Meta-debatten: vem äger ”bör”?

Svenska Apologetiksällskapet har publicerat en reflektiondebatten mellan Amanda Sköld och Stefan Gufstavsson, skriven av Micael Grenholm. Jag håller med Micael om att detta var en respektfull debatt som blev intressant.

Jag vill bemöta vissa filosofiska antaganden i debatten om moral som verkar göra att både Micael och Stefan tycker att de har ett argument emot sekulär moral.

Mina tidigare inlägg som behandlar moral finnes här.

Det som jag reagerar på här är att teister i debatten om moral ofta inte låter sig argumentera mot ateism på ateismens premisser, ett problem jag menar är återkommande. Jag menar att teister ofta i diskussionen om moral gör filosofiska antaganden som de inte verkar försvara, utan bara som sagt utgår ifrån. Då hamnar man i en form av debatt där man argumenterar utifrån att man definierat sig fram till en slutsats snarare än visar att slutsatsen är sann – en form av ”Begging the question”.

Ett exempel på detta vore att invända mot teismen med att ”teismen kan inte hantera det faktum att gud inte existerar, alltså är det en bristande världsbild”, vilket vore att anta sin position som sann när det är positionen i sig som man debatterar. Så hur menar jag att Micael och Stefan gör detta? Genom att implicit definiera moral utifrån teismens premisser när de kritiserar sekulär moral/ateism.

När en ateist och en teist debatterar ”kan moralen existera utan gud?” så måste man vara medveten om att en kristen och en ateist ofta inte har samma förståelse vad moral är. Om man inte börjar med frågan, ”vad betyder det när jag gör ett moraliskt utlåtande?” eller ”vad är moral för något?” så riskerar man att hamna i en debatt där man diskuterar olika saker.

Stefan argumenterade för att det är bara om Gud finns som våra subjektiva moraliska övertygelser kan stämma överens med en objektiv, sann moral, för ateismen kan inte redogöra hur objektiva moraliska fakta ens skulle kunna finnas och hur vi skulle få reda på dem.

Micael Grenholm; https://svenskapologetik.wordpress.com/2022/03/25/ateisten-som-ifragasatter-objektiv-moral-och-kritiserar-kristendomen-for-att-vara-omoralisk/

För mig blir detta lite som exemplet på ”begging the question” tidigare. Stefan (och för den delen Micael med) menar att ateismen inte kan redogöra för påståenden som deras världsbild postulerar. Detta är egentligen bara ett deklarerande av en uppfattning man har; förklätt till ett argument.

Stefan anmärkte efter ett tag något jag själv tänkte på under debatten: att Amandas ifrågasättande av objektiv moral inte rimmade särskilt väl med att hon själv hade fasta moraliska övertygelser som hon bland annat kritiserade kristendomen för att inte följa.

Micael Grenholm; https://svenskapologetik.wordpress.com/2022/03/25/ateisten-som-ifragasatter-objektiv-moral-och-kritiserar-kristendomen-for-att-vara-omoralisk/

Detta är en av de centrala punkterna jag vill bemöta. Nämligen att man utgått utifrån vad moral är för att hävda att en sekulär moral inte kan hantera detta. Det är föga förvånande att en teistisk moral inte är förenlig med en sekulär moral, men det är precis det som frågan gäller.
Frågan är vad vi egentligen menar med ”bör”, när jag säger att du ”bör” inte döda en annan människa, uttrycker jag en subjektiv åsikt eller uttrycker jag ett faktum som är objektivt sant? Själva debatten handlar om vad moral är för något och att vi har olika uppfattningar om detta. Då blir det mycket märkligt att framhålla att ett yttrande av ett ”bör” på något sätt bevisar en ståndpunkt.

Om man bekantar sig med meta-etik är det uppenbart att människor har olika uppfattningar av vad etik och moral är för något. Stefan och Micael tycks mena att själva yttrandet av en moralisk övertygelse skvallrar om ens uppfattning om moralens ontologiska status, men så är det givetvis inte. Man kan likväl säga att ”Micaels och Stefans ifrågasättande av subjektiv moral rimmar illa med deras subjektiva moraliska uppfattningar”. Det är bara att definiera sig själv till att ha rätt.

Det är inte som att folk som ifrågasätter existensen av objektiv moral menar att moral inte existerar över huvud taget. Om moral är i grunden subjektiv så går det givetvis att göra moraliska utlåtanden om vad man bör göra, men ”bör” betyder inte samma sak som med en objektiv definition. Det går inte att kritisera detta utifrån att bara definiera moral till att betyda något annat.

Antingen finns ingen objektivt sann moral – och då kan vi inte kritisera någon för något som vi finner omoraliskt. Det blir som att en person som inte gillar chokladglass kritiserar någon som gör det. 

Micael Grenholm; https://svenskapologetik.wordpress.com/2022/03/25/ateisten-som-ifragasatter-objektiv-moral-och-kritiserar-kristendomen-for-att-vara-omoralisk/

Det är klart att vi kan kritisera någon för något vi finner omoraliskt även om moralen är i grunden subjektiv. Det är bara att yttra sin kritik. Men om moralen inte är objektivt sann på samma sätt som en naturlag så kan vi inte säga att det är ett faktafel när någon har en omoralisk uppfattning. Det är möjligt att kritisera någon för att gilla chokladglass, men vi brukar inte bry oss om detta då det inte påverkar någon annan – vilket handlingar som moral brukar behandla gör.

Människor har olika uppfattning om vad moral är, och vad som är moraliskt och inte. Det förändras inte av vad vi egentligen menar med moral, bara själva betydelsen av begreppet.

Och jag förstår inte riktigt varför så många ateister har svårt att inse detta, men när man förespråkar en viss moralisk position och vill att andra ska rätta sig efter den hävdar man automatiskt att den är objektivt sann

Micael Grenholm; https://svenskapologetik.wordpress.com/2022/03/25/ateisten-som-ifragasatter-objektiv-moral-och-kritiserar-kristendomen-for-att-vara-omoralisk/

Detta är ett skolexempel på ”begging the question”, här har Micael antagit sin egna hållning för att komma till en slutsats. Micael definierar moral till något objektivt sant och menar att om man har en moralisk position så på något sätt bejakar man att den är objektiv eftersom man annars inte har en moralisk position enligt Micaels definition. Men om man definierar moralen till att inte vara objektivt sann så kan man också ha en moralisk position som inte är objektivt sann. Det är som att man för ett ögonblick här antar att det inte finns några andra förståelser för vad moral är för något.

Micaels tillägg att ”och vill att andra ska rätta sig efter den” är något överflödigt eftersom moral per definition handlar om vad man ”bör göra”. Det är något som ändå är oberoende av synen på moral, att det handlar om ”bör”-frågor.

De som försvarar subjektiv moral menar snarare att moral är mer en överenskommelse. Den svenska lagen är ett exempel på något som är i grunden ”bara” är en överenskommelse. Lagar återspeglar inte objektiva faktum i universum på samma vis som ljusets hastighet, vi skulle kunna lagstifta vad som helst, men vi kan inte ändra hastigheten på ljuset hur vi vill. Själva lagboken existerar såklart i universum rent fysiskt, men analogt med moralen här handlar om lagarna i sig pekar mot något objektivt sant eller ej. Om lagen bara gör något olagligt per definition, eller om lagen beskriver något som är evigt olagligt oberoende av människan. Få skulle nog hävda att lagen är något annat än godtyckliga konstruktioner, men som vi finner värdefulla för ett fungerande samhälle.
Dock brukar vi i det sekulära samhället hävda att vi vill att andra rättar sig efter lagen. Betyder detta då enligt Micaels resonemang att de svenska lagarna pekar på något som är objektivt sant som lagarna beskriver, något mer än ”bara” en överenskommelse? När andra länder hävdar att deras medborgare bör rätta sig efter deras lag som strider mot våran skulle det betyda att den pekar mot något objektivt sant som lagarna beskriver? Detta är logiskt omöjligt då två motstridiga fakta inte kan vara objektivt sanna samtidigt.

Är det då likvärdigt enligt Micaels resonemang att kritisera ett lagbrott som att kritisera ogillandet av chokladglass om lagbrott är godtyckliga och inte återspeglar ett objektivt faktum av universum?

Det handlar inte om att ateister har ”svårt att inse”, det handlar om att ateister och teister har olika världsbilder.

Det spelar ingen roll om man sedan inte vill kalla den objektiv – det är ju bara om det är något mer än en subjektiv åsikt som andra bör följa den. Jag kan inte heller kritisera någon annans moraliska position om jag inte menar att den är objektivt fel – annars blir det lika meningslöst som att kritisera någon för att inte gillar Marvelfilmer eller hallontårta.

Micael Grenholm; https://svenskapologetik.wordpress.com/2022/03/25/ateisten-som-ifragasatter-objektiv-moral-och-kritiserar-kristendomen-for-att-vara-omoralisk/

Micael är såklart välkommen att tycka att det är meningslöst att kritisera någons moraliska position om Micaels uppfattning om moralens ontologi skulle visa sig vara fel. För mig är det fullständigt rimligt att vilja att människor ska agera på ett sätt som gör att världen blir en bättre plats utifrån mina subjektiva uppfattningar vad en ”bättre plats” innebär. Men eftersom jag är en människa som alla andra människor så betyder det att det är sannolikt att det finns ett visst överlapp. Om vi har ett gemensamt mål så spelar det ingen direkt roll om målet är en objektiv sanning eller inte. Om det som är moraliskt gott är helt oberoende av människan, kanske det inte ens är något vi vill eftersträva.

Min fråga till Micael är, varför är det mer meningsfullt att kritisera någon som har fel i sak (om moral är en faktafråga) än om jag rent subjektivt uppfattar att någon har en förkastlig åsikt?

Är politiska uppfattningar också en fråga om fakta eller är även politiskt grundad kritik totalt meningslös om man inte kan påvisa att ens ideologi är objektivt sann?

Säg att jag bjuder hem en vän på middag och han säger inte hej till min fru, han går rakt in i henne utan att be om ursäkt och han äter mat från hennes tallrik. Jag skulle bli ganska rasande på honom och kraftigt kritisera honom för att behandla min fru omoraliskt. Detta för att jag för det första förutsätter att min fru existerar i den objektiva verkligheten och för det andra att det är objektivt fel att behandla henne som luft. Men säg att jag var medveten om att min fru bara är en fantasikonstruktion i min egen hjärna, en inbillning som inte existerar objektivt. Om jag fortfarande blir arg på min vän för att han inte behandlar henne som objektivt existerande agerar jag irrationellt.

Micael Grenholm; https://svenskapologetik.wordpress.com/2022/03/25/ateisten-som-ifragasatter-objektiv-moral-och-kritiserar-kristendomen-for-att-vara-omoralisk/

Att man menar att moralen är i grunden subjektiv betyder inte att man menar att subjekten inte existerar, det verkar som att Micael blandar ihop själva moralen med subjekten här. Frågan gäller om Micaels ilska i ett exemplet är en återspegling av Micaels subjektiva känslor eller om Micael blir arg för att ett faktafel begåtts, inte om subjektet är verkligt eller ej.

Vi får återigen höra att ateismen inte kan redogöra för ett teistiskt ställningstagande. Men börjar det inte bli dags för teismen att själv redogöra för sitt ställningstagande, det är ju trots allt deras, och inte ateismens?

Publicerad av veganbiologist

Vegan with a PhD in Molecular Genetics

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: