kan förkasta ett aktivt påstående som Micael gör.

Bibeln som historisk källa

Micael inleder sitt föredrag med att diskutera Bibeln som historisk källa och gör detta genom att jämföra bibeln med andra historiska texter. Han börjar att jämföra med Platons skrifter och påstår att det har gått 1200 år mellan att Platons texter ursprungligen skrevs ner och att de sedan avskrevs. Han säger sedan att historiker inte ser detta som ett problem och att det ändå finns goda skäl att tro att de avskrivningar återger vad Platon ursprungligen skrev. Micael fortsätter sedan med att rada upp ett antal historiska texter och tiden mellan original och avskrivning för att sedan påstå att det bara gått 100 år mellan nya testamentets (NT) originaltexter och de äldsta kopior (manuskript) som känns till idag. Detta tycks stämma vad gäller de texter som är viktigast för historien om Jesus liv – evangelierna, men inte för samtliga böcker i nya testamentet där de senare är ca 250 år senare (vilket är av föga vikt för diskussionen).

Detta är helt rimligt givet att man förstår vad man kan och vad man inte kan säga med denna information. Detta är egentligen endast relevant för textens kontinuitet, kan vi vara någorlunda trygga i att texten vi har idag återspeglar texten då? Detta säger ingenting om huruvida det som står i texten stämmer överens med verkligheten. Om en person för 5000 år sedan skriver ner ett påstående som är falskt, så är påståendet falskt idag även om texten bevaras i perfekt skick och kopieras noggrant varje år i 5000 år. Men har ett sant påstående skrivits ner och kopieringen över 5000 år varit bristfällig, så kanske vi inte kan lita på påståendet idag.

Detta är av stor vikt när vi diskuterar olika texter och vad texterna förmedlar för typ av information. När det gäller historiska händelser – händelser som faktiskt ägt rum i den faktiska verkligheten – så är det väldigt viktigt att kontinuiteten av texten är intakt – annars kan vi inte lita på rapporten om händelsen. Vad gäller skönlitteratur och poesi så spelar det mindre roll, har vi glädje av texterna idag så kanske det inte är av yttersta vikt att historien inte ändrats något över tiden, texten gör ändå inte anspråk på att prata om den faktiska verkligheten. När det gäller filosofi så är det samma sak där, om idéerna håller och är av nytta så spelar det inte så stor roll om det var Platon som skrev ner det eller om idéerna egentligen kom från en lite överambitiös skrivare 1000 år efter hans död – filosofin talar för sig själv.

Jämför med exempelvis ett matematiskt påstående – vilket är närbesläktat med filosofi – och en vittnesbörd. En vittnesbörd är helt beroende av ett intakt förmedling av information över tid eftersom vi inte kan bekräfta sanningshalten i en enskild vittnesbörd om vi inte har andra källor. Är då informationsöverföringen äventyrad så kan vi inte längre lita på vittnesbördens sanning. Ett matematiskt påstående däremot är av en helt annan karaktär – vi kan bevisa påståendet som sant eller falskt idag oavsett om informationsöverföringen är äventyrad. Där informationsöverföringen är bruten i ett matematiskt påstående så kan vi uttala oss om påståendet idag är sant genom matematisk bevisning, men vi kan inte veta om påståendet var sant när det ursprungligen skrev ner – kanske har det förvrängts. Vad gäller en vittnesbörd så är vi helt beroende av att informationsöverföringen är intakt då vi inte kan säga om vittnesbörden är sann varken när det skrevs ner eller idag.

Detta måste man ha i bakhuvudet när man diskuterar bibelns textmässiga pålitlighet – det vill säga huruvida texten bevarats över tid helt oberoende av huruvida innehållet är sant. Det enda man kan göra är att förkasta vittnesmål till hänvisning av kontinuitet, men inte verifiera. Ett problem med en text som utger sig för att rapportera en faktisk händelse kanske inte alltid är ett lika stort problem i en text som inte gör det. Platons filosofi har haft ett värde helt oberoende av huruvida texten varit intakt över tid, filosofi är inte av samma natur som påståenden om faktiska händelser. Det hade kanske därför varit mer rättvist att jämföra NT med antika texter som rapporterar faktiska händelser om det är i det avseendet man planerar använda NT senare.

Nya testamentet utklassar de allra allra flesta andra antika dokument som historiker normalt litar på, och då bör förstås historiker lita på bibeln.

Micael

Baserat på det argument som Micael presenterat hittills så är ”lita på bibeln” endast i avseende på textens kontinuitet – nämligen att vi i så fall kan lita på bibeln (NT) att den text vi har idag ganska väl återspeglar de texter som fanns när den skrevs. Det säger absolut ingenting om huruvida vi kan lita på det innehåll som finns där – endast att vi inte bara utan vidare kan förkasta det som felkopieringar. Micael fortsätter med att ta upp antalet parallella manuskript vilket ytterligare stödjer NTs textmässiga kontinuitet.

Jag vill dock tydliggöra här att detta segment är inte en halmgubbe – jag argumenterar inte emot Micaels påstående om bibelns textmässiga pålitlighet, utan jag vill förtydliga och klargöra positionen så att inte uttalanden såsom ”historiker bör lita på bibeln” missförstås som att man kan lita på innehållet av bibeln automatiskt. Micael försöker vederlägga påståendet att bibelns texter idag är ett resultat av 2000 år av visklek – en vederläggning texten ovan inte opponerar emot.

Micael tycks dock påstå att bibeln inte ändrats på något sätt, men viss variation mellan översättningar finns där verser tagits bort från vissa versioner, men det är inget som dramatiskt förändrar den övergripande historian.

Problemet är dock att Micael sedan sammanblandar dessa koncept av textens sanningshalt med textens kontinuitet när han säger:

Utifrån det så kan man läsa bibeln, inte bara som troende, utan även som historiker, även en ateist som inte tror på gud kan få ett stort värde av att läsa bibeln utifrån att det är ett tidsdokument som på ett väldigt autentiskt och korrekt sätt presenterar vad som hände för länge sedan.

Micael

Det som Micael presenterat hittills har argumenterat för att texten idag är en god representation av texten för ~2000 år sedan, men det går inte att säga att texten därför presenterar på ett korrekt sätt vad som ”hände för länge sedan”. För att argumentera för textens sanningshalt behöver man presentera betydligt mer evidens än att endast belägga att texten kopierats tillfredställande över tid. Som vi sett ovan – om texten inte återgav sanningen korrekt när den skrevs ner spelar det ingen roll om texten sedan skrivits av med precision. Det Micael hade kunnat säga är att den relativt korrekt presenterar vad som skrevs ner för länge sedan, huruvida det sedan faktiskt hände behöver beläggas separat. Textens kontinuitet är en förutsättning för att texten ens teoretiskt ska kunna presentera vad som hände för längesedan, men det är inte evidens som styrker att det faktiskt är så.

Micael exemplifierar detta med att säga att vi därför kan vara ganska säkra på att när NT återger vad Jesus sa, så var det vad Jesus sa. Baserat på vad Micael presenterade tidigare, så kan vi kanske kan vara någorlunda säkra på att det var vad som påstods (skrevs ner) att Jesus sa, huruvida han faktiskt sa det är något annat och behöver beläggas – exempelvis genom oberoende källor. För triviala påståenden kan detta dock räcka som evidens då det är det bästa vi har (i avsaknad av tidsmaskin), ibland får man bara acceptera att man inte vet och kanske aldrig kommer veta. Huvudsaken är att man ställer sin grad av övertygelse av ett påstående i proportion till kvalitén av källor. Men visst finns påstådda händelser i bibeln som vi har goda skäl att tro stämmer överens med verkligheten – exempelvis genom extra-bibliska texter.

Micael påstår att vi på grund av textens kontinuitet kan veta att Jesus ord i bibeln är vad Jesus faktiskt sa. Detta kan vi inte belägga, men ur ett historiskt perspektiv så kan det vara en rimlig nollhypotes – men huruvida han faktiskt sa det som står behöver beläggas bättre än att NT rapporterar om det. Även om Micael har goda skäl att tro att texten kopierats någorlunda väl – åtminstone jämfört med andra antika dokument – så måste vi komma ihåg de fundamentala brister som denna typen av dokument inte kan komma ifrån. Texterna är skrivna av anonyma författare, decennier efter händelserna och vad forskare inte tror är direkta ögonvittnen. Att andra texter är sämre, gör inte bibeln bättre.

Det förefaller ganska orimligt att Jesus ord skulle kunna skrivas ner precis som de eventuellt sades. Om vi tänker oss Micaels föreläsning inte kunde spelas in eller antecknas, men i stora drag så förs den vidare muntligt. Om denna muntliga tradition sedan skrivs ner 50-150 år senare – är det rimligt att tänka sig att meningar skulle kunna återges ord för ord? När jag transkriberar citat för att skriva denna bloggen så får jag lyssna flera gånger – att skriva ner det ord för ord bara några sekunder efter det sades är inte helt enkelt – att göra det om 50 år känns rent av omöjligt för mig. Jag säger inte att det är omöjligt att vad som påstås är Jesus ord är Jesus ord eller att vi kan veta att det inte är det – men att utgå från att det är det endast baserat på textens kontinuitet finns det inte fog för.

Bibeln lider också av problemet att det är ett medvetet partiskt urval av texter som valts ut under kanoniseringsprocessen när man medvetet skapar en samstämmighet, vilket betyder att böckernas samstämmighet riskerar att bli överdriven då böcker som inte ansågs passa in sorterats bort och förlorats med tiden.

Vill man ha en kort bakgrund i historiska perspektiv så kan man läsa om hela bibeln samt de olika historiska perspektiv och antaganden man gör, eller om textanalys av evangelierna – vilka innehåller berättelsen om Jesus.

CS Lewis trilemma

Micael tar upp CS Lewis trilemma som vi besökt tidigare när Till trons försvar tar upp samma argument – vilket går att läsa här. Micael startar med att presentera Jesus radikala påstående: ”att Jesus är gud”. Som vi sett i serien kring Dawkins ‘Illusionen om Gud’ tar Dawkins upp ett fjärde alternativ – ”Jesus kanske misstog sig”.

Han [CS Lewis] menar, att varje person måste säga att Jesus är något av följande: Antingen en galning, eller en lögnare, eller en så är han gud. Helt enkelt utifrån att vi vet rent historiskt att Jesus påstod sig själv vara gud.

Micael

Vanföreställningar

Jag tycker detta är en intressant del av apologetiken, där apologeter menar att människor som påstår sig vara gud är psykiskt sjuka eller lider av vanföreställningar, undantaget endast om de faktiskt är gud – eller medvetet ljuger. Detta skulle kunna tolkas som att apologeter menar att religiösa uppfattningar är vanföreställningar – givet att de inte är sanna, vilket implicerar att alla andra religiösa uppfattningar än kristendom är psykisk sjukdom, eller att man följer en psykiskt sjuk människas vanföreställningar. Detta är annars något man hör från de mest aggressiva av anti-teister. Jag delar inte denna uppfattning utan tror att man definitivt kan dra felaktiga slutsatser om sig själv och sin omgivning utan att man lider av patologiska vanföreställningar. Exempelvis kan bristande epistemologi och förmåga att resonera göra att man hamnar i felaktiga slutsatser om omvärlden. Vi får också tänka på att människor i antiken saknade många av de filosofiska verktyg och tanketraditioner vi tar för givet i modernt vetenskapligt och skeptiskt tänkande – helt enkelt för att de levde innan detta upptäcktes/uppfanns.

Micael tar själv upp andra människor som påstått att de är gud (eller olika nyckelpersoner inom existerande religioner) och listan är lång. Dessa avfärdas som att samtliga lider av psykisk ohälsa och att man oftast finner dessa på psykiatriska avdelningar och att de har en ”bristande självinsikt om sig själva”. Micael säger att Jesus skulle kunna vara i den kategorin, men avfärdar detta genom att NT påstår att personer i hans närhet först påstod att han var galen, och sedan ändrade sig.

Frågan är dock hur vi kan veta något alls kring Jesus psykiska hälsa samt huruvida dessa människor faktiskt sa detta – eller om det passar det budskap som redan religiösa författare skriver. Oftast brukar man anamma ett totalt svart-vitt tänkande när man utvärderar möjligheterna i detta trilemma, nämligen tanken att någon som är psykiskt frisk endast säger saker som stämmer överens med verkligheten, och en psykiskt sjuk människa säger uteslutande saker som är osanna eller vanföreställningar (något inte Micael säger rätt ut här, men andra apologeter ofta gör). Detta leder till en fullständigt bisarr verklighet som inte stämmer överens med den verklighet vi känner till. Om någon säger något osant så måste personen ljuga, eller så är personen psykiskt sjuk. Det är också självklart så att någon som lider av psykisk ohälsa kan säga saker som är sanna och ha precis lika insiktsfulla tankar som vem som helst. Det bygger på skadliga stereotyper om psykisk ohälsa som om det är total frånkoppling från verkligheten i alla aspekter.

Micael undviker den något stötande poängen utan menar på att hans familj inte hade följt honom om han var en ”galning” (psykiskt sjuk). Men det blir väldigt svårt för Micael att förklara de moderna exempel på just precis detta. Ta exempelvis Heavens Gate eller Aum Shinrikyo där ledare påstår sig vara någon form av gud – i fallet Havens Gate självaste Jesus, enligt föregående uttalanden bör dessa två herrar vara galna, psykiskt sjuka och lida av vanföreställningar, ändå lyckades de attrahera medlemmar – som ibland hade höga utbildningar – som i fallet av Heavens gate följde med sin ledare in i döden, och i fallet Aum Shinrikyo – terrordåd. Enligt hur apologeter förkastar påståendet att Jesus skulle vara psykiskt sjuk så är det helt oförklarligt hur andra påstådda levande gudar lyckas attrahera följare.

Ett alternativ är att bedöma samtliga följare som att de också är psykiskt sjuka och galna, vilket återigen ställer apologeten i den prekära situationen att påstå att i princip samtliga religiösa uppfattningar utom just tron på Jesus är psykisk sjukdom. Något förvisso apologeter ofta saknar kompetens att diagnosticera folk på detta vis.

Det finns argument både för och emot Jesus mentala hälsa (som givetvis är ytterst svårt att veta) som kan läsas här.

Lögn

Jag vill först definiera lögn då det ibland används slarvigt som synonym med ”osanning”. Men lögn för mig är att medvetet tala osanning, det vill säga, man säger något man vet inte stämmer. Om man säger något som inte är sant, men genuint tror att det är sant – så ljuger man inte, men man talar osanning. Lewis argument utesluter osanning som alternativ – vilket är Dawkins förslag – utan Lewis menar att om Jesus inte är psykiskt sjuk, eller är gud – så ljuger han. Det vill säga, Jesus vet att han inte är gud, men säger att han är det av någon anledning. Det implicerar att det skulle vara rent av omöjligt att Jesus trodde sig vara gud, men inte var det utan att vara psykiskt sjuk. Jag ser inte hur man har falsifierat detta alternativ.

Hur förkastar då Micael alternativet att Jesus ljuger – han sammanblandar uppsåt med konsekvens:

[Kanske är det så att] Jesus absolut visste att han inte alls var gud att han är en vanlig snickare, men så går han runt och ljuger för folk. Han går runt och ljuger är han säger att han är enda vägen till gud kanske för att han vill ha makt eller pengar eller något sådant, eller vänta, nej men just det, Jesus fick ju inte makt och pengar han dog ju en fruktansvärt brutal död.

Micael

Även här fortsätter apologeter ofta på det svartvita tänkandet att psykiskt friska människor är ultra-rationella. Det tycks enligt apologeten logiskt omöjligt för en psykiskt frisk människa att ta ett dåligt beslut, ett irrationellt beslut eller misskalkylera konsekvenserna av ens handlingar. Detta borde leda till en obekväm position igen, nämligen att de olika uppfattningar om huruvida någon gud existerar och i så fall vilken gud – det faktum att det finns olika uppfattningar betyder att åtminstone 2/3 av jordens befolkning är psykiskt sjuka eller lögnare (att de faktiskt vet att de har fel) – då alla inte kan ha rätt samtidigt. Finns det någon anledning att ljuga kring huruvida man är gud?

Folk ljuger om saker hela tiden av diverse oförklarliga anledningar – ibland tycks motivationen vara uppmärksamhet. Det är exempelvis ca 130 personer som erkänt mordet på Olof Palme vilka alla sannolikt inte kan vara skyldiga samtidigt. Dessa 130 personer måste enligt apologeterna vara psykiskt sjuka, galna och lida av vanföreställningar – för vilken psykiskt frisk människa skulle göra något så irrationellt – erkänna ett mord man inte begått? Vad skulle man kunna vinna på att bli satt i fängelse? Jag beundrar på något sätt apologeters – tillfälliga – till synes oändliga tro på människan som rationell, men kan det helt enkelt vara så att vissa av dessa människor försöker erkänna av uppmärksamhet? Eller att de trodde att de skulle få något de inte fick? Att (åtminstone vissa) människor har ett behov av uppmärksamhet vilket kan driva handlingar är inte särskilt okänt.

Finns det några människor som tycks vunnit något på att i princip upphöja sig till gudomlig status? Onekligen ja, detta är framför allt vanligt i sekter där ledare som ofta påstår sig vara i praktiken gudar får makt, pengar, sex och väldigt mycket uppmärksamhet.

Vad händer om vi applicerar CS Lewis trilemma på Aum Shinrikyo? Ledaren utmålar sig själv som gud, vi kan avfärda att han var galen eftersom han hade ett relativt stort följarskap ~1600 fortfarande, vi kan avfärda att han ljög eftersom konsekvenserna blev att han blev avrättad genom hängning och vi minns honom som ledare av en terroristgrupp, alltså måste Aum Shinrikyos ledare varit gud. Om vi inte helt plötsligt ska leva i en väldigt polyteistisk verklighet så pekar detta på att något saknas i Lewis trilemma.

Konsekvensen att förkasta lögn av konsekvenserna av den eventuella lögnen är att man säger sig kunna härleda uppsåt direkt av konsekvenserna. Det vill säga apologeten påstår att om Shoko Asahara (Aum Shinrikyo) ljög, så måste han ha vetat att detta senare skulle leda till sin avrättning. Detta eftersom att man påstår att det är omöjligt att ljuga om det leder till att man drabbas av negativa konsekvenser. Det tycks för apologeten helt omöjligt att någon skulle kunna ljuga i hopp om att uppnå något, men att det får oanade negativa konsekvenser. Dock kan apologeten lyfta invändningen att det var en mer direkt konsekvens av Jesus påstående om att han var gud som fick honom dödad än i dessa sekter – men det beror främst på att vi i modern tid avskaffat blasfemi-lagar i de flesta länder med någorlunda frihet. Men jag ser inte hur det spelar så stor roll, eftersom poängen jag vill framföra är att man inte kan utläsa uppsåt utifrån konsekvenserna av en eventuell lögn. Men det är nog helt rimligt att vissa sektledare hade haft ett längre liv om de inte startat en religion kring sin egna person.

Men är det endast negativa konsekvenser som en eventuellt ljugande Jesus uppnådde? Jesus fick kanske världshistoriens största dos av uppmärksamhet, en uppmärksamhet en simpel stolt medeltida kung bara skulle kunna drömma om. Han är ihågkommen 2000 år efter sin död och det pratas minst sagt mycket om honom. Att påstå att ingen människa skulle kunna tänkas ljuga för dessa konsekvenser men samtidigt acceptera att eventuellt ca 130 personer (påstår dock inte att samtliga är psykiskt friska per nödvändighet) är beredda att ljuga om ett mord och bli någorlunda kända (i dålig dager) i ett av de mindre länderna i världen – det går inte riktigt ihop.

Det enda alternativ som återstår

Det enda alternativ som återstår är ”han talade sanning” vilket är vad Micael vänder sig till genom att förkastat vanföreställningar eftersom det påstås att hans familj blev övertygade av Jesus påstående samt förkastat lögn eftersom Jesus blev avrättad av lögnen.

Förutom att jag hoppas gjort det tydligt att jag anser det vara svaga skäl så lider detta trilemma av ”fallacy of exhaustive hypotheses” – nämligen att man har antagit att dessa tre alternativ är de enda möjliga, inte rimliga eller sannolika – utan att de är de enda möjliga alternativen. Man har alltså implicit gjort påståendet att det är omöjligt att Jesus ärligt misstog sig, eller att Jesus familj inte misstog sig att bli övertygade om att Jesus var gud. Det bör vara uppenbart att det går att bli övertygad om något som inte är sant på svaga grunder med bristande epistemologi. Exemplevis nutida människor som är övertygade om att jorden är platt bör vara omöjligt för Micael att förklara på något annat sätt än att de är psykiskt sjuka – varenda en – eller ljuger.

Ytterligare ett alternativ som man inte kan utesluta är att det som rapporteras faktiskt inte har hänt. Jesus kanske aldrig faktiskt påstod att han var gud, eller de nära personer som påståtts ändrat sig från att tycka att Jesus var galen till att bli hans lärjungar kanske aldrig blev detta. Micael förkastar detta alternativ genom att hänvisa till att texten som senare påstår detta blivit kopierat och bevarat på ett tillräckligt tillfredsställande vis, det räcker inte riktigt.

Vidare håller jag mig tillräckligt ödmjuk för att konstatera att jag kanske helt enkelt inte kan komma på alla möjliga alternativ som skulle kunna förklara att Jesus påstår att han var gud (om han gjorde det) – kanske finns det en anledning jag inte tänkt på, men hur man kan utgå från att dessa tre alternativ är de enda möjliga förstår jag inte.

Uppståndelselära

Micael presenterar sedan ett resonemang som bygger på två premisser – om Jesus sa att han var gud och uppstod ifrån de döda då är det ett bevis på att Jesus talade sanning. Två premisser jag inte accepterar som sanna. I argumentet är det underförstått att endast är gud som kan ”belöna” Jesus med att återuppstå från de döda och Gud hade inte gjort detta om inte Jesus talade sanning – för då hade gud blivit arg istället – om Jesus ljög.

Jag ser ett par problem med detta resonemang. Först och främst gör man påståendet att man vet hur uppståndelse ifrån de döda fungerar. Trots att vi aldrig har observerat folk spontant komma till liv efter de varit döda i tre dygn (som det påstås). Hur vet Micael att det är bibelns gud som är den enda möjliga förklaringen för återuppståndelser – givet att de över huvud taget skulle ha inträffat?

Det andra problemet att om Jesus är gud, och det skulle vara sant – då är det Jesus själv som tillåter sig att återuppstå givet att gud själv talar sanning – det är alltså aningen cirkulärt. Om vi skulle tillåta alldeles för mycket för diskussionens skull – och leker med tanken att Jesus är en slags självupplivande trollkarl som använder detta som trick för att ”bevisa” sina påståenden? Det finns absolut inget i detta som a priori bestämmer att det endast är en kristen gud som skulle kunna återuppväcka människor till livet – om något sådant hade inträffat. Om vi bedömer sanningshalten i ett påstående genom huruvida gud belönar folk med återuppståndelse så blir det lite märkligt om påståendet kommer från gud själv – som påstår sig vara gud, givet att det är sant. Något saknas uppenbarligen i detta resonemang.

I bibeln tycks dock folk återuppväckas från de döda av till synes ingen anledning alls – annat att Lasaros var troende på Jesus samt att Jesus var kompis med hans systrar.

Min huvudpoäng med detta segment är helt enkelt – om vi skulle gå så långt att acceptera att en uppståndelse skulle ha skett. Hur kan man tro sig veta hur detta gått till? Micael tycks ha en uttömmande lista på möjliga alternativ – och den listan har bara en punkt – den kristna guden.

Faktapåstående 1 – Jesus fanns – och dog (självklart)

Micaels första faktapåstående presenteras här – nämligen att Jesus dog, avrättad av Pontius Pilatus. Detta påstående har jag inget problem med, det tycks vara i linje med vad de flesta experter anser har hänt. Detta betyder dock inte att vi vet att detta är de facto sanning. Eftersom det gått lång tid, och vi har ett begränsat källmaterial – exempelvis inga bra arkeologiska evidens, så får man ställa övertygelsen i proportion till evidensen som finns tillgängliga. Men jag kan acceptera detta som en nollhypotes (något som är acceptabelt inom historia, men kanske inte exempelvis naturvetenskap) – den mest parsimona förklaringen kan mycket väl vara att Jesus funnits och avrättats av Pontius Pilatus.

Jag ser det som lika pålitligt som att andra historiska personer vid samma era existerat där man inte har namngivna gravar med skelett eller liknande. Men jag är mindre starkt övertygad om Jesus existens än vad jag är om exempelvis Hitlers existens.

Sammantaget – jag bestrider inte påståendet om att Jesus funnits, och dött (vilket brukar ingå om man funnits) genom avrättning av Pontius Pilatus.

Faktapåstående 2 – Graven var tom

Detta påstående är något mer kontroversiellt, men är också någorlunda acceptabelt. Att en kropp som låg begraven i en grav inte ligger kvar där man lämnade den är inte otänkbart – det är inte ett särskilt spektakulärt påstående – så vi kan acceptera detta som en någorlunda sund utgångspunkt att vid något tillfälle efter hans död så finns hans kropp inte där längre. Om den låg kvar orörd så hade vi rimligen hittat någon form av spår.

Att vi har en tom grav är i sig inget bevis för någonting alls – annat än att en kropp inte ligger där. Vi kan inte av det veta om den lades där, eller om den gjorde det – hur den försvann. Men att i princip alla forskare skulle vara överens om att graven var tom på det sätt som berättas – tycks inte riktigt stämma.

Något som är värt att poängtera är också att på en punkt som de bibliska berättelserna avviker ifrån varandra är att i Matteusevangeliet så ska ett par vakter ha vaktat Jesus grav. Dessa nämns inte över huvud taget i de andra evangelierna och vissa bibelforskare påstår att detta är ett exempel på tidig apologetik som finns med i bibeln. Det cirkulerade tydligen nämligen berättelser om att lärjungarna ska ha stulit kroppen – och verserna ska då övertyga läsaren om att detta inte skulle kunna ha skett – och därigenom uppstår vakter i berättelsen. Självfallet vet vi inte om detta faktiskt stämmer, men det kan vara ytterligare anledning att vara något skeptisk till berättelsen som rapporteras.

Den bibliska berättelsen ger åtminstone inte skäl nog att utesluta att kroppen skulle kunna ha blivit stulen – något som fariseerna enligt Matteus redan misstänkt skulle kunna hända:

Nästa dag, som var dagen efter tillredelsedagen, samlades översteprästerna och fariseerna hos Pilatus och sade: ”Herre, vi har kommit att tänka på vad den där villoläraren sade, medan han ännu levde: Efter tre dagar skall jag uppstå. Ge därför befallning om att graven blir säkert stängd fram till tredje dagen, så att hans lärjungar inte kommer och stjäl hans kropp och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första.”

Matt 27:62-66

Låt oss hålla oss försiktigt skeptiska till huruvida graven faktiskt var tom, oavsett så vilar det på ganska svag grund. En tom grav är inte ett extraordinärt påstående och något bristfällig bevisning kan eventuellt accepteras

Faktapåstående 3 – Lärjungar ser Jesus

Nu blir det betydligt mer kontroversiellt. Bibeln är ganska otydlig här då vissa påstådda möten med den uppstådda Jesus motsäger varandra, Jesus känns inte ens igen av andra och vissa påstådda möten är endast att någon hör en röst som antas vara Jesus. Det finns inga evidens att någon av bibelns texter är skrivna av något direkt ögonvittne av Jesus efter hans död, utan samtliga uppgifter är i bästa fall andrahandsuppgifter – som skrivs ner decennier senare. Paulus brukar nämnas som ett sådant ögonvittne – men han hörde endast ”en röst”.

Att folk påstår sig ha sett människor som är döda sker i modern tid, tämligen vanligt vad gäller Elvis exempelvis. Huruvida det faktiskt är Elvis som setts är en bevisbörda som ligger på den som påstår detta. Sådant förekommer ständigt, att folk påstår sig sett eller till och med träffat Jesus efter döden förefaller inte orimligt – det betyder dock inte att det faktiskt är så.

Att gravar är tomma och att människor avrättas är tämligen triviala påståenden, detta är något som förekommer helt naturligt och kan därför accepteras på relativt svaga grunder – det vill säga endast antika texter. Men att folk konverserar med människor flera dagar efter de dött – det förekommer inte vad vi vet naturligt. Alltså är detta ett betydligt mer extraordinärt påstående. När påståendet är mer extraordinärt – att påståendets sanning fundamentalt strider mot vad som är allmänt vedertaget – så höjs kraven på evidens – då räcker inte längre antika texter från anonyma författare som dessutom tycks ha sneglat på varandras texter. Vi blir på rationella grunder tvungna att förkasta dessa påståenden med hänvisning till bristande evidens. Vi nöjer oss inte med vittnesmål av påstådda möten med Elvis efter hans död, vi nöjer oss definitivt inte med påstådda vittnesmål av möten med Jesus nedtecknade av anonyma författare i antiken.

Alltså bestrider jag påståendet att detta är ett historiskt faktum. Som längst kan vi acceptera att detta är vad personer påstod för ca 2000 år sedan, inte att det faktiskt hände.

Faktapåstående 4 – Martyrer

Detta påstående är ganska vanligt att höra från apologeter och i min mening är det bland de mest bisarra argument som används inom apologetiken. Nämligen att lärjungar var beredda att dö och förföljas för sin övertygelse. Detta skulle av någon outgrundlig anledning påvisa sanningshalten av deras övertygelse.

Här får vi återvända till det överdrivet svart-vita tänkande man ofta ägnar sig åt, där man nu tycks för tillfället påstå att människor är inkapabla att vara ärligt misstagna. Antingen så är ens övertygelse en absolut sanning som definitivt stämmer överens med verkligheten – eller så ljuger man (eller så antar jag att även psykisk sjukdom fortfarande ligger på bordet). Detta förefaller som ett så uppenbart alternativ att man bli väldigt misstänksam att det i dessa sammanhang inte ens nämns av apologeter.

Hur förklarar vi att människor går i döden för vad de är övertygade är sant men som vi har tämligen goda skäl att tro inte är sant i modern tid? Det finns mängder av exempel på detta, exempelvis Heavens Gate som vi nämnde ovan var övertygade om att de var tvungna att lämna denna fysiska kropp tillsammans med rymdvarelse-Jesus för att gå ombord på ett rymdskepp beläget i svansen av kometen Hale-Bopp där de skulle bli en slags könlösa nya varelser i ett nytt gudomligt rike i yttre rymden. Blir Micaels slutsats av detta att de talade sanning? För annars kunde de väl omöjligen gått in i döden för detta? Är alternativet att de blivit felaktigt övertygade av något av mindre goda skäl totalt uteslutet? Andra exempel är nazisternas massjälvmord vid krigsslutet, Waco och Jonestown. Ytterligare exempel är Giordano Bruno som kyrkan bränt på bål genom för enligt kyrkan oacceptabla idéer, när dessa människor vägrar ta tillbaka detta och bränns på bål för sina övertygelser så måste alltså detta vara bevis för att övertygelsen är korrekt – i detta fall var det bland annat huruvida tron på treenigheten och att Jesus är kristus (Messias). Det senare exemplet borde då enligt samma logik vara bevis mot att Jesus är kristus – annars hade väl Giordano Bruno tagit tillbaka detta påstående?

Jag särskilde tidigare lögn från osanning; jag får konstatera att det är bevisligen möjligt för människor att gå in i döden för en osanning. För en lögn – möjligtvis, men det är svårt att belägga att någon ljuger då det betyder att man känner till människors uppsåt och vad de vet och inte vet.

Huruvida det är sant att lärjungarna gick in i döden för sin övertygelse finner jag irrelevant då det inte säger någonting om vad som faktiskt hänt, utan om vad de eventuellt var övertygade om.

Förklaringen

Dessa fyra fakta håller i princip alla historiker med om, och de behöver en förklaring. Att Jesus har uppstått förklarar detta väldigt väldigt väl.

Micael

Detta är jag inte övertygad om. Jag tror inte att en majoritet av historiker håller med om att folk faktiskt såg Jesus återuppstånden, möjligen snarare att de håller med om att folk rapporterade att man trodde sig ha sett honom. Men Micael får gärna upplysa mig om detta om jag har fel. Det tycks för mig som att Micael extrapolerar historikers konsensus kring att Jesus levde och blev avrättad – lite för långt.

Micael presenterar sedan tre alternativa förklaringar givet att kristendomen är falsk:

  1. Jesus dog inte – vilket Micael nämner i princip endast är en position som hålles av muslimer
  2. Lärjungarna stal kroppen och ljög om att de sedan träffade honom
  3. Masshallucination

Den första alternativa förklaringen håller jag med Micael om att den är mer långsökt – den ställer nog till mer problem än de andra alternativa förklaringarna. Låt oss förkasta den i brist på evidens – det är ytterligare ett icke-belagt påstående.

Den andra alternativa förklaringen förefaller tämligen rimlig. Micael förkastar denna med brist på motiv, något jag anser något förhastat. Människans psykologi är betydligt mer komplicerad för att med säkerhet hävda att människor som levde för 2000 år sedan inte under några omständigheter skulle kunna ha ett motiv att stjäla en kropp av sin andliga ledare.

Det finns flera föreslagna motiv för att stjäla kroppen, och jag säger inte att det är så, men jag ser inte hur Micael kan förkasta det på grunderna att det skulle saknas motiv. Det är betydligt mer sannolikt än ett övernaturligt mirakel av den enkla anledningen att vi vet att människor ljuger, vi vet att människor konspirerar och vi vet att människor kan gå i döden för osanningar – men vi har aldrig observerat ett mirakulöst återuppvaknande från de döda. Att detta möjliga – men enligt Micael osannolika – alternativ skulle förkastas till fördel för en övernaturlig förklaring som vi inte vet om den över huvud taget är möjlig – eftersom vi inte kunnat observera något sådant – förefaller irrationellt. En förklaring som är möjlig bör tills vidare hållas som mer sannolik än en förklaring vars möjlighet är okänd.

Detta kokar egentligen ner till ett argument from incredulity – att Micael inte kan tänka sig något motiv att ljuga och konspirera kring Jesus återuppståndelse betyder inte att det inte fanns något motiv. Jag kan tänka mig flera möjliga motiv, exempelvis makt, där en ny sekt börjar få följare och de som varit med längst har investerat tid och energi i sin ledare – som kommer fortsätta ha en eventuell ledarroll eller framstående roll när deras tidigare ledare är död. Om Jesus i ett sådant scenario förblev död så hade sekten kanske istället runnit ut i sanden och alla hade gått hem och tyckt att det var lite tråkig investerad tid. Ett annat motiv skulle vara politiska anledningar, människor har ljugit och bedragit för politiska förändringar och även varit beredda att dö för dem i historien – så varför skulle det vara omöjligt här?

Jag påstår inte att något av dessa alternativ eller motiv är vad som faktiskt skedde – men min poäng är att det åtminstone går att tänka sig hypotetiska motiv för att stjäla kroppen och sedan ljuga om att ha träffat Jesus. En idé som Micael själv nämner tycks ha cirkulerat samtidigt som händelserna påstås ägt rum.

Micael förkastar en konspiration med hänvisning till att tidigare konspirationer (vi pratar alltså här om faktiska konspirationer och inte vad som kallas konspirationsteorier) har blivit avslöjade. Men detta resonemang lider uppenbart av vad som ofta kallas survivorship bias”. Självfallet har alla konspirationer som vi känner till avslöjats, eftersom om de inte avslöjats så hade vi inte känt till dem. Detta betyder dock inte att det inte existerar faktiska konspirationer som inte avslöjats – eftersom dessa känner vi per definition inte till.

Vi får konstatera att vi kan inte hävda att Micaels alternativa förklaring nr 2 är sanning, men vi kan heller inte förkasta den som omöjlig. Jag behåller det som en ett möjligt alternativ – men icke-belagt med tillräckligt pålitliga evidens.

Det tredje föreslagna alternativet är masshallucinationer där Jesus dör, och förblir död, men lärjungarna hallucinerar att de ser Jesus. Micael förkastar detta alternativ eftersom att graven var tom. Men jag kan tänka mig ganska många potentiella naturliga förklaringar för att en kropp rapporterats försvunnit: gravplundrare, djur, fiender, vänner som vill ha en annan typ av begravning, att den aldrig lades där, att de inte längre känner igen Jesus efter svår tortyr. Det är såklart spekulation, men att den enda förklaringen för en tom grav skulle vara återuppståndelse förefaller orimligt. Det är återigen ett fall av att förkasta möjliga förklaringar till fördel för en förklaring vars möjlighet är okänd. Skulle vi kunna visa att Jesus grav de facto var tom så är den rationella hållningen till varför: att vi inte vet.

Som Micael säger är masshallucinationer ytterst ovanligt, men de förekommer eventuellt. Ett fall av en potentiell masshallucination är en dans-epidemi 1518 där folk tycks ha maniskt dansat – kanske till och med dansat ihjäl sig, av oförklarliga anledningar. Detta föreslås eventuellt ha berott på någon form av masspsykos vilket är obekräftat men framstår inte som helt otänkbart. Åtminstone tycks skeenden som ser ut som masshallucinationer förekomma. Det faktum att hallucinationer förekommer och kanske även masshallucinationer – gör detta alternativ genast åtminstone mer trovärdigt än en övernaturlig förklaring. Återigen, att hallucinationer är möjliga gör det till en mer trovärdig förklaring än en övernaturlig förklaring vars möjlighet är okänd.

I detta segment tycks Micael tolka texterna mer bokstavligt än vad det egentligen finns fog för. Exempelvis säger Micael att det är osannolikt att flera olika människor skulle minnas samma konversation och möte om det är en hallucination eftersom enligt texten (som inte rapporterar om samma möten) så uppenbarar sig Jesus för ett tiotal personer samtidigt. Men man måste komma ihåg här att när ett tiotal personer har mött Jesus – så är det fortfarande en enstaka person som rapporterar om mötet – den anonyme författaren till evangeliet. Det hade varit ett bättre underlag om vi hade utlåtanden från alla dessa personer separat – då hade vi kanske kunnat göra ett sådant påstående kring huruvida de alla såg och upplevde samma sak – givet att vi kunde lita på texten.

Den övernaturliga förklaringen

Efter att ha avfärdat alla dessa tre förklaringar – av vilka man egentligen borde behålla två som tentativa förklaringar, så konstaterar Micael att ett mirakulöst uppvaknande från de döda ”smidigt” förklarar dessa faktapåståenden och menar att ingen annan förklaring kan lösa denna gåta.

Att en förklaring är ”smidig” betyder inte att den är sann, även om jag inte håller med om att den är särskilt smidig då det öppnar upp en flodvåg av nya frågor som vänder upp och ner på hela vår förståelse av verkligheten – något som Micael är väl medveten om. På det sättet är det en mer komplicerad förklaring då det kräver svar på väldigt många fler frågor än dessa enstaka påståenden. Hade vetenskapen fungerat på detta sätt så hade man ”smidigt” löst alla olösta problem eller inkompatibiliteter mellan modeller genom att säga – ”magi”. Detta ökar dock inte vår förståelse det minsta eftersom man löser” ett mysterium med ett större mysterium – vilket i praktiken betyder att man vet lika lite som när man rationellt stannar vid ”vi vet inte”.

Detta resonemang lider likt CS Lewis trilemma också av ‘Fallacy of exhaustive hypotheses’ där man presenterar detta som om att dessa nu fyra alternativ är de enda logiskt möjliga. Ett alternativ som Micael här utelämnar är den uppenbara möjligheten att delar av det som rapporteras i bibeln faktiskt inte har hänt. Men att texten rapporterar vad olika anonyma människor tror har hänt. Att förkasta detta alternativ enbart med hänvisning till textens kontinuitet håller inte.

När man har ett olöst problem och försöker lista kandidatförklaringar så krävs det att man tar hänsyn till två saker. Det första kriteriet är att kandidatförklaringen är faktiskt möjlig, något kommer med bevisbörda. Om vi exempelvis har en antik stad som vi vet har gått under på något sätt, att föreslå en invasion av eldsprutande drakar må vara rent språkligt möjligt att lista – men har vi evidens som styrker att eldsprutande drakar finns eller funnits? Nej, det har vi inte – därför kan vi inte använda detta som ett faktiskt möjligt alternativ. Skulle en invasion av en främmande nation vara ett möjligt alternativ? Har vi evidens som styrker att främmande nationer har invaderat och ödelagt städer? Ja, det har vi – alltså är detta hypotetiskt möjligt. Både att påstå att X är möjligt och att X är omöjligt, är belagt med bevisbörda – båda är aktiva påståenden.

Således, ska man använda en övernaturlig förklaring som en kandidatförklaring, så måste man belägga att en sådan förklaring är faktiskt möjligt – vilket ligger på den som föreslår det.

Det andra kriteriet är att för att inte begå ”fallacy of exhaustive hypotheses” så måste man på något sätt bevisa att ens lista täcker in alla möjliga förklaringar – givet att man vill använda uteslutningsmetoden. Om man inte kan det, och inte vill begå fallacy of exhaustive hypotheses – så är inte uteslutningsmetoden ett rationellt tillgängligt alternativ. I ett sådant fall, där det är okänt om man har samtliga logiskt möjliga förklaringar – så måste man belägga sin förklaring med evidens. Det räcker alltså inte att endast förkasta alternativa förklaringar.

Låt oss ta ett exempel: om vi i en mordutredning har tre huvudmisstänkta och vi kan bevisa att två av dem inte har begått mordet – då de varit på en annan plats, kan vi då dra slutsatsen att den sista misstänkta kvar är de facto skyldig till mordet? Nej, vi måste fortfarande leda i bevis att den personen som är kvar har begått mordet. Detta eftersom vi inte kan utgå ifrån att dessa tre är alla möjliga alternativ endast för att de är de tre vi har ställt upp som alternativ.

Ett exempel på motsatsen är när vi kan logiskt bevisa att vi har en komplett lista, exempelvis frågan om huruvida någon (1 eller fler) gud existerar. Antingen så existerar någon gud, eller så existerar ingen gud. Dessa kan härledas från logikens lagar vara de enda möjliga alternativen då de är ömsesidigt exklusiva påståenden. Skulle vi kunna bevisa påståendet att ”ingen gud existerar” som falskt, så måste enligt logikens lagar det alternativa påståendet vara sant. Detta kan vi göra eftersom vi kan uppfylla bevisbördan för att hävda att listan är komplett av logiskt möjliga alternativ.

Micael hänvisar här till att mirakler – alltså övernaturliga förklaringar – är möjliga, vilket högst sannolikt hänvisar till Micaels bok ‘Dokumenterade mirakler’. Detta har diskuterats här på bloggen och kort sagt är det långt ifrån tillräckligt med evidens för att dra någon sådan slutsats. Att påstå att mirakler är möjliga kommer med bevisbörda, och en sådan har inte uppnåtts. För att fördjupa sig i varför så diskuteras det här, här och här.

Den återstående delen av föredraget med att argumentera emot omnism och kristen universalism – vilket faller utanför vad denna blogg handlar om. Det är en diskussion teister emellan.

Sammanfattning

Micael börjar med att konstatera att textens kontinuitet är relativt god andra antika texter och därför är relativt pålitlig i avseende på att texten bevarats över tid. Han drar detta, i min mening, för långt och tycks utgå ifrån att innehållet också återspeglar vad som faktiskt har hänt i väldigt hög grad – ner på upplösningen av dialog mellan personer.

Micael använder sedan CS Lewis trilemma för att argumentera för att Jesus är gud, vilket får anses vara ett typexempel på ”fallacy of exhaustive hypotheses”, där vi inte har någon grund att anta att dessa tre alternativ är de enda möjliga. Även om vi skulle acceptera detta som en uttömmande lista, så förkastas lögn och galenskap allt för lättvindigt. Man påstår att mänskliga handlingar som vi kan observera i samtiden och genom historien – skulle vara omöjliga. Exempelvis, att ljuga trots att det leder till negativa konsekvenser eller att människor skulle följa människor som lider av psykisk ohälsa. Dessa påståenden är enligt mig bevisligen felaktiga – vilket jag gett exempel på.

Micael presenterar sedan sina fyra ”historiska fakta” – vilket i själva verket är påståenden i antika texter vars sanningshalt i bästa fall vilar på mycket svaga grunder:

  1. Jesus dog genom avrättning (vilket inte bestrids)
  2. Graven var tom (vilket inte bestrids kraftfullt, men ses med skepsis)
  3. Jesus uppenbarar sig för folk efter sin död (bestrids)
  4. Folk gick in i döden för denna övertygelse (bestrids)

Påstående 1, 2 och 4 är för mig relativt trivialt – det behövs inga extraordinära hypoteser för att förklara dessa händelser – om vi skulle acceptera att de faktiskt har inträffat. Inget i dessa tre påståenden strider mot naturalistiska förklaringar på något sätt, även om vi skulle hålla texten för innehållsmässigt sann på de punkterna. Det enda egentligt kontroversiella påståendet är påstående 3, vilket indirekt syftar på att Jesus återuppstod från de döda. Sedan påstår man ytterligare att denna återuppståndelse endast kan ske genom ett gudomligt mirakel av denne Jesus/Gud själv.

Micaels metod tycks ligga i att förkasta alternativa förklaringar – vilket är ett felslut då Micael inte påvisat att detta är en fullständigt uttömmande lista. Sedan menar han att den övernaturliga förklaringen är ”smidig”, eftersom den inte lämnar några frågetecken i berättelsen som den är skriven – vilket inte är särskilt förbluffande med tanke på att det är vad texten vill förmedla. Huruvida det är en ”smidig” förklaring ifrågasätter jag, men det ser jag inte som den allvarligaste bristen. Den allvarligaste bristen är att man använder ett övernaturligt återuppväckande från de döda som en kandidatförklaring utan att leda i bevis att detta över huvud taget är möjligt. Eftersom detta strider mot vetenskapligt etablerad kunskap så är detta ett extraordinärt påstående med en synnerligen tung bevisbörda. Micael presenterar inga som helst argument eller evidens som stöd för att möta denna bevisbörda utan baserar detta endast på påståendet i sig – nämligen den bibliska texten.

Slutsatsen blir att detta inte räcker för att övertyga mig om att det skulle finnas några goda skäl att tro att Jesus uppstod ifrån de döda. Huruvida man kan belägga alternativa förklaringar är som vi sett inte stöd för den övernaturliga förklaringen.

Detta förkastar inte den kristna tron som falsk, men det leder till hållningen att den kristna tron inte kan motiveras med goda skäl att hållas för sann.

Så vad hände med kroppen som enligt utsago försvann? Den rationella hållningen tycks tvinga oss till att säga ”jag vet inte”.

Vill du ha mer? Isåfall rekommenderar jag denna debatt!

Publicerad av veganbiologist

Vegan with a PhD in Molecular Genetics

2 reaktioner till “Kroppen som – enligt utsago – försvann

  1. Läs gärna Orthodox corruption of Scripture av Bart Ehrman. Det finns ju tusentals sk läsarter varav det finns många variationer av bibelverser där det är svårt att komma ifrån att många ändringar är teologiskt motiverade, en mindre ändring av en formulering kan ju ändra innebörden eller i vilket fall underminera den ursprungliga betydelsen. Problemet är ju att ju tidigare bibelmanuskript, desto fler olikheter mellan dessa. Så uppenbarligen har vi ingen aning om vad som kan ha stått i originalen..

    Gillad av 2 personer

  2. Plus att originalen är skrivna på grekiska och inte arameiska vilket borde varit mest naturligt, av okända författare uppemot minst 50 till 100 år efter att Jesus ska ha levt.. Och ingen av dessa var något ögonvittne, så hela historien är en skröna…

    Gillad av 2 personer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
<span>%d</span> bloggare gillar detta: